lördag 6 oktober 2018

Jag och min skenande hjärna

Fick finfint råd av Annica inför Sleipnirs tanttölt i morgon. Kör igenom programmet en gång, låtsas att det är på riktigt. Gör programmet tryggt och bekant för er båda.

Så det gjorde jag i dag.

Jag orkar knappt titta på videon som snälla mannenvännen tog. Jag fick aldrig sprutt på Juppe, sket i spöet för att jag tänkte att det skulle bli för mycket med jakthorn och allt. Bluäk, jag rider så illa, så illa.

Spöet ska med.

Det var kurs på gården, så faktiskt ganska tävlingslikt. Jag och Juppe gick gemensamt upp i varv på vårt eget lilla vis. Vi tappar koncentrationen. Allt runtomkring blir värt att titta på. Oj, titta, rådjur utanför ovalen.

Veterantraktorer som åker på vägen.

Kråkor som kraxar.

En gubbe i mitten av ovalen som filmar.

Sedär. Helt plötsligt struntade jag i att rida fram ordentligt. Till vilken nytta? Mannenvännen hade naturligtvis väntat den stunden.

På ovalen blev det bråttom med att hiva fram jakthornet. Why? Det ska ju inte gå på tid. Tror jag ska tuta innan jag rider in istället. Men det ger sig.

Min kropp knöt sig och inte gjorde jag något åt saken. Benen for upp, fötterna pekade rakt ut, händerna slokade.

Gött.

Ser så jädra fult ut alltihop.

Berättade jag att jag precis fått störtflodsmens också? Jag som håller på att slippa det där prickade in en riktig omgång. 

I morgon gör vi tvärtom istället. Rider fram, pickar med spöet om det behövs, tar vår tid - och har kul.

Här har ni mannenvännens film. Så himla bra att bli filmad, det är en så fin hjälp att se sig själv (även om det är hemskt).


Och kära vänner. Mannenvännen lade till en liten truddelutt, önskar att det är jag som kunde tuta så fint i hornet. :-) Så är det inte.

2 kommentarer:

  1. Snyggt ekipage! Och ett genrep ska ju kännas dåligt så att allt går bra när det gäller ;) Lycka till i dag, och ha roligt, du och Juppe!

    SvaraRadera