Balltramp och fanclub

Det gör mer ont i mig när Juppe är tuggad på eller har rispor och skråmor än om jag skulle ha dem själv. Jag vet ju hur ont det gör på mig. Med Juppe är det så svårt att bedöma.

Höger ball bak hade en blodig reva. Tjusiga hovskägget hade blodstrimmor i sig, det var så jag såg skadan.

En stallkompis gav bort en klick hibiscrub, så jag tvättade rent och inspekterade. Det blev rejält rött när jag tvättade. Inget svullet och Juppe hade inget emot att jag tryckte och klämde.

Jag vågade inte rida. Tror jag skulle svimma om Juppe haltade till någonstans. Det blev klassikern långpromenad vid hand. Det gillar vi ju båda två. Juppe var helt som vanligt, det syntes inte på något sätt att han är skadad.

Promenaden gick förbi avelsstonas hage.

Heeeeej snygging!

Öh, ja, hej, hej.

 Åh, vem tittar han på?

?

Och upp i skogen. Gräset har ju faktiskt börjat växa.

 Jag vet. Tyst när jag äter, jag hör inte vad jag tuggar om du bara ska prata.

Jag är RIIIIIK! RIK! RIK! vrålade Juppe.

Hm, här ser det ju lite blött ut. Vi får passa oss hur vi går, så vi inte hamnar i något hål.

 Va? Tog skogen slut?

 Heeeeeej!

 Du vet var jag bor om vi skulle ta en sväng till skogen Juppe. Blink, blink.

 Och grabbhagen, lagom till lunch!

Mja, lite kan jag väl klämma ned. Eller ganska mycket.

Grabbar, grabbar, vet ni vad jag käkade till förrätt . . . 

Fredagshappening

Den här grabben lånade jag ut i kväll! Jag är chockad, Juppe är säkert chockad.

Jag åkte till stallet med idén om att longera, eventuellt löshoppa. Men så var ridbanan upptagen.

Mjahapp, och så funderade Mathilda lite grand vilken häst hon skulle rida för kvällen. Juppe kanske, frågade jag.

Och så blev det!

Jösses. En sak är klar, Juppe kommer aldrig att få en medryttare. Kändes som jag hade lika lång näsa som Juppe har mule när ekipaget klev iväg. Och absolut inte för att jag misstror Mathilda på något sätt, utan bara för att Juppe är ju liksom min häst.

Tror det blir kul för honom att få en annan figur på ryggen. Ett avbrott från mig så gott som något. Men det här är inget jag orkar avstå från ofta . . .

Frid och harmoni

Tänk så det är. Just nu är Juppe och jag inne i ytterligare en period av frid och harmoni.

Mitt goda humör börjar redan när jag ser att Juppe står och väntar på mig vid grinden, alternativt går mot grinden när han får syn på mig.

Om Juppe är värd ett fett bett på en morot då? Självklart.

I kväll körde vi räkna steg, byta gångart på ovalen. Vansinnigt kul. Både Juppe och jag blir alerta. Som avslappning fick Juppe jogga och jag står i något som kan likna fältsits.

Juppe kör ned nosen mot backen och ser ut som en hund som fått upp ett spår. Jag håller reda på tyglarna så att han inte kliver i dom, försöker att inte tippa framåt och hänger med helt enkelt. Tror att Juppe skulle kunna köra hur många varv som helst med det stuket.

Det blir också en rätt härlig takt i det hela, rogivande.

Hade tråkigt på jobbet i dag. Inte bra. Beställde en pälsfällarkam för 400 spänn. Hm. Ska bli rolig att testa.

Dressyrprogram med pepp!

Roligt, roligt. I kväll körde vi dressyrprogrammet en och en för Annica och fick individuell kritik av henne.

Som bonus fick vi också i uppdrag att titta på alla kompisar och tänka ut minst en bra sak att säga om ekipagens insats. Lysande pedagogik, man blir också en mycket mer uppmärksam åskådare när man har en uppgift.

Det gick fint för mig och Juppe. Vi är inne i en harmonisk period igen och jag vet att det märks. Vi trivs tillsammans.

Det fick vi också höra av kompisarna. Programmet såg lätt ut när vi red. :-)

En rolig grej. Eller rolig och rolig, jag är ju kort i vänstra ljumsken. Jag märkte och Annica såg att traven förbättrades enormt när jag valde att sätta mig ned. När jag rider lätt tror jag att jag stör Juppe med någon slags vridning i höften.

