Hi-hi-hi-hi-hingst-Juppes nya liv

 Juppe har varit lite uppe i varv första veckan i nya stallet.

Inte undra på. 

Bo i box på nätterna (som han älskar, men inte är van vid). Nygamla polare. Ny boxgranne. Nya rutiner.

Och före ihopsläppet i lördags - en egen hage utan kompisar.

- Hallå! Surtanten! Ehem, jag menar damen. Ska vi prata?

Juppe har idogt försökt flirta med boxgrannen. Det går sådär.

Ho-ho?

Juppe har liksom inte haft tid med mig.

Han svischar förbi bara på väg mot nästa sensation.

Juppes box är otroligt fin. Rymlig och fantastiskt vacker med två stenväggar.

Fönstret har hag-glimt.

I lördags var det då äntligen dags för ihopsläpp.

Jag var inte ett dugg nervös. Juppe vill ju aldrig slåss.

Det första han gjorde var att rulla sig. Inte hälsa eller andra artigheter. Rulla sig.

Juppe inspirerade en hagkamrat att göra detsamma.

Jaha? Var det allt?

Svar: nej.

Det här var bara uppvärmningen.

Jag blev så förvånad att jag slutade fotografera.

Juppe accepterade inte alls rakt av att Fylkir skulle basa över honom.

Det blev rejält med pip och skrik och tyvärr också en del sparkar och bett.

Resten av grabbarna gick fort att bekanta sig med.

Draumur och Juppe blev klikompisar nästan direkt.

Men diskussionerna med Fylkir fortsatte tydligen även när vi trodde att det blivit lugnt.

Juppe hade bulor och bitsår på bogen och magen och några småsår på bakbenen också vid kvällsinspektonen.

Fylkir fick ta emot en spark från Juppe och såg halt ut i hagen, men bättrade på sig lite under dagen.

I lördags såg det ut så här i hagen.

I dag går Fylkir för sig själv och leker hingst och vallar sin flock emellanåt för att de ska veta sin plats och veta vem som bestämmer.

Juppe var lite mer harmonisk i dag vid inspektion och pysselstund.

På ridbanan förvandlades han till en gnäggig minihingst.

Suck.

Nerverna.

Hatar när han gnäggar, eller rättare sagt skriker.

Juppen visar en liten dipp i vänster varv i trav, jag kan omöjligt avgöra om det är hans gamla rörelsestörning som visar sig för att han är spänd och inte jobbar rätt, eller om han fått sig en liten smäll.

Jag är inte särskilt orolig för det. Det visar sig.

Juppen var så nöjd, så nöjd när han fick gå till sin lilla flock.

Jag fick förresten gå allra längst ned i hagen för att hämta honom, han som alltid brukar komma när jag ropar.

Skönt med polare.

Ska bli så härligt också när jag lärt mig ridvägarna igen.

Standardrundan i skogen tar en timme att rida och är på knappa fem kilometer. Underbar trollskog att bygga muskler i. Så roligt att vara ett litet gäng som ger sig iväg också.

Längtar också efter att vanliga Juppe landar och att vi kommer tillbaks till det bra samarbete vi hade i somras. Jag vet att det kommer. :-) Tålamod, tålamod.