Det finns hopp om Juppes lokalsinne!

kilometer 12,60

hours 1:32:44

min/km 7:21

Nej, kan ju inte påstå att Map my run funkade särskilt bra heller. Jag får nog helt enkelt skita i appar och lära mig hur en kompass funkar istället. Men - Juppe börjar hitta. När jag ville gå fel stig stannade han idag och tittade milt på mig. Jag var inte svårövartalad, och grabben hade ju rätt! Fin promenad över åkrar och i skogen med en mer och mer självsäker Juppe. Marängdag!

Beundrad

Orken tog slut och ridkompisen blev sjuk. Någon kvällstur blev det alltså inte.

Men - mitt på dagen kom farbror Tage, lillasyster My, Amanda, Hillevi och Nicol för att inspektera min häst.

Nicol fick följa med och hämta i hagen, det gick fint. Och att stå och bli beundrad var självklart en bit av en liten kaka för Juppe. Han tittade upp från arbetet med att rycka åt sig så mycket gräs som möjligt lite då och då. Log vänligt och fortsatte tugga.

Tror han förstod att han blev överöst med superlativ. Han tyckte det var underligt att han skulle tillbaks i hagen. Stod länge och tittade på oss som försvann.

Hårt jobb i en timme

Japp. Jag gör som ridfröken säger. Juppe ska banta minst 30 kilo, helst 50. Shit. Blir det 14 procent av kroppsvikten?

Galoppera! Galoppera! Galoppera! Sa fröken. Så det gjorde vi idag.

Ett problem med det hela bara. Jag väger 60 kilo, helst ska fem av dom kilona bort. Åtta procent av kroppsvikten som ska smälta bort? Hm. Jag är inte bra på att räkna. Men smalare ska vi bli båda två.

Problemet? Juppe springer och får bättre och bättre flås. Jag sitter på och blir i och för sig starkare i benen och säkert i resten av kroppen. Men jag gör inte av med många kalorier. Grrrr.

Och när man pysslat färdigt med häst och stall är det lätt att dega. Tyvärr.

Vi utforskade en ny stubbåker idag. Jag lät Juppe galoppera tills han flåsade, sedan fick han skritta på lång tygel.

Ungefär varannan gång drog han upp tempot och blev lättare ohejdbar. Undrar om det inte är ett sätt att komma undan att jobba. Och varannan gång är han en maräng.

En galoppsträcka fick vi till riktigt, riktigt fint. Mina förgrömskade armar var låsta vid sidan där de ska vara och Juppe galopperade lugnt och med fin balans. Gott så.

Tillbaka i stallet var han dyblöt av svett. Tror aldrig jag har sett honom så svettig. Från hals till halva magen. :-)

Men det är inte synd om den lilla grisen. Igår fick han massage av en hästmassör. Juppe har det bra. Är så spänd på att få höra vad massören sa om marängen. Jag var inte med själv nämligen.

Slaaaaaapna aaaaav! Säääänk axlarna!

Igår fick vi en lektion, jag och Juppe. Hur skulle vi klara oss utan det? Vi skulle kanske tuffa runt i skogen, men vi skulle inte gå vidare.

Hur skulle jag kunna se från ryggen att Juppe böjer för mycket på halsen, gör en knäck på nacken istället för att förlänga nedåt. På sikt kan ett sådant fel ge Juppe ont i ryggen.

Det här blir en inlägg med tvåhundrafemtielva bilder från lektionen. Det är viktigt för mig att förstå vad vi lär oss. Jag är stolt över att det sakta men säkert ändå går framåt. Det gör det tack vare andras hjälp, men också för att vi gnetar på. Och för att det är så roligt för både Juppe och mig när det blir rätt! :-)

Lägg märke till högerhanden. Det är svårt att låta bli att klappa på juppesnupp.

 Lektionen började med markarbete, men det får det bli ett eget inlägg om. Jag fick stor hjälp med att förstå hur jag ska hålla tyglarna, och hur jag ska låta bli att ge dubbla signaler till Juppe. Om det funkade? Oh, yes.

Sålunda var det dags att sadla Juppe. Det tycker han bara är trivsamt. 

Han är nyfiken och undrar vad som ska hända, men är ändå lugn. 

Den nya franska gjorden ska spännas från båda hållen fick jag reda på. Den måste hamna med den tryckavlastande plattan mitt under bröstbenet, annars kan den ge snedfördelning. 

Tittut.

 Världens vigaste häst. Numera har jag inga problem med att Juppe promenerar iväg när jag sitter upp. Jag gör det på isländskt manér med foten pekande mot hästens huvud. Idag fick jag göra det på "fel" sida, höger. Och så fick jag lova ridläraren att sitta upp varannan gång på respektive sida. Just uppsittningen trycker rejält på hästens ryggmuskler.

Vår fröken är bra. Hon har tänkt ut ett tema för lektionen varje gång. Den här gången skulle vi faktiskt strunta i att tölta! Trav och galopp är fokus. 

 Sara förklarar att hon vill se mig och Juppe fatta trav. 

Här har Juppe överböjt halsen och gjort en knäck i nacken. Inte bra. Dels kan hästar som böjer på det här sättet få en ful bula på halsen, en överhals, men det kan också ge ryggont eftersom hästen inte använder ryggmuskeln för att bära ryttaren. För ryttaren ger det sämre möjligheter att styra hästen, det är ju dumt ...  

Vi lyssnar, Sara berättar att jag ska ha koll på Juppes hals och se till att få upp den speciellt inför galopp.  

Bättre? Bättre. 

