Workout i blötsnö med sällis

Ha. Det blev en fin timme i solsken i sällskap med Vinka o matte.

Det är bra både för Juppe och mig med sällskap. För min del för att jag faktiskt blir lite rädd själv när Vinka kommer en bit framför, då börjar en liten röst pipa inombords - tänk om Juppe drar nu?

Äh. Inte gjorde han det. Inte ens på galoppsträckan längs krondiket på väg hemåt.

Vinka och Juppe stånkade på i kämpigt underlag och var superduktiga. Och jag stod emot impulsen att låta Juppe gå ned i skritt annat än korta bitar. Vi körde mycket tölt och trav.

Vilken underbar kompis han är min Juppe. Nu får jag sluta fåna mig med de där glimtarna av rädsla och bara njuta.

Blåsigt = spännande promenad

Jag hade ambitionen att vi skulle vara lite markarbetsduktiga i dag. Värma upp med promenad och sedan briljera på ridbanan.

Men så sa Juppe att det är hemskt vad det blåser i träden i dag.

Hå, hå, ja, ja. Hå, hå, ja, ja, sa jag. Det blåser i träna i dag.

En Juppe är inte en Juppe om han inte lindar matte runt en traktbrodd. Så vi tog en timmes promenad i snöslasket och nöjde oss med det.

På hemväg när vi vant oss lite med blåsten bjöd faktiskt Juppe på en fantastisk sluta åt båda hållen.

Vi var lika nöjda båda två.

Juppe såg sådär imponerad ut av sin nya granne, den lilla svarta shettisen.

Inte heller var det särskilt intressant när jag tog med lekbollen med handtag till hagen. Ett bett i handtaget kostade han på mig. Och ett pet med hoven.

Baldur II bara: ho hooooooo, jag petade också med mulen! Gooooodis!

Galoppintervaller - det är känsla av frihet

Börjar ni förstå varför jag har haft svårt att välja mellan bilderna som Töltaren tog?

Jag är så himla nöjd med min lediga fredag. Jag och Juppe red bort ensamma och höll igång i över en timme, en timme och en kvart för att vara exakta.

Min älskade häst och jag körde galoppintervaller längs ett krondike. Målet är tio vändor, i dag blev det fyra.

Jag avbröt inte för Juppes skull, han hade kul (eller om man ska vara ärlig började han ifrågasätta det där med galopp till slut, han är lite energieffektiv min käre pålle).

Fyra vändor höll min koncentration för. Jag är supernöjd, både med mig och med Juppe.

Nästa gång blir det fem varv, eller längre sträckor på något annat sätt och vis. Nu finns mitt mod och min tillit till Juppe där. Det är så skönt, så skönt.

Jag övade mig på att följa med i Juppes kropp i galoppen, försökte gunga med i rörelsen i sadeln. Egentligen kände jag att jag ville stå i fältsits, men det får komma med ökat mod. Jag tror inte det finns ett snällare sätt att hänga med i galopp än att låta hästens rygg jobba i fred?

För första gången på evigheter var Juppe faktiskt svettig när vi kom tillbaks till stallet.

Bak-dels-vänd-ning

Ikväll kändes vi verkligen som ett team. Så härligt med lektion, och jag som var så trött innan.

Vi behöver det här, både jag och Juppe. Vi behöver hjärngympan.

Fasen innan vi fick till det där med bakdelsvändning. Att yttre skänkeln ska lite fram för att hjälpa till att putta på bogen, galet. Hela kroppen stretade emot.

I centrerad ridning tänker man att man lite stadigt och fint räcker över en bricka åt det hållet man ska vända. Sträckta tyglar och armar i fin vinkel och varken lyfta eller höjda utan de där champagneglasen (ärvda glasen med slipad dekor) ska stå kvar på brickan.

Fiffigt. Det blir så tydligt för hästen.

Om man gör rätt.

Uj. Vi fick ta det lite i omgångar, med halvhalter emellan (när min hjärna kunde lista ut det).

På slutet hade polletterna trillat ned hos både mig och Juppe, vi blev lika ivriga båda två i jobbet. Det är nog den känslan jag älskar allra mest. Känslan av att vara med i ett lag.

Bilden? Jajamensan. Töltaren.

Så här såg det ut när vi fotades av Töltaren.

Så här såg bild två ut som jag lade ut.

En av bilderna blev repostade på Horses of Iceland, den här.

Löslongering - nu med galopp i flera varv

Nej, inte är det här en bild från löslongeringen. Det är ju en av Töltarens bilder som jag var tvungen att beställa. Hå. Kan inte få nog. Vill ha alla. Kommer att bli fattig, smal (som en följd av att vara fattig) och lycklig.

Ikväll då:

Löslongering i lilla lyxiga hagen. Nu är det ju nästan rutin att gå dit, Juppe trivs, jag trivs. Ridstona har underhållning. Det kan inte bli bättre.

