Det är ljuvligt att det är så varmt. Men det är svårt att ta sig samman och tänka ut någon vettig träning. Intervaller? Näej. Då får vi nog samfälld stroke.
Det blev en stund på ridbanan helt enkelt.
Lite trögt, men ändå bra. Och så lite löslongering som avslutning. Juppe såg lömsk och sur ut men gjorde som jag bad. Jag såg hur en gloria liksom växte fram bakom öronen. Han visste att han var bra som inte ballade ur.
Jag är en ÄNGEL, sa Juppe mellan tuggorna.
En så fin häst. Du har tur du.
Titta här. Alla älskar mig, sa Juppe med lyckoskrynkliga ögon.
Alla grabbar har sparat alla högar åt mig.
Åt mig.
(Det måste vara underbart att ha så kort minne. För en liten stund sedan stod han och petade i ganska blött hösilage och valde att matstrejka. Samma hösilage som legat framme i solen en liten stund och torkat var smaskens).
Mitt, mitt, bara mitt. Hö, hö, hö, mumlade Juppe.
Men du, tänk på att du ska orka röra på dig i morgon. Nu fick du ju beta både före och efter gympasset.
Mitt, mitt. Bara mitt . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar