Idag slapp jag fula läppen.
Den fick däremot nya kompisen i hagen se. Han tog sig friheter med att tro att jag var lika mycket hans människa som Jupiters. Nope.
En ledig dag, tänk så mycket värd den kan vara. En ledig dag där man går upp till stallet vid 12, och kommer hem vid 16-draget.
Jag blev lite rädd och lite skärrad när jag skulle hämta Juppe ur hagen, eftersom kompisen höll sig så nära. Han som inte är van vid att ledas i grimma eller att hanteras. Tänk om han skulle smita.
Allt gick bra. Med hög puls hade jag Juppe efter mig till stallet. Och där, där kom flowet.
Klia på ganaschen, jag avgudar dig. Sänka rösten till nästan ett mummel, jag somnar snart. Pilla på bakbenen, inte najs alls. Men det behövdes bara en tillsägelse för att spattiga bakben skulle stå stilla.
På med sadeln (fa-an vad svårt det ska vara). Kräkvarning på betsel. Och så ut, ut på ridbanan.
Jobba från backen, inga problem - jag lyssnar på dig. Lyckan började bubbla från magen.
Sitta upp, inga problem att stå stilla. Bilar åt alla håll och kanter, tut och traktorer - inga problem. Lyckan som bubblar i magen.
Halvhalter, sedan järnet på långsidorna. Halvhalter, volter. Halvhalter, och så tölt så snyggt som jag tror att det är. Kändes bra i alla fall, kunde inte räkna till tick-tick-tick, men bra kändes det.
Sedan började det. Tutserenad från hagen. Var är min kompis. Gnäggelääggegnällleggnälgggggg!
Stel pinne under mig. Gnägg. Stel pinne.
Och så halvhalter igen, volter, full fart på långsidorna. Inga gnägg i världen kunde störa oss. Lyckobubbel i magen igen. Flow, flow, flow.
Nästan så jag inte vill åka till London i morgon. Det här var en så bra dag.
Det tyckte stallkatten också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar