Juppe backar bort från mig på kommando

Ja, vad gör man en regnig kväll i april när bästa gossen sparkat av sig höger baksko - igen.

Man går ut till lilla ridcorallen och myser. Juppe var på riktigt uselt humör efter en dag ute i hällregn i hagen. Kanske var han också fortfarande omåttligt sur för att han fick halva skägget bortryckt av mig igårkväll när gunstigjunkerligisterna bestämde sig för att dra ner till stonas hage när det var dags att gå in för kvällen.

Tror faktiskt en hel del av de anklagande blickarna gick ut på det.

Som man bäddar får man ligga Juppe. Mer är det inte med det.

Kvällen blev trivsam i alla fall, som ni ser. Han är ju en gudomligt begåvad häst. Ovanligt klok och därtill söt så man svimmar.

Ofrivillig ledarskapsövning

Det som är jättejättebra är att Juppe faktiskt är en riktig cooling - och att han litar på mig.
Det som är mindre bra är att det kunde ha gått riktigt illa.

Vi tog vanliga lilla lata rundan, nu med ingång över klätterbacken. I höjd med granarna som ligger över stigen (har berättat om hur vi bekämpat dem tidigare) så lyckas Juppe och jag snirkla över stammarna så att en granände fastnade i högra stigbygeln. Juppe blev fundersam och tryckte på så att granen stod som en båge ut från stigbygeln och mot fästpunkten i backen.

Jisses Amalia.

Här var jag ändå lite bra tycker jag, mitt i allt kaos. Juppe var suverän för han stod och väntade på order. Jag såg att bara vi kan backa så går det att lirka ut stammen, när trycket minskar. Så stående i vänstra stigbygeln lyckades jag ändå få Juppe att backa.
Sicken maräng
När vi var befriade från stammen så fick grabben beröm så klart, han snor runt med halsen och trutar med munnen i sin bästa gooooooodismin. Han visste att han varit jätteduktig.

Mycket fint att han litar på att jag grejar biffen.

Häpp, häpp, häpp!

Det är så bra att ha någon som ryar (på ett tämligen snällt sätt) och slår ned som en örn på alla underligheter man (jag) har för mig på hästryggen.

Juppe är en liten svettig maräng. Jag tror att han tyckte det var roligt att ha lektion samtidigt som Fluga.

Boots på och stängda händer, avslappnade knän och halvhalter och driiiiiiiiivning. Och sedär. Vi är ju faktiskt helt okej fläckvis.

En liten strakarmad klapp på axeln. Och på Juppe förstås. Vi har ändå lärt oss en hel del under det gångna året. Det gäller att inte glömma det.

Klapp, klapp.

Gloppeti, gloppeti, gllllllloooooppppeeeettttiiiiiiii

Tyckte Juppe såg lite piggare ut idag. Hade helt enkelt hopp om lite galopp med turbon inlagd i kvällssolen. Njaaaaa, en kort bit, sedan tog bränslet slut. Tölt var jobbigt det med. Stackars snuppis. Sjöblöt häst fick på sig täcke istället och traskade ut till kompisarna. Snart blir det nog bättre, lite päls försvinner ju dag för dag.

Nya dojor, älgkviga och skogsröjning

Bästa hovisen kom och fixade nya dojor åt snuppis. Hans hovar hade växt rejält!

Efter fixet så kastade vi oss ut på lilla lata skogsrundan. Den blev inte så lat ikväll, jag hoppade av och började släpa bort granstammar som fällts tvärs över stigen. Lika bra att göra det tänkte jag.

Juppe följde intresserat mitt arbete, men till slut blev han lite orolig och stirrig. Eftersom jag var rätt slut och svettig så hoppade jag upp igen. Men vad i?

Det var ju ett område till som var lika täckt av gran i varierande storlek. Jag såg att Juppe stod och funderade. Smackade lite lätt och killen traskade framåt. Det han inte kunde kliva över knuffade han helt sonika undan med bogen. Det är min kille det.

Underbar ljus kväll.

Halvvägs hem såg vi en älgko eller kanske snarare en kviga. Juppe spetsade öronen, ökade farten - och såg inte snäll ut. Undrar vad han tror att han ska göra? Spöa älgen?

Tror inte rundan är riktigt fyra kilometer, ska mäta en gång till. Som vanligt glömde jag stänga av direkt när jag kom till stallet. Och den här gången ser jag att appen mätt lite, lite knasigt. Det är lite hopp åt olika håll där vägen är rak.

Högst nödvändig shopping

Ta daaaaaa, varsågod Juppe. En boll från Horze, med handtag och äppeldoft. En nödvändighet i varje hästhage.

 NU SLUTAR DU RULLA DET DÄR MOT MITT HÅLL, sa Ofsi.

 Och Juppe Ibrahimovic passar till ....

Argeisli. Som nog faktiskt var den som var absolut mest nyfiken på bollen. Lång, undersökande tapirläpp och putt, putt med mulen. En riktig talang. Juppe är så van vid bollar (och mig) att han tar det för en självklarhet. 

Får vi? Självklart Argeisli.

 Mutter, mutter. Trodde det var min boll.

Nope, här får alla i hagen leka med alla leksaker, så går det när man har en matte född 1967.

Yes, Juppe. Stå still så, det här kan bli ett jättebra porträtt. Men vad har du för skugga på mulen? Så konstigt? 

Å. Hej Ofsi. 

Bon Apètit, eller vad man ska säga. Väl bekomme. Ta med den ut ur boxen i morgon bitti Juppe. Vi får väl se hur det går med den saken med en grabb som är född på 2000-talet.

I morrn kommer hovis. Då blir det hårda bud igen. :-)))))))

Lilla fina ofeta hästen

Ni som har kikat in här lite nu och då vet att frågan "Är Juppe verkligen tjock?" har ställts till nästan alla stackare som hälsat på i stallet.

Den här gossen väger i detta nu 309 kilo. En smal och fin häst.

Jag ser ju att han inte alls ser ut att vara på svältgränsen, han ser helt - normal - ut. Men jisses så svårt det är att se att Juppe ser tjock ut när han är tjock. Han är ju alltid fin . . .

Jag tog mig i alla fall samman och vägde marängen i höstas, och har fortsatt med det för att ha lite att jämföra med.

Så här ser det ut:

16 november 2013 - 345 kilo.

24 november 2013 - 350 kilo.

7 december 2013 - 339 kilo.

11 januari 2014 - 328 kilo.

30 januari 2014 - 328 kilo.

15 februari 2014 - 313 kilo.

22 februari 2014 - 323 kilo.

31 mars 2014 - 308 kilo.

Vad jag lär mig av det här? Att det är bra att stallägaren håller i måttbandet, och inte lilla medkännande jag.

Att det är bra att mäta, att få en konkret siffra, inte nöja sig med att bara titta. Grabben är ju som sagt alltid fin . . .

Nu ska han inte gå ner mer, men det ordnar sig nog alldeles av sig självt för gräset börjar titta upp i hagen.

PS! Idag blev det bara lite markarbete plus lek på ridbanan. Och det var nog bra det, för i stallet upptäckte jag att ena framskon på något underligt sätt har böjts så att den mer ser ut som en flip-flop än en stadig sko. Får ringa hovis igen.