söndag 17 mars 2019

Ursäkta glest bloggande: här är en rapport



Jag börjar bakifrån, alltså närmast i tid.

I går åkte jag ut till Juppe på eftermiddagen och gjorde lite hjärngympa. Vi börjar få mer och mer kläm på det där med spansk skritt eller pantherwalk. Juppe sprattlar på fint med frambenen och kan ta små steg framåt nu.

Nästa steg är att ta stora kliv framåt och lyfta frambenen.

Därefter - skutt upp på Juppes rygg och där måste jag nog ha hjälp av någon från backen till att börja med som visar Juppe med targeten att han ska lyfta fötterna.

I fredags blev det en välbehövlig ritt i dagsljus med trivsamt sällskap.

Onsdag betyder lektion och på tisdagen var det en happening!



Juppe ser kanske inte överlycklig ut på bilden - men han var fantastisk!

Jag är så stolt över honom. Vår VD Peter gjorde sitt bästa på hästryggen, men ramlade liksom fram när det var dags för trav.

Juppe tvärnitade. OK! Han vill att jag ska stanna.

Efter en liten stund på ridbanan gick vi till ovalen. Jag och Juppe skuttade runt lite först, testade att bränna av en galopp och det kändes fint. Juppe var lugn som en filbunke.

Peter hoppade upp igen och fick faktiskt till några små galoppskutt med hjälp av Baldur II som draglok.

Jag blev så glad över att Juppe verkligen lyssnade in att det satt en nybörjare på ryggen och att han var rädd om honom. Hjärtat svämmar över.

Och förlåt för att bloggandet sker så glest. Det finns liksom inte ork till bloggande just nu och jag har bestämt att bloggen ska vara något roligt, inte ett måste.

Hade lite roligt åt en stallkompis som knäckt koden. Hon frågade hur det är och jag sa som det var. Hon sa: ja, jag tänkte väl det. När du inte bloggar då är du inte på topp.

Lite kul.

I dag ska jag klappa på yngsta nykläckta barnbarnet och så hoppas jag att det blir en liten ridtur på Juppesnuppen ikväll.

måndag 11 mars 2019

Är det lite blått i fölfröken Titanias ögon?

Ikväll hade jag och Juppe gemensam galoppglädje på ovalen.

I går tog vi en sävlig promenad till avelsflocken.


Fölfröken Titania är inte ett dugg blyg.

Hon ser faktiskt mer ut som om hon tänker: Muahahahaha. Om tre år ska jag ha mycket kul med dig.


Jag och Juppe spanar och spanar på Titanias ögon.

De är ljusa och har en så obestämbar färg.

Ibland tycker jag att det är en glimt av blått där, men sedan tänker jag - äsch, det är bara himlen som speglar sig.


Söt och kaxig är hon i alla fall. Precis som småtjejer ska vara.


Om tre år sisådär ska vi ha mycket kul.

söndag 10 mars 2019

Kursdag: det är svårt att tänka positivt


Nej, jag tänker inte radda upp allt som jag inte är så nöjd med efter en heldagskurs med tävlingstema (men okej, okej, några förbättringspunkter kommer längre ned. Mycket längre ned).


Nu försöker jag i alla fall tänka nytt och bättre.


Jag är vansinnigt nöjd med att Juppe var vansinnigt nöjd med sig själv efter heldagskursen.



Efter förmiddagens programridning så kände han sig rätt färdig med dagens insatser tror jag. Han gick visslande ut i hagen för en stärkande tupplur.

Jag har tur som har en häst som har en helt taktren tölt, som är lättväxlad, frisk, glad och bussig. En bra kompis helt enkelt.

Vi värmde upp individuellt. Mycket bra för mig. Det är en utmaning för mig att få Juppe kvick och vaken, jag var jädrigt nöjd får jag säga. Uppvärmningen fungerade perfekt!

För oss är en halvtimme lagom tid. Jag vill hinna skritta och upptäcka min egen kropp innan vi tar itu med Juppes.


Det var till och med en lite lättare övertaggad Juppe och dito matte som äntligen fick rida sitt program. Juppe undrade lite upphetsat hela tiden om: det är galopp nu?

Trivs.

Det är roligt att han vill. Och att jag vill.

Snäll kursis filmade oss. Film är så bra grejer. Den visar skoningslöst om matten till exempel glömmer att driva, eller inte vågar hålla ihop Juppesnuppen.

Något händer i mitt huvud när jag tror att det är tävling, jag vågar liksom inte inverka.


Nu tänker jag faktiskt tänka att det är väl himla bra det. Inte att jag bara sitter där som ett mähä, utan att jag upptäcker det. Och att det finns kräm att ta av. Mer sprutt i Juppeluppen att ta fram.

Om jag beställer det.

Visst är det ändå spännande hur ett tävlingsmoment kan spöka med ett huvud? Eller två då.

Efter makalöst god lunch och teori var det dags för låtsastävling.

Samma grej här. Min vänliga häst ställer upp på en omgång på ovalen igen. Inga problem.

Den omgångens bästa: att jag kände mig helt trygg med galoppen (nej, jag är inte rädd för att det ska gå fort eller att jag ska trilla av), Juppe rullade på och jag kom ihåg att halvhalta när bollen rullade längst ned. Det kändes bra.

Det var bara den lilla detaljen att jag glömde driva. Igen.

"Domarkommentarerna" som vi fick av instruktör Annica och Matilda gluttade jag bara som hastigast på. Jag vill för h-e aldrig mer läsa en kommentar i stilen med "energifattig", då tror jag nästan det är bättre med galopp istället för tölt. Eller taktfel. Vad som helst, bara inte energifattig.

