Lördagsgänget (jag, Juppe, Johanna och Baldur) tog en promenad i dag.
Vi ville utforska en förfallen lada som står så vackert på en äng i skogen.
Bilden ger inte känslan av att skogen omger den här gläntan, men det gör den.
Ganska ofta rider vi förbi, men jag har faktiskt aldrig traskat dit och kikat noga.
Det gjorde vi idag.
Vi blev rikligt belönade.
Så mycket fint fanns det att titta på, i alla fall fint för sådana som uppskattar vackert förfall och får skjuts på fantasin av att se övergivna prylar. Prylar som varit värdefulla en gång i tiden.
Vagnar som ordentligt dragits in under tak i ladan (?) för att skyddas mot väder och vind.
Ja, tänka sig, sa Juppe.
Drivor av fint gammalt tegel som fortfarande är helt.
Får genast lust att bygga något trots att jag inte kan.
Vill ta hand om och bevara.
Släpa hem och lägga på hög.
En plintsten. Tänk om Juppen kunde bära . . . och så vidare.
Nej. Jag tar inte prylar från andras gamla lador.
Men tänk om . . .
Vilket äventyr, sa Baldur när han och Johanna tog en svängom för att få se baksidan av ladan också.
Verkligen, sa Juppe. Verkligen.
Ta god tid på dig och undersök alla fina saker noga nu.
Det tycker jag du kan unna dig.
Gulligt av dig! sa jag. Då går vi runt och ser om det går att ta någon spännande bild från håll.
Aschpelut, sa Juppe.
Schå mycket fint.
Tänk bara, sa Baldur. Först ett hus och nu poff, borta.
Det fanns säkert hästar här, sa Baldur.
Undrar om det satt takspån under teglet, sa jag.
Mmmmm, sa Juppe.
En liten vagn eller släde som ordentligt stoppats undan för säsongen.
Undrar vad den lilla luckan är till för?
När åkdonet var blåmålat och nytt måste det ha varit anslående.
En sko är kvar i vagnen! såg Johanna.
Fantastiskt att den klarat sig så fint ändå. Vackert grön av mögel, men håller ihop trots allt.
Den andra skon hade hamnat mer olyckligt.
Måste kolla här om det finns mer kvar, sa Johanna.
Ja, ja, sa Juppe. Vi böjer oss ned och kollar här.
Jag tittar noga här, sa Juppe.
Åååå, kved jag. Tänk att få göra en trädgårdssoffa av den här vagnen.
Den bara väntar ju på att en rad rumpor ska slå sig ned.
Tänk när det ultramarinblå fått lysa.
Tänk att ha en blå vagn att dra, sa Baldur.
Verkligen, sa Juppe.
Verkligen.
Johanna tog en sista bild av skon i vagnen.
Det gör hon rätt i, sa Juppe.
Vi traskade vidare i skogen, längs vår vanliga runda.
Stannade och beundrade ett äppelträd med järnvilja.
Det står vid randen av ett dike mot en granskog.
Det vore ju himla kul om det fanns fler spännande utflyktsmål av det här slaget.
Jag är helt slut, sa Baldur. Så mycket intryck.
Mmmmm, ska drömma om intrycken, sa Juppe.
Saftiga intryck, långa intryck, små späda ljusgröna intryck, intryck med små blommor på, intryck som har lustiga blad och andra intryck.
Vilken dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar