Juppe har bytt stall!

 

För sex år sedan när Juppe flyttade från Lillåns gård var det dramatiskt väder och superfina regnbågar.

I dag när han flyttade tillbaks bjöd naturen på samma skådespel.

VA! kanske du tänker.

Flytta från Bäjeby. Är hon galen?

Ja, det är klart att jag är lite galen.

På Bäjeby har man det himla bra. Så är det bara.

Ingen fodring, ingen mockning. Alltid någon trevlig att prata med, lätt att boka lektion.

Men - det är alltid detta men.

Nu när jag jobbar mycket hemifrån känns det lite galet att åka dryga milen till stallet, istället för att knalla tvärs över vägen till min grannes fina gård. Släpar jag benen efter mig tar det två minuter.

Jag hade tur. Elisabet välkomnade oss till gården och fixade en plats till oss.

Jag hoppas att det kommer att ge mer tid till hästmys i min vardag.

Möjlighet att longera Juppe en lunch, för att kunna göra något annat på kvällen sedan. Ja, ni fattar.

Hela dagen har varit fylld av känslor.

Det var inget lätt beslut, trots att jag vet att det är ett toppenstall jag flyttar till.

Det snörpte till i hjärtat när det gapade tomt där Juppes lådor brukade stå på Bäjeby.

Annica på Bäjeby har lovat att jag är välkommen tillbaka när som helst.

Det känns bra, även om jag måste säga att det kändes helrätt i dag att landa på Lillåns gård.

Juppe kände igen sig och frustade direkt när han klev ur transporten.

Det gav också lite hjärtesnörp. Precis som det klämde till i hjärtat när han godmodigt skulle gå in i sin "gamla" box. Han blev lite förvånad när den var upptagen (av en halvsyster faktiskt) och han fick bo i kupén mittemot.

Håhåjaja.

Juppe tog allt med ro i alla fall.

Tror han känner sig hemma, gullfisen.

Jag känner mig helt slut i rutan.

Försökte prya på lite stallrutiner, men det var inte mycket som gick in.

Lillåns gård är fylld av snälla människor, så jag kommer att få lära mig det vi alla hjälps åt med i lugn och ro. Ska prya både på kvällar och morgnar. :-)