"Det känns lite ohygieniskt"

Juppe kom spurtande som vanligt i hagen i går. Som varje dag när jag dyker upp.

Nu var han lite mer ivrig än vanligt.

- Skynda dig på då, sa han.

Ja, jaaaaaa. Jag fattar. Du vill beta, sa jag.

- Nej, nej, sa Juppe. Du fattar ingenting!

-Titta, titta! Ihhhhhhhh, nu kommer han närmare!

Va?, sa jag.

- Ja, är det inte lite ohygieniskt? Det känns lite ohygieniskt! sa Juppe.

- Titta bara hur de ser ut!

Va? sa jag igen.

- Ehehehehehe, sa den här anonyma kompisen. Det tar en livstid att fullända tekniken. Nu har jag till exempel inga problem med att få in leran i öronen också. Inte helt lätt när man är häst.

(Jo, jag tog bort grenen som hängde nära ögat trots en milt förebrående blick).

- Men kom då så jobbar vi lite, sa jag till Juppe.

- Jobba? Jobba! Efter den här dagen!

Med lite hö i magen och massage med ren, vit handduk så lugnade sig Juppes nerver.

Vi gick ut på ridbanan och påminde varandra om hur det är att rida med halsring. Förvirrande är det. Och  kul. Det ska vi göra mer av.

Juppe har mycket svårt att förstå det där med att svänga och det är ju ändå praktiskt att kunna göra.

Snacka om omväxlande väder. I dag är det strålande sol.

Ungefär som i förrgår:

Jag har en kompis som också har en mamma som är på väg att glida in i demens. Min mamma är ju redan där, så jag vet. 

Väninnan säger att varje dag måste vara bra. Eller mer att något med varje dag måste bli något bra, något som laddar och ger mening. Det räcker inte att stressa till ett jobb, stressa hem. Diska upp och titta på tv.

Jag har inga problem med det faktiskt. Den här håriga men hygieniska typen hjälper till så bra med det. Själv tror jag också på det där med baciller och lagom med smuts, tror det är bra för oss.

Så jag tvättar snällt Juppes handdukar och struntar i att städa hemma.

- Iihhhhhhh, säger Juppe.