söndag 27 oktober 2019

Hovböld, stengalla eller fraktur?


Trots att min kompis stod i lera och fick klafsa fram till grinden så såg jag det direkt.

Han var halt.

F-n och hans h-vetes j-la moster.

Det tog ett tag att få fram hovarna så att man såg lite mer.

Inga sår, ingen sko på sniskan. Inget läbbigt alls på utsidan.


Underligt så fort det går att komma in i gamla rutiner.

Tempa. Fota. Ety man vet med sig att minnet sviker annars.

På fredagskvällen kämpade Distriktsveterinärerna i Fjärdhundra med kolikhäst och lite till. Men på lördag morgon fick vi besök av trevliga Camilla.

Vi har setts förr.

Av med sko på vänster fram där Juppe har ont.

Innan dess hade vi skrittat på betonggolvet i stallet och visat trav på gårdsplanen, samt vänt åt både vänster och höger. Det blev solklart och bekräftat att det är vänster fram som är problemet.


Juppe visade smärta när Camilla klämde med visitertång på insidan av hoven.
 Därför byggde hon upp som en liten klack av gips på utsidan - så att den ska ta mer vikt och avlasta det smärtande området.

Det gick inte att se någon slags ingångshål som skulle kunna ge hovböld, men det vet man aldrig.

Stengalla är som ett blåmärke i hoven, det kan hända att Juppe trampat på något hårt och gjort illa sig.

Alternativet fraktur som finns med på listan men längre ned vill jag inte tänka på ännu.

Gipsningen av hoven är ändå åtgärd ett för de diagnoserna.

En fraktur syns dessutom bättre på röntgen cirka tio dagar efter olyckstillfället.


Juppe är både nöjd och missnöjd.

Han ÄLSKAR att bo på hotell.

Jag älskar att han älskar att bo på hotell.


När fötterna ser ut så här måste de hållas torra  - förstås.


Det gäller mannenvännen med.

Männen i mitt liv ser ut så här just nu.

Mannenvännen har opererat ett nageltrång och fick tydligen in lite baselusker i såret.

Blä.


Jag hängde med Juppe på morgonkvisten och  förmiddagen på lördagen och tog en sväng till honom på eftermiddagen.

Han har synpunkter på rummet.

Det finns SKATOR här, sa han.

SKATOR som skriker utanför fönstren.

Jag. Hatar. SKATOR.

Mjo. Jag har kanske märkt tendenser när vi ridit ut på att han varken gillar skator eller kajor.
Men jag älskar ju fåglar (också) så det får han bara ta. Och vi hälsar ju på i deras hem när vi rider förbi.


Men nu skriker de utanför mitt hotellrum! Ta bort dom!

Mjaäh, sa jag då.

Vi ska hitta på roliga saker på söndag, försökte jag. 
Metacamen ställde till med lös mage, så vi ska tvätta din otroligt vackra, ståtliga, mångfärgade, fantastiska svans! sa jag.

På tisdag kommer hovis och ska klämma på hoven och se vad han kan se.
Sedan tar vi det därifrån.

4 kommentarer:

  1. Usch då!! Vad tråkigt! Hoppas han blir bra snart!!
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Möttes av precis samma med min häst, Grizzly! Framhälta, dock ingen värme, ömhet, svullnad eller nåt. Dock väldigt halt... igen. Väntar nu på remiss för att få hjälp att kolla upp VAD som orsakar detta. Denna väntan och denna oro...

    Hoppas din häst kryar på sig fort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack - och dito! Ja, det är så jobbigt med väntan och oro. Phu. I dag blev jag dock glatt överraskad. Juppe rörde sig utan att visa smärta!

      Radera