Har man en Juppe går det inte bara att träna på. Bygga muskler, öka konditionen, träna i backar, försöka få in fin form i olika tempon i gångarterna.
En Juppe kräver en kravlös promenad lite då och då. Lite häng. Lite prat.
Några strån gräs. En stilla stund på en åkerkant i gemensam beundran över hur stor en dovhjort (?) / kronhjort (?) kan bli.
Gemensamma muntrationer över hur andfådd en matte kan bli när man tar en uppförsbacke för andra gången.
En promenad bjuder dessutom alltid på överraskningar.
Den här gången: en hinkgubbe. I brist på snö har någon av bygdens kreativa barn byggt en hinkgubbe istället.
Juppe hälsade artigt och misstänksamt.
Vi gratulerade barnet eller föräldern till dess fantasi och goda humör i det slaskiga vintervädret, önskade att upphovsmannen eller kvinnan ändå får tillfälle att göra en snögubbe också och knallade vidare.
Juppe och jag gillar träd.
Vi gick och hälsade på en sällsynt ståtlig flergrenad tall som vi ridit förbi många gånger.
Beskärningen är väl sådär, sa Juppe, men vilken vacker färg och vilket omfång på stammen!
Jag klappade vänligt på trädet och Juppe duttade med mulen när vi gick förbi.
Skönt ändå att ha en häst som tycker att det är viktigt att vara både artig och snäll.
Brukar du ta promenader vid hand med din pålle?
Visst är vi normala som konverserar under tiden vi stegar fram? Gör du också det med din matte/husse?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar