Jag och Juppe knogar på, det gör vi alltid.
Tränar och tränar och tränar.
För det mesta har vi väldans trevligt, ibland är vi hjärtligt trötta på varandra men inte så ofta faktiskt.
Jag hade sett fram mot att bli filmad av mannenvännen. Det är ju så himla nyttigt att se sig själv på film.
Stolt över våra framsteg har jag varit också.
Och så blir det inte riktigt som jag trodde att det skulle bli. Juppe var inte riktigt peppad, jag blev lite nervös för att bli filmad. Och ja.
Men vad gör det om 100 år.
Roa nu er själva med att kika på tre vändor med tölt längs mitt och Juppes favoritdike, sista filmsekvensen är från en liten grusväg som går förbi mitt hus. Den är med bara för att allt ser så idylliskt ut. Ja, och för att Juppe är snygg förstås.
Juppe håller med och tittar förtjust rakt in i kameran. :-)
Här är länk till youtube, har förstått att den inbäddade filmen busar ibland när man kikar i mobil:
Åh vad fina!! Stabil och fin form, bra takt, han lyfter så fint på svansen! Fantastiska händer ( men varför så brett emellan dem???) I stort ser det ut som att ni skulle kunna tölta så där hur länge som helst!!!
SvaraRaderaKram Lotta
<3 Ja, han är stabil pållelito. Vi har liksom hittat det här tillsammans. Bredden mellan mina händer beror på CR-influerade tränare, jag tycker också att det har hjälpt mig att "tänka" och tillåta Juppe att ta för sig framåt. Låter kanske snurrigt, men för mig hjälper det att tänka "varsågod". Med tajta händer framför mig känns det snörpigt även i huvudet. Ha, ha. Vilken förklaring. Hoppas du greppar.
Raderahhahahah, jadå, jag förstår! Jobbigt när det snörpar i huvudet!!!
SvaraRaderaVisste att du skulle greppa! :-D
Radera