Mamma, mamma - jag vill titta på henne

Hur kan en liten fis som föddes den 22:a juli växa så fort?

Å, hon verkar så näbbig och rolig lilla Titania. Egentligen är jag sugen på att flytta in i avelsflocken så här sista semesterveckan så jag får glo riktigt ordentligt.

Stackars lillfis hade det så här bra när vi dök upp:

Tinna muttrade så det hördes långa vägar.

Här skulle inte komma och beskådas några föl i dag. Bah.

Nu följer du med mig unga dam, sa Tinna barskt till sin telning.

Men mamma, mamma. Jag tycker hon ser lite rolig ut, pep Titania.

Mamma, mamma, om jag har din svans på mitt huvud så ser min lugg mycket större ut.

Mamma, du. Å, nu kommer hon den där roliga.

Muttra, muttra.

Tata såg till att solen fångade hennes röda fält i pannlugg och svans.

Mamma, mamma. När jag blir lika stor som dom, får jag också lukta på den där roliga då?

Du? Du, mamma, varför går vi hitåt nu då? Mamma?

Mamma, de där stora får ju vara där borta. Hos hon den där.

Mamma?

Tre amigas!

Mildögda Mettun. 

Vilja-Liv visade hur en skön rullning ska gå till.

Mamma . . . 

Du, grynet, sa Tinna. Är du inte lite hungrig nu?

Det är svårt att prata med mat i munnen.

Låt de där vanka runt i hagen. Jag har det bra här, sa Melodia.

Vi har fått får att titta på!

Kolla, kolla! Ibland låter dom och slåss med varandra. Coolt!

Somliga kan nog skippa övningen kyssa stigbygeln.

Det var bara en sak som kunde få brudarna att överge fåren - fotografen!

Wow, tänk att han har stått där hela tiden.

Jag såg honom först! Han är min, sa Tata, Mettun och Melodia.

Melodia har en så fin och rolig bläs. Den är liksom lite pixlad.

Det är både vita och röda strån blandat. Superfint.

Och en extra virvel bredvid ljumsken. Första gången jag ser det.

Jag tycker det är så fint med prickiga magar (och rumpor). Riktiga vällevnadsfläckar.

Jag ska minsann ha en prickig mage, sa Titania.

Vänta bara tills jag når ned på riktigt!

Såhär då?

Fnissa, fnissa, sa alla tonårsbrudar och tittade ganska snällt och roat på lillfisan.