Jag och Juppe hade en date med fröken Vinka i dag. Så trevligt! Som bonus fick vi med oss Baldur I också.
Hu så halt. Ha, så trivsamt att halka runt med sällskap.
Det är ju något med Baldur och Juppe. De stortrivs ihop - men, det väcks någon slags tävlingsinstinkt när de knallar på tillsammans. Baldur är van att få sätta tempo och van att gå först. Juppe är jädrigt villig att haka på i hans tempo. Hu.
Juppe bjöd på frust-konsert redan när vi korsade stallplanen. Han har längtat efter sällis!
Det som är trist med Juppe när han inte får rusa iväg är att han använder krulledutten för att komma undan. På hemväg hade jag sinnesnärvaro nog att använda öppnor för att få honom att tänka på mig lite grand, och si - då lättade framdelen. Han blev en balettkille!
Blött och jävligt och halt var det också bitvis, men ändå underbart. Juppe fick stånka på i kort tempo tölt i små sträckor. Sanningen är att kompisen har dålig kondis. Ska verkligen, verkligen försöka göra något åt den saken.
Alla var nöjda när vi var tillbaks i stallet. Vinkas matte säger att Vinka aldrig kommer att bli en fin dam. Jag vet inte det jag. Jag tror att tanthatten kommer fram när hon är sisådär 35 år.
Jag har så roligt åt att hästarna är så känsliga för våra mänskliga röster. Juppe är hämningslös, släpper ut snoppen och njuter när jag gullar. Men jag ser också hästar runtomkring som njuter. Vinka fick trutig överläpp.
En av killarna i hagen som hör till min fanclub (jag är inte bara sur monstermatte) är Patti.
Han tittar alltid diskret och gentlemannamässigt mot mitt håll när jag hämtar och lämnar Juppe.
Nästan alltid går det så här:
Killen ställer sig nära, nära, men ändå respektfullt en bit bort för att få lyssna på gullet jag öser över Juppe.
Aldrig påträngande.
Jaha! Det var värst vad Patti var intressant då! sa Juppe med snörpigt lång överläpp.
Han kanske (snyft) är snyggare än vissa andra?
Äh, Juppe. Du töltade fläckvis som en gud och du är snyggast av alla - det vet du, sa jag.
Så ska det låta, sa Juppe.
I morron jobbar jag, men slutar 17 så satsar på att markarbeta Juppe på kvällen. I går var det så mycket dimma att jag inte vågade åka till stallet. Och kvällen före dess orkade jag helt enkelt inte.
Så här lite har jag aldrig ridit/markarbetet Juppe tror jag. Det har varit lite krattiga månader, men så måste det väl få vara ibland.
Jag passade på att haka på Vinka när hon skulle ut till ridstoflocken.
Alltid kul att få se lite ny action, tänkte jag.
Action? Sa Vinka och Vinkas matte.
Gud så mystisk hon är, tänkte Vinka om mig och min kamera. Det syntes.
Men vad vill du mig egentligen?
Och action? Nä, inte mycket. Eller faktiskt ingen alls.
Vinka är verkligen ungflickssöt. Lite som en busig Pippi Långstrump.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar