Perspektiv på sommarmagen

Så här ser det ju riktigt okej ut.

Sommarmagen alltså.

Allt handlar om perspektiv.

I dag stod en färgkoordinerad grupp (kloka och vackra djur!) och sov tillsammans.

En frisk bris blåste genom manar och svansar och höll de klenaste myggorna borta.

I går kväll for jag och Juppe runt som en synkad komet längs EU-remsorna i åkerkanterna.

Vi hade så kul!

Jag måste tydligen ständigt påminnas om att släppa handbromsen och när jag gör det så blir ju livet så jädra härligt. Matilda hjälpte oss att komma ihåg det där på senaste uterittslektionen.

Juppe bjöd på framåt som ett ånglokomotiv. När han fick chansen att jaga ett rådjur som skuttade upp framför oss så tog han den.

Ja, jag är så elak att jag låter honom göra det. Just för att han har så kul.

Öronen spetsas till missiler och Juppe sköter hela jakt-jobbet själv.

Jag tror ju att det bor en kofösargrabb någonstans inne i den där islänningen.

Ikväll cyklade vi till stallet för mys och för motionen skull.

Det är det här perspektivet vi ska undvika.

Hjäääääälp.

Lite bättre (längre bort).

Jag vet ju att Juppe har det världsbäst i sommarhagen. Men fasen vilken mage alltså.

Och ändå vill han äta när vi är ute.

Nu är du lite hysterisk! sa Juppe.

Jag ser bara till att ladda inför våra träningspass. Gnäll inte.

Blank! Han är i alla fall blank! tänkte jag.

Och välmående.

Och stark.

Och lagom motvalls.