Hjältehäst bär hem påskris

Det är i alla fall inget fel på Juppes fantasi.

Johanna, Baldur, jag och Juppe gick på påskrisklipparpromenad i dag.

Juppe fick låna Baldurs packväska.

Den tappra, tappra mulåsnepackhästen släpade sig genom präriens solstekta vidder med sin tunga last på ryggen, muttrade Juppe.

Han var fortfarande mätt efter gårdagens fest på ett enda grönt grässtrå.

Om femton timmar skulle han få rast för sina starka ben - och kanske ett grässtrå till om han hade tur.

Alltså, vi andra tyckte att promenaden var några kilometer lång och slutade i fina fikamiljöer för alla.

Men det är ju kul att killen har fantasi i alla fall.

? Sa Baldur.

Sockerkaka? Usch! Ät det inte! sa Baldur.

Juppe hade liksom fastnat i sin cowboyfantasi.

(och sa att han önskade sig egen packväska i påskägget).

På hemväg från fikat klippte vi påskris (självklart frågade vi skogsägaren först!).

Juppe som kan vara rädd om sin rumpa tyckte det var kul med uppdraget att bära fång med ris.

Det gjorde inget att pinnar stack in lite här och var, han såg omåttligt stolt ut, sänkte huvudet och såg liksom koncentrerad ut när han gick.

Sötnöt.

Mackan och Embla var ute på äventyr de också.

"Heja Mackan" vrålade grabbarna. "Kör om bara".

På hemväg fick Johanna syn på en liten blå, död ödla som hängde i lite sly längs vägen.

Det måste vara en fågel som tappat sitt byte, ödlis hängde med magen utåt och var helt förtorkad.

Jag har aldrig sett en ödla som varit så blå förut, undrar om det är väder och vind som gjort den så eller om ödlor har mer färg på magen än vad jag sett.