Äntligen, äntligen, äntligen fick jag rida ut en tur i skogen med bästa sällskapet. Det kändes underligt. Jag hann nästan bli lite nervös i stallet. Jag är en knäppgök.
Juppe var fin och lätt i handen och lyhörd. I alla fall tills flugorna kom i moln. Min nyyogade kropp kände också ganska bra vad grabben höll på med. Så skönt att få hoppa upp på pållefis igen. :-)))))))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar