Trolltätt på midsommar - det är nog normalt

Ibland tänker jag att Juppes bitvis klena nerver är en ren projektion av mig och min sinnesstämning.

Och ibland tänker jag - eller inte.

En Juppe har en sällsynt livlig fantasi.

Det blåste rejält i dag.

Det är inte kul. Det tycker inte jag heller.

Men när det BRAKADE till rejält i skogen utanför grabbarnas sommarhage var det nätt och jämt att jag kunde hålla kvar Juppe i grimskaftet.

Han blev livrädd.

Allt var en fasa efter det.

Studs på studs och snurr på snurr runt mig.

Ögon som tefat.

Jag begrundade detta ett tag och bestämde mig för att släppa lös pålle igen.

Jag var helt enkelt inte säker på att kunna få honom genom grinden på ett säkert sätt.

Han tycker från start att just grinden i sommarhagen är lite lätt läbbig.

Egentligen ville jag inte släppa Juppe och ge honom vatten på hans kvarn.

Men jag hittade helt enkelt ingen lösning på situationen.

Jag fick i alla fall nöjet av att se honom galoppera sitt maximalt fortaste. Det är inte så ofta man ser trots allt.

Juppe for som skjuten ur en kanon tillbaks till polarna.

Jag erbjöd inte tillräckligt med stöd när presumtiva monster lät i skogen. Suck.

Nåja.

Påt igen i morrn. Och tjusig var han.

Hur hade du gjort förresten?