Trav på volt? Inga problem!

Juppe står och hoppar jämfota vid grinden när jag kommer till stallet.

Han är en sommarhäst som har ett mål: äta sig till en gigantisk och härligt blank fotboll fylld av gräs.

Fast till och med en Juppe som är väldans intresserad av gräs kan till slut bli lite skeptisk.

Skeptisk till en matte som ålar i gräset och beter sig underligt för att få en kul bild.

Så jag skärpte till mig såklart.

Upp och stå istället.

Det såg ju så jädra kul ut när Juppe frustade och alla maskrosbollar släppte sina fallskärmar åt alla håll.

Inte lyckades jag fånga det på bild tyvärr.

Men jag fick njuta av att titta på en Juppe som blundade när han åt.

Vilken njutningshäst han är.

Så fin. Och han vet om det.

Om det är viktigt att matcha sin hästs grimma?

Nejdå, nejdå. Det här är bara en slump. Eller har jag en hjärna som busar med mig?

Bytte till luftig klänning innan jag åkte till stallet eftersom markarbete stod på schemat.

Markarbete. Javisst!

Jag håller ju på för fullt, sa Juppe.

Nja, sa jag.

Vi gick till en liten specialhage som är okej att låna när det inte är några hästar där.

Nackdel med klänning. Inga fickor. Mobilen fick bo under tightsen, och Juppes godisar stoppade jag in i ena strumpan. Tehe.

Juppe är fantastisk. Efter bara lite lättare obstruktioner så travar han glatt åt båda hållen.

Inga latmaskfasoner här inte, han travade längs hagens staket och trivdes med det, varvade med mindre volter ibland.

Vi höll på en redig stund eftersom jag tänkte att nu ska jag inte tycka synd om Juppe i första taget. Han mår bra av att trava utan mig på ryggen.

Och si, han drar snällt upp magen, sänker numera huvudet och bjuder faktiskt på en mer spänstig och elastisk trav för varje varv.

Ena varvet är inte så kul. Där får jag påminna om att inte självmant byta varv. Men vaddå? Hur många kan löslongera sin pålle och stå i mitten och vara nöjd och bara glo?

Juppe är bäst.

Jag vet, sa Juppe.