Titta vart du ska, inte ner på hästens nacke. När du tittar åt det håll du vill följer din kropp med vare sig du vill eller inte. Höfterna böjer med och hjälper hästen att förstå vad du vill. 

Juppe vill gärna tränga ut mot staketet. Jag ska tänka på att Juppe inte ska trycka mot skänkeln, utan gå undan för den. 

Skulle också vilja ha ridlärarens röst i mobilen: slaaaaapna aaaavvv! Sänk axlarna. Tänk på knäna, slappna aaaaaavvv. Det känns som varenda del av min kropp stretar emot. Känner mig som en liten träpinoccio ibland när jag sitter på Juppes rygg. Hur kul är det att kånka runt på en sån?

Och ja, när jag väl slappnar av åker de förbannade hälarna faktiskt ned där de ska vara. Det visar inte bilden, men jag fick känna det i alla fall.  

När jag slappnar av så känner jag att allt blir bättre för Juppe också. Allt från balans till takt och schvung. Vi fick några fantastiska varv i galopp där jag slapp känna att jag måste hålla balansen åt Juppe. När jag satt som jag skulle, andades och var avslappnad flöööööt han fram. Underbart! :-) En kick! 

 Visst har han väl ändå kul? Och det är så rörande underbart att jag hela tiden känner att han vill väl. Han vill jobba.

Anka i aktion, he, he. Kolla sadeln. Snart har Juppe den vid öronen. Sara tror att många knappar kan funka när jag köper en egen sadel som verkligen passar både Juppe och mig. Hoppas det. Jag är så tacksam för att jag får låna sadel just nu, det är bra att prova olika. Men visst blir det tydligt att den inte sitter bra? 

 Stor lärdom, polett som trillade ned: tryck armjävlarna intill kroppen så slipper jag vispa runt med båda och skapa förvirring för Juppe. Låser jag dem till kroppen är det lättare att använda ett tygeltag åt gången, och se - de små lillfingrarna som alltid vill spreta sluter sig nästan om tygeln automatiskt.

Juppe, I love you.

Markarbete med häst är svårt

Jag gör som ridläraren säger, tar markarbete en gång i veckan. Hon behövde bara påminna mig en gång.

Jag är otydlig, så är det bara. Det börjar ganska bra, numera springer ju i alla fall inte Juppe bara iväg. Han går ganska fint i form lugnt framåt.

Sedan börjar det svåra. Att böja och att gå på volter. När jag ber Juppe gå på en volt blir han liksom överivrig. Hans åtta tonårsben kliver överallt. De är å andra sidan väldigt välvilliga och korsas över varandra i en sluta som aldrig vill ta slut.

Hur får man det att ta slut?

Juppe känner naturligtvis direkt att jag blir osäker och virrig. Vanliga kommandon som ho funkar inte. Han stirrar till det lite extra och backar gärna.

Vi fick till lite snygga bensprattel i båda varven i alla fall.

Sedan tänkte jag i ett anfall av påhittighet att om jag går före i en slalombana av koner så kan Juppe följa efter. Jodå, det gjorde han - runt de första två. Sedan stannade han av och började beta.

Det är inte respekt.

Vad är jag? Någon slags tjatig storasyrra? I alla fall inte den som bestämmer i flocken.

Uj, uj. Det här får vi jobba på. Tur vi har lektion i morgon.

Lugnare och lugnare för varje tur

Sådärja, tillbaks i hagen. Färdigt nu?

Använde appen RunKeeper i hopp om att få en karta över vår ungefär fyra kilometer långa ridtur. Efter turen såg det ut som om vi hoppat jämfota tvärs över E18 ett par gånger, plus en å som ligger en bra bit bort från rundan i skogen . . .

RunKeeper går bort alltså, kanske funkar i stan men inte på vischan.

Den här gången gick det riktigt lugnt och fint på turen. Höll medvetet ned takten för att Juppe skulle slappna av. Det gjorde han.

Enda gången det tog tvärstopp var när en granne cyklade ifatt oss. :-) Då blev Juppe till en prydlig häststaty. Men det var inga problem att cykeln kom och inga problem att det hängde ett gevär på mannen heller.

Ett poff hörde vi i skogen, det gick också riktigt bra. Det tar sig.

Klart Juppe fick äta ett skrovmål på raksträckan mot stallet. Den biten tog nog lika lång tid som själva promenaden i skogen.

Solskenspromenad med nybadad fis

Japp. Har haft en underbar ledig dag idag. Högsommarvärme och strålande sol.

Misstänker att det kanske inte blir så gott om så varma dagar framöver, så Juppe blev helshamponerad idag. Det gick fint att sköta det hela själv.

Lite misstänksam var han allt när jag började skölja runt bakbenen och skapet, men det funkade.

Försökte tvätta lite runt snopperiet, det lär väl behövas att få rent där?

När han torkat ett par timmar i solen i hagen och jag fått lunch i magen och en liten tupplur så gav vi oss ut.

Vi undersökte en ny åker som låg stubbig och fin framför oss. Det gick riktigt bra. Stackars Juppe ställde sig i kissposition tre gånger innan det kom något, undrar om hästar kan ha urinvägsinfektion. Eller om det bara är nerverna. Måste fråga stallägaren.

På hemvägen låg nerverna på utsidan. Men jag ville ta det i skritt, så det blev det.

På välkända marker tog vi lite tölt, men slog av i god tid innan sista raksträckan mot stallet. :-)

Då fick Juppe gå och käka istället. Knäppte fast hjälmen i ena stigbygeln, han blängde lite surt på den när den dinglade och puttade mot hans mage. Men bara han fick käka så gick det bra.

Tänker att det är bra om allt som är lite onormalt blir normalt. Eller i alla fall inte så läskigt.