Två lätt aviga pållar på skogspromenad

Juppes kompis måste stå i sin box och vila benet som har fått en skada.

Juppe är uttråkad och sur. Inte ett dugg hispig, rädd eller orolig för att vara ensam i sin hage. Han är sur som en citron. Less.

Han blänger på tanterna som går i hagen bredvid.

Han blänger på mig.

När vi skulle ta en skogspromenad med Fluga kändes det avigt värre, snubbligt och grinigt. Han ville bestämma tempo och streta och dra i tygeln. Grabbjävel.

En stackars granne som stod vid sin fyrhjuling fick se två hästar göra baklängessaltomortaler med sina ryttarbihang. Suck.

I lördags hade vi en lika tråkig ridstund på ridbanan. Uff.

Hoppas det vänder snart, vill ha tillbaks juppejättekul.

Gått upp i vikt har han gjort också sedan han fick hagen för sig själv. 350 kilo fick stallägaren det till, om hon tittade snällt på bandet...