söndag 23 september 2018

Jag har kontrollen - och vi har kul!


Nu är vi tillbaks i sköna läget där allt känns som en lek igen.

Jag förstår varför det har känts blä med trav på ridbanan till exempel. Men det tar vi en annan gång.

I dag hade vi sällis av kusin Frami på turen, och innan dess hade vi skönt sällskap i stallet av Ess (?) eller eventuellt Safir (?). Ooooiiiiii, alla dessa svarta hästar. Och så har jag kanske fått en svart häst själv också om Titania bestämt sig för att bli någon variant av svart.


Med svarta hästar förstår jag verkligen vitsen med att ställa dem i en mörk dörröppning för att få ett snyggt foto.

Måste bara fila på exponering. Och jädrars vad jag längtar efter ett bildredigeringsprogram. Usch, så det gör ont.

Och en ny dator. Fasen att jag måste handla alla härliga prylar ungefär samtidigt. Bildredigering får vänta.


Den här är fin. Lite feeling i den.

Bort med fönstren i bakgrunden bara, lite mer svärta eller ganska mycket, ställ människan lite längrefram, få henne att TITTA IN I KAMERAN. Bah, att man ska behöva dressera sina fotoobjekt.


Det är ju kul om någon tittar in i kameran.

Det här är Jessica som jag ska börja jobba med om några månader. Ska bli så kul och så spännande!

Jag tror att gemensamma intressen stärker en arbetsgemenskap.


Gud så onödigt att slösa pixlar på sånt där, sa Juppe.

Han var lite i gasen efter turen med Frami.

Det var pigga pållar båda två och jag höll fast vid det jag hade tänkt, BARA trav och galopp på turen. Jo, och lite skritt emellan. Men fokus på trav och galoppfattningar.

Det var fine med Frami och Karin.


Så roligt med piggelina kusar som ändå går att kontrollera.

Och jag är så stolt över Juppe. Jag mår så bra av att ha läxor att koncentrera mig på, som att hålla koll på vad mina händer gör (inte vissna i handleden) och böja av i armbågarna.

Ja, och så bra fattningar och avsaktningar förstås.


Och? sa Juppe.

Han fick vara lite mallig, för vi galopperade faktiskt två gånger extra på väg bort från kompisen.

Lite surt var det att behöva vända, men när vi väl kom igång så gick det finfint.


Frami belönade sig själv med ett lerbad i hagen efter turen.


Rulla, rulla och så - le mot världen, sa Frami.


Å, är du kvar?


Hö, hö. Jag menade putsa mulen graciöst förstås.


Upp och hoppa lilla loppa, sa Juppe. Nu är det min tur.



Och så LE MOT VÄRLDEN!


Ah. Hur var det nu? 


LE mot världen.


Och så vara graciös.


Jag är utbränd, sa Juppe.

Jag behöver en kaffe med konjak.

Varför får vi aldrig kaffe med konjak när vi rider ut?

Mäh, sa jag. Jag bjöd dig på en lättöl en gång, det ville du inte ha.

2 kommentarer:

  1. Så härligt med underbara turer där allt stämmer! Bara att njuta för fullt :)
    Och att ta bra kort på svarta hästar, det är verkligen inte lätt - egen erfarenhet.

    Och förresten, två månaders ledighet innan nästa jobb låter helt underbart det med...

    SvaraRadera
    Svar
    1. He, he. Visst låter allt ganska bra. Jag är nästan avundsjuk på mig själv.
      Måste ju börja öva mig på svarta hästar nu, Titania måste ju få fotovana. :-)

      Radera