tisdag 18 december 2018

Jag shoppar och skäms


Det smattrar i min mejlbox av meddelanden om paket på väg mot mig.

Fy.

Ett år där den begagnade varan blev årets julklapp.


Ja? sa en mildögd Juppe som varit duktig häst i kväll igen.

Vad blev det då? Till mig?

Mjaäh, uff, sa jag. Vi måste ju tänka på sommaren, så det blev en ny grimma till dig. Du kan ju inte ha den där orange från Imperial riding i all evighet (läs tre somrar).

Och fölistölis grimma satt ju inte så himla bra på henne, så det blev visst en till henne också.


Det är ju inte grimman som gör fölet, sa Juppe snusförnumstigt.

Är det vad vi ska lära henne? Att det är årets grimma som gäller? Annars duger man inte?

Nu kved jag fram att jag minsann har haft samma soffa sedan jag flyttade hemifrån (men klätt om den en gång), att jag äter på retroporslin och att jag har mina plagg tills de faller sönder (ibland köper jag dyrt, men då får de också hänga med en evighet).

Jag upprepar, sa Juppe. Är det grimman som gör fölet?


Kläm fram med det nu. Vad blev det mer då?

En liten ynka uhipjacka till mig också, sa jag. Och kanske något mer.

Jag kan inte hjälpa det, fyllde jag i. Jag älskar kläder! Det är roligt med kläder! Jag blir glad av färgglada plagg! Och hästar.


Ack så ytligt, sa Juppe och stramade upp mulen.

Fortsätt du att värma upp jorden ett par grader till med meningslös konsumtion så behöver varken du eller jag någon vinterjacka om några år. Eller fölistölis.

Tror du på allvar att jag bryr mig om ifall du fortsätter att hoppa i din fula gula overall och klämma ned den där skrikorange mössan på ditt oproportionerliga huvud?

Jag tycker du blir så underlig runt jul, sa jag lite grinigt då. Vem tror du att du är? Hästjesus?

Tänker du säga att du har pratat med tomten nu också? Någon typ som bott kvar på gården sedan 1600-talet sisådär, eller längre kanske?


Juppe svarade inte. Han riktade bara sina mörka brunnar till ögon mot mig och lät mig speglas där. Usch.

Tyckte nästan jag såg en liten tomte skynda förbi, klädd i vadmal som var lappad och lagad.

Sedan klappade Juppe mig med mulen och så gick vi ut till hans cola polare.

4 kommentarer:

  1. Hahahahahha!!! Hästjesus? Så roligt inlägg!!

    SvaraRadera
  2. Tycker om Sättet du skriver på, så mycket. Du rör dej mellan saga och verklighet.
    Blir varm i magen!

    Juppe är så vis och klok och visst-vilka är bäst på att överkonsumera prylar, hästar eller människor?
    Så vi får väl alla försöka lyssna på Juppe i juletid☺️❣️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Blir så glad av din kommentar. <3

      Radera