Det märks att Juppe blir lite mer vildhäst i lilla hagen. Han har inte riktigt tid med trick, som att plocka upp saker med munnen. Det är okej.

Vi promenerade ett varv runt hagen, för jag vill att han ska kunna ta det lugn och gå bredvid mig även när det är lite småspännande sådär.

Sedan löslongerades Juppe. Han testade mig (smart pålle), började äta bajs och äta snö och vända rumpan till. Måste jag verkligen jobba?

Jo, det var han tvungen att göra.

Trav går utan problem i båda varven. I dag gick det också riktigt, riktigt bra att ligga och rulla i galopp flera varv runt mig. Så nöjd!

Men - någonstans mitt i det där så ruttnar Juppe på alltihopa. Han har hårda ögon när han kommer in till mig och jag går fram sista biten för att ge en godis. När det är dags att jobba igen så drar han demonstrativt iväg i en tjurrusning.

Jo, lite kul att se. Faktiskt. Njuter av bus. Men - det betyder inte att man inte ska jobba. Juppe fick rusa på tills jag var nöjd och nöjd var jag när galoppen var lugn och fin och han såg ut att njuta mitt i alltihopa.

På väg mot stallet igen och när vi går ut genom grinden är vi vårt vanliga jag. Inga konstigheter.

Kanonpållesötfisprutthäst. Bäst i hela världen.

Och ikväll satt jag ned med vilda Matilda och gjorde upp en skiss till ett träningsupplägg för Juppe. Men det får jag berätta mer om i morron. Nu är jag för trött.

Happy, happy! Uteritt med bara glädje!

Det gick bra att rida genom läbbiga allén med solen framför nos- och nästippen. Vi vågade oss ut i det sista mjuka ljuset.

Och näej. Ingen klump i magen. Det var frust från start. Långa tyglar (och lite för klumpiga, ivriga skänklar för att övertyga Juppe om att jag inte var ett dugg rädd).

Vi hade full sprutt hela tiden, med full sprutt menar jag trav och tölt med lite skrittpauser.

Och allt kändes så bra, så bra!

Juppe skuttade till för något läbbigt på hemväg, men inte ens det kändes läbbigt. Juppe vred diskret på huvudet bakåt och kikade och såg lite olycklig ut. Ingen stor grej. Vi satte fart i tölt igen och så saktade vi av när jag ville.

Tjohoooo! Det finns hopp om att slippa ridrädslan.

Du. Det är något fel här.

Vet du vad som hänt?

Det ska växa belöningsgräs här!

Galopp utan bus i löslongering - fina grejer!

Jag är så glad att min personliga häst faktiskt vill jobba med mig. Jo, jo. Första besöket i lilla specialhagen var ju så spännande att det blev superbrallebus.

Men i dag var vi ju liksom bekanta med omgivningarna. Jag hoppades nästan på lite mer sprall, men si det ville inte Juppe.

Han tyckte att vi kunde jobba lite lagom. Inte ta ut sig för mycket. Kanske gosa lite?

Smack, smack, smack betyder nog backa. Jag vill att det betyder backa, sa Juppe.

Men det betydde inte backa. Jag vill verkligen att jag och Juppe ska kunna jobba på en volt utan att vi blir hysteriska inombords, båda två.

Helst ska Juppe heller inte trava som en badanka utan jobba rätt, till slut var det ändå en ganska avslappnad Juppe som knogade på.

Och allra, allra bäst av allt. Juppe bjöd faktiskt på galopp i båda varven.

Helt mild i ögonen var han inte min kompis, så vi gjorde lite krulledutter nära mig ibland för att påminna honom om vem som har koll på hans baktassar.

Det är jag det nämligen.

Jag har lättare att fatta när jag är för mesig från backen än uppsuttet.

Och jodå, jag hör hur jag låter på filmerna, he, he. Men jag gav mig inte, det är huvudsaken.

Den här gången fick faktiskt Juppe jobba en halvtimme sisådär, han blev rejält flåsig och lite sur på mig för att det skulle slitas och släpas så in i bängen.

Jag är glad över att han faktiskt håller sig på en volt runt mig utan att ha en lina som tvingar honom till det. Och jag är allra, allra mest glad över det där med galoppen. Det har blivit lite knas mellan oss när jag ber om galopp nämligen.

Juppe tar det som en förolämpning och gör tjurrusningar. Målet är en ruuuuund och fin och aaaaavslappnad galopp i en volang runt mig. Det ska gå. Så det så.

Snygg-Juppe.

Bjuder på den här suddiga bilden också, bara för att jag var så himla nöjd med att han ställde sig exakt jämt av sig själv.

Han är så duktig min Juppe!

Jag vet. Kom med något nytt.