Fyra skor och en peppad matte

En härlig ledig dag!

Först fick Juppe på sig sin tappsko och jag fick hjälp av hovis att ta bort broddarna också.

Jag är jädrigt klen i min högra arm.

Efter besök hos företagläkare och dito sjukgymnast vet jag att mitt onda beror på att nerver ligger i kläm mellan femte och sjätte nackkotan, då får man domningar i tumme och ibland i pekfinger.

För mig är det ändå en tröst, klämningen kommer nog att ge sig.

Bättre en klämd nerv än att behöva operera eller träna bort musarm eller karpaltunnelsyndrom.

Världens bästa hovis sa tröstande:

Brukar säga åt mina kunder att det är bra för hästen om de får ont / blir svagare i sin starka arm.

Det är bra för hästen att få den omväxlingen.

Klart det är.

Det var ju inget fel på dina ben i alla fall, sa Juppe anklagande.

Vi gick nämligen på uppmjukningspromenad med nykomlingen Viggo först av allt, sedan jobbade jag och Juppe på ovalbanan i en halvtimme efter det.

Vi och vi, sa Juppe.

Får du med mitt svettiga bröst på fotot?

Min fanclub.

För tillfället lite störda av Juppes närvaro.

Fengur gick helt i stå.

Och vilken stil sedan, frambenen i kors.

Mäh, sa jag. Vill inte ha något bus i hagen när jag är här.

(Kolla Fengurs framben)

Vi är ÄNGLAR.

Änglar, sa Juppe och stirrade med oskyldiga klotrunda ögon på mig.

Änglar som sagt (fniss, fniss).

(Mmmm, vilken saftig bog att sätta tänderna i, tänkte Baldur II).

Åhå. Sorti. Hejdåhejdå Juppe.

Utbränd häst på väg till favoritsovhörnet i hagen.

Under söndergnagda stackars yviga björken.

Det stod ett Ess och skrotade på favoritplatsen.

Vad GLOR du på, sa Juppe och körde fram mulen på det mest provocerande sätt.

Hoppsan. Sedan kom chefen Frami och tog favvoplatsen.

Nåja. 

Baldur II: nu börjar showen. Hon är bara vår.

Spadi: Stå still nu Juppe-människan.

Spadi: Vad GLOR du på! 

Spadi: Vänta, det är något som retar mig i mulen!

Bluäk! Det är någon som inte tvättat sig på länge!

Bläk!

Baldur luktar fiiiii-is.

Hi, hi, hi.

Ha, ha, ha.

Aj!

Min näsa! Är du inte klok!

Baldur du luktar SNOR!

Aaaajjjj!

Och hela tiden undrade Fengur vad i hela friden det var fråga om.

På väg hem visade Lennart upp sig. Han och hans kompisar brukar springa som galna runtomkring Bäjeby.

Som tur är tycker både jag och Juppe att Lennartar är helt okej.

Den där kameran alltså

Det tog sin tid innan Juppe slutligen beslöt sig för att komma till grinden i dag.

Funderade faktiskt på att ta Baldur II istället.

Hans hopp släcks aldrig.

 Fasen.

Jo, jo. Till slut så. Orkade inte pilla bort all lera för att kunna sätta på Juppes gympasko i dag, så vi tog en borsta/äta-session i stallet i stället för träning.

Juppe verkade helt slut i rutan. Det har nog varit en varm dag för en Juppe i resterna av vinterpälsen i dag.

Tänkte att vi kunde runda av med lite trevliga horsies i hagen.

Juppe: titta vad det ändå verkar behändigt med små korviga fingrar. Hade jag det kunde JAG hålla kameran.

Inte kan jag trycka av med överläppen, då hamnar min vackra mule för nära kameran.

Det MÅSTE finnas en lösning!

Titta, ett litet larvigt finger trycker på knappen där. Pinne? Monterad på örat?

Gud vad sur du ser ut Juppe, sa jag. Har det inte varit någon bra dag?

Någon log demonstrativt. Väldigt demonstrativt.

Någon var väldigt nöjd efteråt.

Väldigt nöjd.

Och jag tänker att just den här fasen när min vackre kompis päls liksom tussvis har släppt och det bara är lite glesa överhår kvar av det mjuka skägget, så är han inte riktigt, riktigt lika snygg som han brukar vara.

Som tur är håller han inte med.

En supertankning energi - toppendag helt enkelt

Det här är min störiga häst i ett nötskal.

Snällt och som vanligt kommer han för att möta upp mig.

Men se här.

Här står någon i vägen för hans majestät Juppe.

