Jag vill inte höra ett litet ynkligt människopip om min kroppshydda, sa Juppe häromsistens.
Mmmä . . . hann jag bara få fram innan Juppe nöp av.
DU! Jag vill inte höra ett mänskligt frambringat ljud om det där som ni hittat på.
Va? sa jag.
Ja, sa Juppe. Ljuget ni rotat ihop om att det finns lättfödda hästar.
Lju . . . hann jag säga.
JAG SLITER SOM ETT DJUR! Ett djur! stötte Juppe fram.
Dag och natt är jag i farten. Letar fram strå efter strå efter strå.
Ingen rast, ingen ro.
Först ska jag kånka runt på dig så att kalorierna skvätter omkring oss.
Har jag TUR så får jag några extra tuggor i vägkanten.
Jag vill aldrig mer höra något om lättfödda hästar. Det är en kamp dygnet runt.
Jag valde att hålla tyst.
Numera kan jag faktiskt ganska ofta göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar