Sju spattiga spöken

Äh. Vissa kvällar fattar man inte riktigt varför de blir som de blir.

Juppe såg sju spattiga spöken sökande efter saftig islänning bakom varje krök. Jag tog glad i hågen på mig pannlampan och trodde vi skulle på promenad. Tjohej.

Hade Juppes ögon blivit lite större i stirrandet ut i kvällen hade de trillat ut ur skallen på honom.

Jag gav upp. Vi gick på ovalen.

Nåja. Hö var gott i alla fall.

Och Mackan mötte upp vid grinden och undrade om vi skulle göra nåt. I morrn, sa jag då.