Köpte ögonbrynsknivar för att skrapa bort styngflugelarverna med. Ihhh, knivarna är ju supervassa. Blev fumlig och nervös och såg hur stora hårtussar föll av Juppe.
Som blev nervös . . .
Njaäh. Kvällens behållning var helt klart en mycket, mycket ätvänlig promenad längs vallen mot nybyggena.
Juppe kollade in mig lite då och då. Säkert? Säkert att jag bara ska glufsa och inte gå lydigt utan att rycka?
Vi var nöjda båda två när det var dags för att hoppa in i lilla hagen igen. Och för andra kvällen i rad var Juppe superkelig. Han vill stå och snosa på min mage, blunda och bli kliad på. Han saknar kompiskli, helt klart. Jag gör mitt bästa.
Och i morgon är det dags för kliniken igen. Usch. Hoppas bara på att vi får vara ifred höll jag på att skriva och gjorde det.
Jag vill inte att Juppe ska få en massa sprutor igen. Det kanske bara är tid som ska till. Hoppas jag.
Undrar om den där stallkompisen som lite retsamt sa till mig att jag köper något till Juppe varje vecka har rätt.
Under godisslickburken ligger senaste inköpet. Drygt 200 spänn för en putsvante i tvättbart lammskinn.
Putsvante?
Mjaäh. Här är jag alltså ute efter själva luddeffekten. Den luktar starkt av härligt fett fårskinn. Juppes värsta mardröm.
För några dagar sedan knölade jag ned putsvanten i hinken med borstar och 200 miljoner andra prylar. Ibland brukar Juppe rota runt i den, bland annat för att snosa på sin godisburk.
Jag har slagit något slags personligt rekord i att ignorera både Juppe och putsvante. Juppe har stått med mulen mot putsvanten och fnorkat med utspända nosvingar. Det lät som om han andades genom en snorkel.
Truddeluddelutt. Himla intressant höhög hittade jag då. Tog med lite till Juppe, slängde till honom i förbifarten. Det är svårt att fnorkandas och äta samtidigt.
Tror det här kan funka faktiskt. Hur steget sedan ska gå från en liten putsvante till ett helt renskinn har jag inte listat ut än. Ett steg i taget.
Så här ser en nybadad och nyfnorkad fishäst ut:
Rätt nöjd tror jag.
Och visst kan Juppe låta! Nu när kompisarna är tillbaks från sommarhagen så står han faktiskt och ropar efter dom.
Jag fick ju som sagt hänga på de här lirarna som fotfolk nu när Juppe är halt. Vi åkte till Julpastallet strax utanför Västerås.
Och ja, så här blir det när man skriver ett inlägg alldeles för långt efter att kursen varit.
Superkort sammanfattning av det som hänger kvar i huvet: alla ekipage verkade nöjda, Anders Eriksson höjde aldrig rösten utan konstaterade bara med ett jaha, om någon gjorde något som stack ut. Och det behövde minsann inte vara fel utan så kan man också göra. :-)
Saker som alla med minsta lilla dröm om att kunna köra in sin häst bör träna på, och kanske alla andra också:
Ett kommando för sakta av och ett annat för stopp. Och stopp ska vara stopp.
Hjälp hästen med de olika gångarterna med röstkommandon. Ibland blir det bara ett ändlöst smackande och till slut vet varken hästen eller ägaren vad som ska till.
Baldur hade aldrig varit i ett ridhus! Och aldrig haft svanskappa på sig.
Coola killar klarar allt.
(Helt otroligt att han stämplats som "problemhäst" när ekipaget var iväg på NH-kurs nyligen.)
En av Anders Erikssons missions in life är att se till att tömkörningsutrustning för hästen är bra. Eller i alla fall inte direkt skadlig.
Hans egendesignade gjord från Tärnsjö har kopierats av billighetsmärken, som tyvärr har missat den lilla detaljen att vitsen med designen är att manken går fri från tryck.
- Om hästen gör rätt och höjer ryggen när den jobbar, så får ju inte tömkörningsdäckeln göra ont på ovansidan, sa Anders Eriksson.
Säger sig ju självt. Tänk att man får sälja sånt.
Okej. Jobba i ett hus. Det börjar arta sig, såg Baldur ut att tänka.
Sen är det väl bara att tuta och köra?
?
I och med att jag inte körde själv så hänger man ju inte riktigt med i alla svängar. Men, här är min fria tolkning: (Kommentera gärna om jag har fel)
Allt som man som ryttare kan göra fel från ryggen kan man också göra från backen. Och tvärtom förstås.
Med andra ord - det går inte att draaaaa en häst rätt. En töm får absolut inte vara för tung, den ska vara behaglig för hästen.
En bog som flyter ut går inte att dra in med motstående tygel. En liten lätt skakning av tömmen mot bogsidan kan hjälpa.
Här kan pisken också vara en hjälp, den går att lägga lätt mot den del man vill korrigera.
Här törs jag baske mig inte skriva så mycket mer. Anders Eriksson tyckte alla skulle köpa han bok, och lära sig mer.
Själv hoppas jag på en frisk häst och möjlighet att kunna vara med på kurs istället. Det ger ju så oändligt mycket när ett par erfarna ögon kan vara med när man själv fipplar med tömmar och pisk.
Här frågade Baldur något. Och Anders berättade. Vad har jag glömt.
Men det var hemskt kul att se hur avslappnad Baldur blev och hur duktig han såg ut att känna sig.
Jag blev impad av hur mycket ekipaget ändå hann med under en timme.
Så himla roligt också att kika på de andra, varav ett ekipage körde utomhus på en stor ridbana.
Kolla Anders benföring. :-) Snacka om kroppsspråk.
Här är den, tömkörningsdäckeln han designat.
Stora ringar. En metallbåge över manken.
Det här var storlek ponny.
Ska verkligen hålla ögonen öppna efter en begagnad sådan.
Frågade Anders vad han tycker om enklare tömkörningsgjordar i tyg.
Helt okej, de trycker i alla fall inte om man inte spänner åt dem för hårt.
Och de sladdriga ringarna kan man få att stå ut med hjälp av buntband.
Inte dra åt för hårt. Gjorden ska vara skön att ha och hästen ska helst kunna andas.
Yes. Bara att fylla på med klokheter nu Michaela! Hos mig stannar en bra känsla kvar och en jättestor lust att gå MASSOR av tömkörningskurser. Så nyttigt att träna på denna eviga kommunikation. Nyttigt att ge akt på också hur man själv beter sig.
Både Baldur och Michaela var ju aptrötta efter en timme. Då gjorde Michaela min specialare, hon blev knäpptyst. Slutade alltså att ge kommandon till Baldur.
När det hela var över gjorde jag i alla fall min plikt som fotfolkscheerleader - överföll Baldur med godis och applåder. Han såg helt förvånad ut. Den sura tanten som brukar vifta undan mig i hagen!
Hoppas, hoppas, hoppas att Juppe är frisk till nästa kurs i oktober. Om det nu finns platser kvar vill säga.
Tog två filmer också. Uselt ljud men kanske kul att se på ändå?
Vi behöver en låtlista, eller en oljudslista, helt enkelt förslag på förslag till "sång" på våra promenader.
Ja, och du som väntar på inlägg på kursen. Håll ut! Det kommer. Jag är bara för lat, det blev en tuff start på veckan på jobbet. Då orkar man mindre hemma. Tänk ut taktfasta låtar istället. :-)
Men näej, inte heller ikväll kommer inlägget om kursen. Jag är för trött (och äckligt nöjd) ikväll igen. Tog cykeln till stallet. 2,6 mil tur och retur.
Moahahahahaha.
Skönt. Har aldrig rört på mig så lite som under den här sommaren. Konditionen är under all kritik. Som bonus fick jag en hel sommar i koncentrat i dofter längs vägen. Mognande grödor, tung blomdoft, skog och aaaahhhhhh, häst.
Juppes stygn togs i dag av distriktarn. Det som var mindre kul var att han hade som en liten kula där stygnen suttit. :-( Alltså som en varkula.
Hade inte prylar nog att tvätta på riktigt, men gjorde så gott jag kunde och så pssshhhhyyyssshhh på med plåsterspray.
Hoppas det är huden som reagerar på att bli ryckt i.
Och jädrar i min låda vad flugor det var i farten ikväll. Bläh. Men vi fick härliga tio minuter längs nya brovägen, alltså ut på en åker med vall. Vi trivs!
Näej, det går inte. Jag är för trött. Inlägget om tömkörningskursen får komma i morrn.
Istället kommer det här som jag lovat visa för massor av inlägg sedan, kom jag på. Kirurgens beskrivning av vad han har kikat på i Juppes bog.
Och Juppe och jag hade tio härliga minuter på ridbanan i dag. Nu såg han inte lika förvånad ut över att få ett bett i munnen. Han stannade på sekunden när jag bad om det marängen. Godis och applåder förstås.
Löver och löver undrar du? Lovar och lovar, fast på värmländska.
