Cirkusjuppe

Ah, det fläktar. Skönt, sa Juppe.

Han såg kanske lite pömsig ut min kompis när jag kom till stallet. Fick höra att han kört rodeoshow i hagen, alla gångarter i alla tempon visades upp samt stopp medelst slide på rumpan.

Ack ja.

Väljer att se det som ett sundhetstecken. Pratade med en stallkompis om att jag kanske borde våga longera honom för att ha koll. Vad det sedan skulle resultera i vet jag inte. Nåja. Får nog göra det.

Longera och fundera på om det inte är dags att promenera med grabben trots allt.

Jag blir på lika gott humör som Juppe av vädret. :-) Tog första skidturen i dag. Blev svettig som en råtta.

Och när min kompis pysslats med i stallet så är det hagtajm igen.

Juppe fuskar inte, han kör igång sitt yogaprogram, nu från båda hållen.

 När det är kompisar i närheten vågar jag inte ge honom godiset mellan bakbenen, utan han får godiset efter övningen istället.

 Gänget. Har märkt att Juppe flyttar sig för Kormakur (rakade grabben i bakgrunden).

Jag och Juppe brukar stå för underhållningen i hagen när Juppe är färdig i stallet.

Lite besvärligt bitvis. Jag blir lite skraj när de andra grabbarna blir för påflugna.

Patti leker isbjörn.

 Gnafs, pet. Äh, orkar inte bråka mer, sa Juppe.

Safir, chefen. Han stirrade längtansfyllt mot hållet där kvällshöet brukar komma från.

Är det inte dags snart? 

Patti.

Frami.

Superpigg och glad

Ack salamanka. Grabbarna var och rotade i sin skog när jag kom till hagen för att hämta Juppe. När han fick syn på mig kom han farande i 180! AAAaaaaaAAAAaaaAAAA!

Kul att grabben är pigg och glad förstås. Men han kan väl röra sig lite lagom?

Det märks på Juppe att han har det så bra, så bra nu. Han är på ett strålande humör och har börjat få tillbaks sin kaxiga attityd. Den där lite uttråkade, utmanande. Hjälp. Lagom, Juppe. Lagom pigg är bra.

Lite stallmys bryter av:

Är inte Juppe lugn och fin så klipper jag av honom svansen helt enkelt och gör mig en redig peruk.

Så här ser han ut min vildögde vän.

Vad ska vi göra nu? 

Och som alltid kommer det fram ett gäng kompisar och vill spana in Juppes godismaskin.
Juppe rensar kvickt bort alla. De far som käglor för Juppes rumpa.
Isch.
Grinhäst.
Vi får väl se hur länge jag kan låta bli att göra något med honom helt enkelt. Får be om lite rapporter om hur han uppför sig i hagen, gossen. Han tycker han är helt okej nu. Stark, pigg och vacker. Speciellt vacker.

Två försynta som ville säga hej. Sekunden efter kom röda faran och knuffade bort grabbarna.

Juppe vill lära sig gångertabellen

 Vad vill du? sa Juppe.

Jaha. Men säg det då. Horsie it is.

Hm. Det känns som att januari kan bli en väldigt lång månad.

Och det får den väl vara.

Det är bara det att jag och Juppe inte är gjorda bara för att sitta och glo. Vi är bortskämda med varandra så att säga. Så nu får vi sitta på händer och hovar och se till att vi faktiskt tar det lugnt så att Juppe kan få bli bra.

- Du. Gångertabellen? sa Juppe. Vad säger du om den. Vi kan plugga in den!

- Men ärligt. Hur kan en islandshäst ens ha hört talas om gångertabellen? Var får du allt ifrån?

- Skit i det du. Det verkar kul i alla fall. Jag tycker vi kör nu. Räkna!

- Du, Juppe. Jag har en sak att erkänna. Jag är jättedålig på gångertabellen. Matte har aldrig varit min starka sida. Eller i alla fall den typen av matte där man ska rabbla tabeller.

- Det är lite av en besvikelse faktiskt. Själv kan jag i alla fall räkna till tre godisar i din ficka. Så vi börjar med dom.

Suck ja. Men en månad går så fort. Några veckor bara så fjutt är den borta. Och när februari är här ska jag våga longera min kompis. Eller ska jag verkligen det?

Jag kanske ska börja gå små promenader med min kompis istället? Hm. Får se. Det är ju ett par veckor dit.

- 14 är väl inget

Duktiga Mackan fick en tuff start på arbetsdagen. Host, rodnar. Det var mitt fel.
Jag måste verkligen fatta att Mackan inte är Juppe.

Allt är så himla självklart med Juppe, vi kan varandra utan och innan. Hämtar jag honom i hagen så är det självklart för honom att gå på min vänstra sida, svänga runt och vänta på mig när jag fipplar rätt trådarna.
Hupp. Mackan valde höger sida och brakade liksom rätt in i trådarna. Jag var för otydlig helt enkelt.
Suck, det gick bra till slut. Men då var Mackans nerver lite i gungning.

Då är det skönt med sällskap på turen. Det blev en långpromenad i minus 14 och strålande solsken. Inte så mycket som en vindpust gudskelov.

Och Mackan är så duktig, han tickar på i tölt. I dag fick vi till riktigt långa töltsträckor hela gänget.

Foto: Michaela Pettersson

Så här lugn och fin var Mackan i alla fall efter en turen.

Lägg märke till Framis och Juppes lite lömska blickar.

Gossarna är svartsjuka. Frami var nöjd med att matte hämtade honom, men Juppe . . .

Men säg det hö som inte hjälper mot lite svartsjuka och annat.

Tröttnar aldrig på att titta på Juppe. Vet ingen vackrare häst.

Och ja, jag fattar.

Någonstans i mig bor en liten stalltjej som är förälskad i sin favorithäst och skriver namnet och ritar teckningar av pållen i alla skolböcker.

Jag är fjolligt kär i min pålle.

Omgivningen får stå ut med det helt enkelt. Det vill säga joller och ändlöst pyssel.

Embla är ett väldigt osurt sto.

Där går det fint att dela hö med Juppe och småprata lite. 

Stilig.

Och när jag släpper Juppe i hagen igen brukar jag ha en fanclub runt mig och mina äppelgodisdoftande fickor.

I dag var det Baldur som var mest nyfiken. Han var med på långpromenaden men verkade inte värst trött.

Han har så otroligt vackra ljusa ögon.

Lugn och fin

Juppe lyckades få in en stirrig glimt i ögonen. Är jag på väg att svälta ihjäl? Hjälp, hjälp!

Det gick över.

Juppes personliga terapeut greppade läget (och jag fick borsta runt terapeuten). Vi blev lugna som filbunkar allihop.

Somliga blev mätta.

Ett slags nyårslöften + Juppe ger lektioner

Alla skötplatser upptagna i dag.

Det är kul att det ofta är fullt ös i stallet.

Det gillar både Juppe och jag.

Kompisarna i stallet berättade att Juppe inspirerat grabbarna i flocken att ta efter hans beteende. Så fort någon kommer till hagen så kör Juppe en kattstretch - är det jag som ska jobba? Nähej. Suck.

Nu har Safir, flockledaren och flera andra börjat med samma övning. Bakbenen sträckta och uuuuuttt med frambenen och ned med mulen och strrrrrräck!

Jag tar det som ett tecken på att Juppe känner sig bättre nu (jag tar i och för sig allt som ett tecken på att Juppe känner sig bättre) att han vill sträcka på sig.

Jag brukar aldrig ge några nyårslöften, men i år är det ett undantagsår. 2015 var ett kämpigt år på många sätt, inte bara för att Juppe varit halt sedan april. Då blir det lätt att man sätter sig själv på undantag, mig och mina behov och önskemål sist. Om jag orkar.

Japp. Så:

Ja, jag ska rida Mackan en gång i veckan och göra det så bra jag bara kan. Jag ska försöka komma underfund med hur vi kan klicka bäst och när våren kommer ska Mackan respektera mig mer och vi ska ha börjat nosa på en mer samlad galopp.

Eftersom jag får rida Mackan gratis ska jag kosta på oss kurser och lektioner istället som gagnar oss båda, och i slutänden Juppe om det blir så fint att jag kan börja rida honom igen.

Min stackars kropp är stel som en planka och sönderstressad. En dag i veckan ska jag yoga loss den på sant Juppemanér. Inget fusk. En pass i veckan ska det bli. Det ska min friskvårdspeng från jobbet gå till, så jag har inga undanflykter.

Jag som är ett kakmonster och en godisråtta ska försöka låta bli att nappa på alla erbjudanden om godsaker. Försöka. Inte avstå helt. Men försöka.

- Godsaker ja, sa Juppe bittert.

Mmmmm, så mycket gott kompisarna lämnat åt mig av lunchen. 

Men du åt ju nyss i stallet?

Och Very Important Hästspecialmumsfodret fick du också.

- Du glömde det, sa Juppe.

- Min mage är helt tom. Men det är ingen fara, jag är nöjd med lite. Jättelite, som du ser.

Hemmasnickrad teori

Nu börjar det sjunka in att Juppe svarade bra på dunderdos med korttidsverkande kortison.

Jag har en alldeles egen fint ihopsnickrad teori om vad det är som funkar med kortisonet och Juppe och lösdriften och onda bogen.

Tack vare kortisonet slipper Juppe ha ont, när han inte har ont rör han sig som när han var frisk. Inga dumheter med att kompensera eller låta något ben jobba extra eller så.

Om han nu bara gympar lite lagom i hagen så tror jag det kan bli bra för Juppe det här.

Borstade gossen och knackade ur is ur hovarna.

 Som en nyårspresent hade jag med mig ett fint rött Ingrid Marie-äpple.

När jag var liten delade alltid familjen på ett äpple och så önskade sig alla något för det nya året.

Jag tog ett bett av äpplet och hann precis tänka fr . . . så hade Juppe svalt resten av äpplet helt tror jag.

 Manlig samvaro.

 Någon som inte fick vara med var den här grabben.

Han var oerhört nyfiken på mig och ville fram. Icke! sa Juppe och backade bort honom.

Annars tycker jag faktiskt att valackflocken mest ser ut som ett gäng gubbar som har stuckit händerna i fickorna och står och pratar om ditten och datten.

Gudskelov väldigt lite action, i alla fall när jag tittar på. Skönt att slippa se grabblek, det skulle jag bli nervös av. Det märks på hela Juppe att han känner sig pigg och glad, jag tycker han kan vara lite lagom pigg ett tag tills bogen håller.