Jädrar, här ska stretchas!

Jag ska åka till Island i höst!

Foto: Britta Pantzar/UppLEVA resor

Wohooo! Jag har fått semester och jag har anmält mig till UppLEVAS gårdsresa till Island i höst.

Ett litet tag hade jag ångest för att resan är så dyr. Äh, nu har det gått över. Det kommer ju att bli underbart.

Jag föreslog ett besök på Anton Pall Nielssons gård på norra Island, och sedär, ett sånt besök inklusive en clinic finns med i programmet. Jag har ridit några kurser för stränge men snälle Anton "Toni". Eftersom jag har ytterst få skämsgränser tvingade jag mig på hans fru som facebookvän också. Hon lägger ut fantastiska bilder från gården och från den dramatiska naturen runt gården.

Ska bli så roligt att se det på riktigt.

Programmet för veckan är makalöst roligt. Och - jag slipper att rida andra läbbiga hästar. Här räcker det att titta på. Bra. Vill inte rida någon annan tjusig islandshäst än min snygga Juppe. Så det så.

Känns roligt att ha en liten morot inlagd i hösten också. Det finns några lediga platser på resan. Ska du med?

Wohooo - kvällstur på grusväg

Fantastiskt. Kastade mig iväg till stallet direkt efter jobbet. Solen stretade envist på, jag borstade frenetiskt. Juppe tuggade hö i 180.

När Juppe var påklädd var det fortfarande ljust!

Vi struttade iväg längs grusvägen. Jag iklädd reflexväst enbart tack vare äldsta stallägardottern (man får ju skämmas som vuxen).

Jag som brukar skämta lite om Juppe och om hur lättskrämd han är, han är ju faktiskt fantastiskt modig!

Läbbiga stället där det alltid står troll gick han förbi lätt fnorkande - men med sänkt hals. Och längre fram där det blir ännu läbbigare på en gårdsplan så var det lite stolpigt, men han går ju! Han knatar på och vill väl!

När vi skrittat fram till skogen började det skymma rejält. Men så underbart att få sitta på en någorlunda lugn pålle och bara ta in våren. Så skönt att slippa både oval och ridbana (även om det är underbart att ha att ta till).

Kom tillbaks till stallet nykär i pållen.

En pålle som förresten rånade mig när jag hämtade honom i hagen. Ur min jackficka spretade nämligen två rejäla morötter. När jag fipplade med eltrådarna kände jag hur någon rotade i fickan. Juppe.

Han tog sig en rejäl smakbit innan jag ryckte tillbaks större delen av moroten. Fnys. Och publik hade vi också.

Koll av tansebissingar

Ett helt gäng med hästar stod i givakt i stallet på förmiddagen. Veterinären skulle göra tandkoll och raspa där det behövdes.

Juppes nerver var i kras efter två dagar av blåst. Allt var otäckt, stickade tröjor, påsar, katter. Men när det var hans tur att gå till tandis gick det fint.

Tänderna såg fina ut, han fick en liten rasp av kanten närmast tungan mest för säkerhets skull.

Det var intressant att hänga med när de andra hästarna fick tänderna kollade också. Som här, lilla Hulda hade jättefina tänder. Hennes betar var som små sockergryn, de hade inte växt alls ännu.

Lite vassa kanter slipades av. Sedan var det Pyrets tur.

Att ta bort små kakor av tandsten gick finemang. Men när raspen kom fram:

Phu.

Vi fick ha frågestund om tänder efter passet. Annica hade dukat upp fika och vi brassade på om allt från bettfrågor till skillnaden mellan vargtänder och betar.

Sedan gick jag och överraskade Juppe i hagen. Arbetstajm!

Oerhört onödigt, tyckte han. Det tog sin rundliga tid innan han var så nedvarvad att det gick att jobba. Blåst är verkligen inte vår grej. Blåst med lite tandrasp till förrätt.

 Krulledutt med nyfiffade tänder. Ah!

 Safir har faktiskt en liten mustasch. Jättesött. Eller, manligt, menar jag.

 Det är ingen fara med mig. Jag är tuffare än somliga tror.

Det här gör jag om när som helst.

 Ah, perfekt rumpa att klia sig mot.

 Juppe, du tänker inte somna där va?

 Nej, nej. Jag zzzzz öh, va?

Som sagt. Jag gör om det nu om du vill.

 Jajämän.

 Jag ska bara . . . 

Ja, jag ska bara . . . Öh, någonting. Sova kanske?