Charmigt, eller hur?

Eller inte.

Det är ju ganska gott om plats, ja.

Tröstlöst?

Näe. Mindfulness. Ett evighetsgöra som jag faktiskt trivs med. Pillepill, borstiborst. Och så blir det ju så fint.

Och så en solskenspromenad på några kilometer på det.
Först till avelsflocken för att få stå i lugn och ro och kika på damerna där.

(Juppe stod och sörplade vatten ur diket på det mest demonstrativa sätt. Luktar det inte lite härligt av bajs av vattnet, sa han också och glodde mig rakt i ögonen med droppande haka).

Jag såg verkligen inte Tinna alls när hon låg och sov bakom alla unga damer.

Hon uppskattade INTE att vi kom förbi.

Hon har redan en så fin mammamage. Hjälp. Hur stor ska den bli? Fölet ska ju inte komma förrän i augusti.

Småsötnosarna kan en ju titta på i evigheter. (Här gäspade Juppe demonstrativt).

Mettun har börjat släppa vinterpälsen så smått. 

Sov gott, sa jag artigt. Nu går vi vidare så ni får somna om ifred.

På tiden tyckte någon.

Vi hann inte så långt innan vi mötte min idol Gullan. Hon som startade turridning med islandshästar när hon fyllt 40. Nu har både hon gått i pension och har kvar två av arbetskamraterna från turridningen på Bäjeby.

Det här är Dynur. En kille som haft en fantastisk ökad tölt och som fortfarande gör precis allt som Gullan ber om.

Gullan har ont i höfterna efter turridningsåren och får ta pauser där hon slänger upp ett ben framför sadeln, eller helt enkelt hoppa av en stund.

Ingen enda av hennes hästar har varit halta någon gång.

Dynan fick en tumör i käken som fick opereras bort och efter det blev han överkänslig mot flygfän och fick börja ha flugtäcke.

En sällsynt piggelin och glad äldre häst är han Dynan. Så fint att se.

SEDÄRJA! Sa Juppe. Tänka att du kan slösa en liten pixel på DIN häst också.

Japp. Juppes gympasko funkar perfekt nu när han har tappsko. Vi har till och med ridit två lektioner med dojan på. Så bra.

Här mötte vi traktorn som hade någon form av vägskrapa efter sig.

Sånt är inga problem för en Juppe (eller mig) att stå ut med. Jag körde tricket man kör med hundar, vände ryggen mot traktor och skrapa och blickade ut mot fältet i stället. Juppe gjorde likadant.

Resultatet - en himla fin och jämn väg!

Å, längar efter att få tölta fram på den här.

Mja, sa Juppe. Om jag lägger i sportväxeln här bör jag ha kommit upp i sådan hastighet att jag kan lätta och flyyyyyyyga över ladugårdstaket där framme. Bör gå. Känner mig i fin form.

Jajemen. Bör gå.

Lägg av, sa jag. Här ska bara sportväxlas bort från stallet.

Muahahahahahahaha, sa Juppe.

Som vanligt flög timmarna i väg i stallet. Jag fick faktiskt lägga i sportväxeln för att hinna duscha och åka in till Västerås för attt hinna klippa mig innan jag ääääääntligen skulle äta middag med kompisen Soffan.

Vi käkade på nya restaurangen Josephine och fick nog in den godaste pizza jag någonsin ätit. Och tänka sig, det blev både vin och drinkar också. Bluäk. I dag blir det ingen sportväxel. Gör inget. Är fullständigt fulltankad och glad av god energi.

Seger är sött och gott - team Racertanterna regerar

Här är vi! Gänget som är snabbast på hela Bäjeby!

Vår ridlektionsgrupp vann roliga påsktävlingen där det gällde att samarbeta som lag och ta sig runt en bana med sin häst, hoppa av, hämta en påskäggshalva - lämna av den och skicka iväg nästa lagkamrat runt banan. Till sist skulle äggen byggas ihop.

Vi tror att vår styrka var vår planeringsförmåga. Vi utsåg vilka som skulle hålla i hästar, vilka som skulle bygga ägg och vem som skulle kasta sig iväg först.

Belöningen:

Fika för alla.

Så trevligt. Och så gott.

Kvällens lektion gick sådär för Juppe och mig, jag är lite sliten helt enkelt och lyckades inte följa med så fint med kroppen som i går.

Juppe var en snällis och frustade ändå och gick bitvis jättefint.

Nu är det baske mig vår. Tur att Juppe är ett godismonster så jag slippar gå i leriga hagar. Eller är det så enkelt att han älskar mig och kommer ändå?