Jävla rumpa

Nej. Min rumpa får ingen stjärna. Den är så jädra motspänstig att jag vill lägga den under en ångvält och platta ut som hämnd.

Jag och Juppe hade ett pisspass på ridbanan. Det började så bra med stallkompis som var ambitiös och lade ut bommar. Jag och Juppe hakade på.

Min rumpa och Juppes rumpa är inte synkade. Jag försöker och försöker slappna av och följa med i hans takt.

På lång tygel går det jättebra att "cykla baklänges" med höfter/rumpa och följa med i Juppes rörelser.

Men så tar jag tygeln. Hu.

Juppe blir motsatsen till den här pållen. Han tar myrsteg, stolpiga myrsteg och drar upp huvudet. Och trots att jag vet att det inte hjälper ett skit att bli arg så blir jag arg.

I dag fick jag med mig spöet ut på ridbanan, det var bra. Då gick det i alla fall att peta på bakbenen för att påminna Juppe om att han har sådana.

Efter sju sorger och minst ett par vredesutbrott från mig och ja, vad ska man annat kalla det, fulridning från mig följt av ånger, tvåtusen försök till snygga halter och alerta igångsättningar och diverse krumbukter så gick vi faktiskt på volt där jag kände att Juppe drog upp magen och troligtvis gick i balans.

Juppe frustade.

När det gick som bäst hoppade jag av.

Av med sadel och bort med tyglar.

Nu kan du springa av dig Juppe! sa jag.

Juppe såg ut som en sårad hjort med stora blanka anklagande ögon. Han travade förorättad när jag hämtade pisk, men galoppera tänkte han baske mig inte göra.

Han fick beta istället.