Följ med på sommarens favoritrunda

 

Häng med Juppe och mig på vår favoritrunda.

Tar man den två gånger (och kör lite galopp fram och tillbaks på en raka) så blir det ungefär 7-8 kilometer.

Själva stallplan tog jag inte med.

Så här ser det ut när vi går genom vår grannes gårdsbild, det första huset i byn.

Smal och slingrig väg, kan vara lite läbbigt om bilarna kör för fort.

Ni ser. Inte mycket plats ur vårt perspektiv sett.

Det här var en snäll bilist, som saktade ned. Uppskattas.

Juppe är fantastisk med all typ av trafik.

Men - med djur (och ungar) kan man aldrig vara säker.

Varje tur börjar med stretch och godis.

Först en liten habrovink längs en åker för att komma till favoritrundan.

The räcersträcka.

Här har vi slagit personligt rekord i galopp.

Bonden har lagt grus på en traktorväg som lutar lite lätt.

Vi kör galoppen i uppförsbacke. 

Men nu vänder vi mulen nedåt, för att köra rundan medurs som vi brukar.

(Vanedjur)

Redo?

Nu har vi kört tölt ned till backens slut och svängt höger.

Då har vi Lillån till vänster (med läbbig bäver som bankar upprört med svansen) och en ekologisk odling till höger.

Åkern har lyst blått av blåklint, det är så himla svårt att få med på bild hur vacker den är.

Ja, ni fattar. Här kan man fritt välja växel.

Nu har vi vänt upp från ån och kör parallellt med galopprakan, i andra änden av åkern.

Juppe älskar verkligen den här rundan, ofta blåser det lite så man slipper så många insekter.

Enda minuset var väl helt nyligen när eu-zonerna slogs och den stygga bonden placerade ut mördar hö-balar längs Juppens väg.

Sällan eller aldrig blir Juppe numera så rädd att jag får hoppa av.

Jag fick hoppa av . . .

Blått skimmer.

Jag och Juppe kommer verkligen att sakna den här rundan.

Vi ska nämligen flytta tillbaks till Bäjeby gård igen.

Här på Lillåns gård är det fantastiskt mysigt, men med nytt jobb så klarar jag helt enkelt inte stallpassen utan att bli grinig och stressad.

Fasen.

Men, tröstar mig med att jag bara varit gäst i bra stall och att alla två trivs med både mig och Juppen.

Men lite vemodigt och konstigt känns det.

Lite snopet sådär. 

Lite lång i nosen känner jag mig över att jag inte kunde räkna ut det i förväg.

Men, men. Det har varit ett härligt år (ungefär sisådär). 

Juppen grejade ju att flytta hit, så då klarar han självklart att flytta tillbaks till Bäjeby också när det blir dags för det.