Workout i blötsnö med sällis

Ha. Det blev en fin timme i solsken i sällskap med Vinka o matte.

Det är bra både för Juppe och mig med sällskap. För min del för att jag faktiskt blir lite rädd själv när Vinka kommer en bit framför, då börjar en liten röst pipa inombords - tänk om Juppe drar nu?

Äh. Inte gjorde han det. Inte ens på galoppsträckan längs krondiket på väg hemåt.

Vinka och Juppe stånkade på i kämpigt underlag och var superduktiga. Och jag stod emot impulsen att låta Juppe gå ned i skritt annat än korta bitar. Vi körde mycket tölt och trav.

Vilken underbar kompis han är min Juppe. Nu får jag sluta fåna mig med de där glimtarna av rädsla och bara njuta.