Fick en ridlektion idag av kunnig bekant.
Mycket, mycket, mycket bra. Lugnt och fint och verkligen från grunden. "Förklara som om jag är fem år", sa jag.
Jepp. Nu börjar det nog slinka in lite kunskaper både mellan Juppes luddiga öron och mina mer släta, skära.
Fattar inte att jag sitter och spänner mig så in i bomben. Andades ut, längde på tygeln så att Juppes huvud inte gick som en krullig makaron. Han längde på stegen och både han och jag tyckte det var roligt.
Halvhalter, skritt, tölt, volter, halvhalter, skritt, tölt. Och mina fingrar som hela tiden ville öppna sig, ett litet ryck så är tygeln borta. Inte bra.
Sluten hand, men ändå inte spänd. Halvhalter. Volt. Och vips gick mina händer som någon slags vindrutetorkare. Åtgärd: använd en hand att visa riktningen med. Låt den andra vara stilla.
Phu. Vi kommer att ha fullt upp med det här som låter så jäkla enkelt. Fast roligt är det, när jag känner att allt stämmer. Någorlunda i alla fall.
Ser fram emot provtur i augusti ...men då kanske stallägaren har häst att låna ut så vi kan ge oss ut på långtur?? :) kämpa på!
SvaraRaderaDet tror jag säkert går bra! Å, vad roligt det ska bli att se dig igen och få höra om dina äventyr i Bryssel.
RaderaFler lektioner är inbokade, här ska kämpas på. Tycker det är roligt att nöta i lugn och ro, det gör att jag känner mig säker. :-)