Jag ska be kompisar att filma mig lite då och då när jag tränar. Filmen visar sannerligen sanningen, det är skönt. En maffigare tölt, det vore väl något att ha som mål.

Filmerna visar jag inte. De ska jag sura lite över först.

torsdag 7 mars 2019

Jag är så stolt - företaget jag jobbar på sponsrar med gratistjänst


Gården som Juppe bor på (ja, och mina jobbarkompisars hästar också) är stängd för besökare, vi åker heller inte ut på evenemang med våra hästar.

Varför? Gården tar ansvar för smittspridning och vi är rädda om våra hästar.

Det här utbrottet av EHV-1 kommer inte att vara det sista. Kvarkan finns kvar och hästinfluensa med för den delen. Vi måste bli bättre på att tänka på smittor - alltid.

Jag personligen tror att de inom hästvärlden som tävlar mycket ändå har det här med sig på något sätt. Ryttarna och hästägarna är vana vid att fylla i hästförsäkran, alltså en försäkran om att hästen dyker upp på tävlingsanläggningen och är frisk.

Ambitiösa fritidsryttare som åker på kurs är jag däremot inte lika säker på att de tänker på smittorisker.

Jag kan STOLT berätta att företaget jag jobbar på har låtit oss jobba med att ta fram en tjänst för gratis elektronisk signering av hästägarförsäkran. Företaget bjuder på det här. Är inte det fint?

Sidan hittar du här.

Så är det att ha en chef som äger islandshäst.

Vi är duktiga på det här med digital kommunikation och elektronisk signering. Det här är vårt bidrag till Hästsverige. Vi hoppas du gillar det och framförallt använder dig av den här. Sidan kommer att ligga uppe för alltid.

Ja, jag blir jätteglad om du delar och berättar om elektronisk hästägarförsäkran. Lika glad blir jag för en kommentar här förstås.

söndag 3 mars 2019

Fasansfullt korta helger

Det här finns det ingen större vits med enligt Juppe.
Det finns ingen vits med att ta bilder på andra hästar än den snyggaste. Juppe.

Men Dynur är väldans söt. Och så illustrerar han så fint hur jag känner mig. 




Hur kan måndag redan bita mig i svansen?

Önskar jag kände mig mer utvilad.

Nya hovis gör kanske inte överväldigande god reklam för sig genom att inte ha tid att slå på en ny doja på Juppe. Tisdag är det sagt att han ska anlända i alla fall. Då har Juppe varit utan sko i 1,5 vecka.

Jo, jo.


Den tappra, tappra hjältehästen linkade modigt fram genom Lützentät dimma och krutrök, sa Juppe.


Stör inte.
Det går inte att dissa en kreativ fas genom att komma med invändningar om att det inte är sant eller så. Det säger du ju själv.

Först är man kreativ, sedan man kika på självaste resultatet.


Eller . . . stoppa in en godis här fram!


Den kopparguldiga ursnygga lagom behårade och skitsnygga och lagom vadderade hästen tittade hjältemodigt . . . 


Du. Kan vi prata om den där gympadojan förresten?

Den säger kaplooffff när jag går. Det känns inte så värdigt.

Fast den skyddar mot att det går ur bitar från hovväggen, sa jag. Det är ju bra.

Snaaaaart får du ny fin sko.


Solon ville också vara med på bild.

Så det fick han.


Nöjt Mona-Lisaleende.


Själv känner jag mig så här:

tisdag 26 februari 2019

Det går att jobba även med tappsko


Juppe suckar bara diskret när gympaskon kommer fram. Rackarns påfund, ser han ut att tänka.

Jag har klippt isär en benlinda och gjort en "strumpa" för att den vackra hästen inte ska få skav när det kommer in grus och grejer i skon. För det gör det.

Eftersom Juppe är en omhuldad häst tvättar jag strumpan efter nästan varje användning. Skavsår känns så himla onödigt.


Eller också kan du bara ta in hästen och mysa lite! sa Juppe.

Njä, sa jag spakt och menlöst. Du vet, hästar som är gnuttan för rund om magen får väl ändå jobba lite. Det är bra för att förebygga sjukdomar också. Läste någonstans att det faktiskt räcker med tio ynka minuters promenad per dag för att risken för kolik skulle gå ned.

Juppe lät maten tysta mun. Kanske tuggade han på lite snabbare än vanligt.

Vi fick en härlig kväll på ovalen där vi övade på halter och skritt i olika tempon. Skritt är verkligen inte att förakta och jag har gjort Juppe lite okänslig för skänkeln. Det får vi åtgärda.

söndag 24 februari 2019

Jaha, gympasko-promenad i dag

Juppe hade dragit av sig en baksko i dag. Men vad gör det när man har en gympasko i reserv.

Sällis av Viggo o Co fick vi också på en promenad vid hand. Så skönt, så vårigt.

Så . . . jobbigt.


Viggo föste bort Juppe när det var dags för sedvanlig fotografering.

Hämnden kom omedelbart:


Viggo ser ut som om han lånat Svenne Hedlunds peruk!

Ha, haaaaaa!


Näej Juppe. Skärp dig.

Och Svenne Hudlund är ju jättebra faktiskt. 


Med klassisk 70-talsfrisyr!


Blä, blä, blä, blä, Svääännnne Hedlund.


Du. Godnatt. Gå och ät lite halm, eller ta en tupplur.

Förresten så är det en 60-talsfrisyr.


Allt ska jag behöva hjälpa till med, fräste Juppe.


Så. Mildögd Juppe framför 70-talsfärgad himmel. Med snygg ek och raffig traktor i bakgrunden.


Men det där var ju inte så dumt, sa jag. Tack!

Just det, sa Juppe.

Syns i morron.

Jag är alldeles för trött för att skriva inlägg om varmskoning som jag lovat göra, det får bli en annan dag.