Vi är överens om att vi är överens

Det här har varit en så oerhört harmonisk sommar.

Alla dagar med Juppe är bra dagar, även om vi råkar ha diskussioner.

Den här sommaren har vi liksom varit överens om att vi är, öh, överens.

Berätta mer, sa Juppe. Du har så härligt babblig röst.

Det liksom skvalar så skönt in och ut genom öronen.

Javisst, sa jag.

Jag menar att du och jag har faktiskt kunnat ta oss iväg på träningsrundor som börjat med att du sett spöken och lite annat, eller att jag har haft vajsing på humöret.

Och när vi kommer tillbaks är allt bra igen.

Vi lyckas tajma ihop oss när vi tränar.

Vi är båda överens om ATT träna och är på väg att bli överens om HUR.

Zzzzz, zzznaffsz.

Va? sa jag.

Ursäkta, sa Juppe. Jag höll bara på att svälja min egen tunga.

Prata mer är du snäll.

Det är oerhört intressant.

Ska bli, sa jag.

Ta din överlinje till exempel. Du är ju helt makalös. Du är en sååååå smart häst, jag har bara inte kunnat förklara hur du ska använda din kropp i tölt - förrän nu.

Och då bara levererar du.

Bara sådär.

Juppe, kan inte jag också få lyssna, sa Viggo.

Inga problem, sa jag.

Juppe har redan en fantastisk trav, så den har vi inte jobbat så mycket med.

Det vi fokuserat på är tölten, ja, och så min vänstra galopp.

Fantastiskt, sa Viggo.

Berätta mer.

Jag är idel öra.

Okej, sa jag. Du gäspar inte va?

Det enda jag numera behöver göra är att påminna om formen genom att ställa lätt till höger eller vänster, och så sänker Juppe huvudet och TAR I.

Det är så härligt.

Härligt, sa Juppe. Vi lyssnar.

Vem? sa Viggo.

ZZZZhuppzz, sa Dynan.

Driver du med mig, sa jag.

Absolut inte, sa Juppe.

Du sa något om harmoni. Och . . . harmoni.

Precis, sa Viggo. En lång, lång härlig mening om harmoni.

Mer!

Gäspar du? sa jag.

När jag pratar?

Absolut inte. Mer!

Nä, nu lägger jag av, sa jag.

Ni använder mig som sagotant för att förgylla er tupplurstajm.

Det är vad ni gör.

Inte så farligt mycket, sa Rimpan.

Du sa Juppe är bäst, ingen protest, sa Juppe.

Och så sa du att jag är szzmart.

Äh, sa jag. Ville bara berätta hur bra det känns.

Jag ska försöka tänka efter vad det är som är annorlunda. Dels tror jag att du är äldre och klokare, dels att jag är äldre och klokare. Jag slipper vara ridrädd, du slipper en ridrädd matte.

Jag har lärt mig massor på lektioner, med hjälp av det har massor av polletter trillat ned om hur min kropp fungerar och ska kännas och . . . 

Ja. Där sov nog faktiskt hela högen.

Inte jag, sa Baldur.

Du får börja om.

Nähä du, sa jag. Syns i morgon.

Hoppas ni är vakna då.