lördag 30 september 2017

Ridning handlar om min ödmjukhet - och den mjuka vägen

Jag har gott om energi, det är härligt. Men jag (liksom många andra) fick luta pannan mot den där berömda väggen. Nu är det många år sedan för min del och jag är inte rädd för att hamna där igen.

Då när väggen var mitt i pallet hade jag turen att få prata med en klok människa som hela tiden kom tillbaks till att jag skulle välja den mjuka vägen.

Undrar om den kloke sysslat med Judo? Judo bygger mycket på att inte möta kraft med motsatt kraft. Om en motståndare trycker på, håller man inte emot utan man leder angriparens kraft åt samma håll. I tekniken används alltså angriparens kraft till att få honom/henne på fall. Samma tänk finns i Aikido.

Jag tänker på det ibland och faktiskt inte så sällan på hästryggen. Det går inte att mäta sina krafter mot en häst och lik förbannat sitter jag där som en mygga och blir förbannad ibland, ska driva igenom mitt sätt. Mina idéer.


Det är därför jag behöver lektioner av olika slag. Nu är det länge sedan jag och Juppe fick en straightnesslektion, Karin Wåhlin kunde ställa upp på kort varsel. Hurra!

Vad snygg han är! Sa Karin.


FOTOMODELLMAGER menar hon, sa Juppe.

Pinnig alltså.


Jag har tyckt att det varit lite otäckt att trava på vanliga ridlektioner. Inte otäckt som i hjälp jag är rädd för att trilla av utan otäckt som i - knyckte inte Juppe till där? Har Juppe ont?

Jag vet, jag vet. Jag är till och med trött på mig själv. Men ändå dyker de där tankarna upp.

Och när de tankarna slår rot försvinner väldigt mycket annat klokt och bra.

På lektionen i dag lekte Karin och jag med min balans. Sättet att jordas och sättet att leta efter balansen liknar den i centrerad ridning (som fröken Annica är skolad inom) så det är bra.

Det är så häftigt att känna när jag är i fullständig balans så KÄNNS det bra när Juppe travar. I början av lektionen hade jag fullt upp med att göra som Karin sa, tills hon frågade om jag kände Juppes takt.

Nä. Juppe? Jag hade ju fullt upp med allt annat i hela världen. Mig själv och min armbågar och gud vet allt vad det var.

Gör dig skön för Juppe. Häng med i hans takt. Strunta i allt annat nu, sa Karin.

Och si, hästen travade som en gud i sakta tempo och jag satt som en liten lättviktig älva och hängde med i hans ganska sakta takt. Vet inte vad jag höll på med för samba-aktigt innan jag kom på att lyssna.

Sicken bra lektion, och vad vi behövde det här. Mest jag då.

Jag behöver alla "mina" instruktörer. De är som pusselbitar, ibland behöver jag en del och är liksom mogen att ta emot. Då säger det kladonk och biten fastnar. Vägen däremellan är ett evigt sökande efter rätt form och färg och motiv.


Du är go i hövve du, sa Frami som faktiskt var rätt bestämd för dagen. Hötraktorn var efterlängtad och fräcka pållar som skulle komma bakifrån och kika var inte välkomna.


Vi kikar inte sa Juppe och Baldur II. Vi bara är. Och som av en händelse är vi här.

Lektionen då?

Jo, lite att smälta. Behov av ytterligare en inom kort känner jag.

Och jag som faktiskt börjat irritera mig på säljmaneren inom Straightness-training fick en knäpp på näsan där också. Jag gillar verkligen Marijke De Jongs senaste blogginlägg där hon förklarar hur hon börjat bygga upp sin verksamhet, verkligen från noll.

Ibland får en göra omstarter helt enkelt, till exempel i ridning. Gudskelov är det inte omstarter från noll, där finns alltid en grund för mig och Juppe.


Omstarten gäller nästan alltid mig själv och var jag har mitt fokus.

Juppe bara är och är en så trivsam häst att han försöker göra sitt bästa.



Pussmulen. Snygg och stark. Nu ska jag bara bråka med min egen kropp och mitt huvud också, så blir det bra det här. Ridning handlar om två viljor och två huvuden som ska fatta samma sak.

fredag 29 september 2017

Föl- och unghästmönstring - så spännande!

Jag tycker att jag har sådan tur som har en häst som bor på en gård som ordnar många roliga kurser. Turen fortsätter i en radie runt Bäjeby.

I dag ordnade Anne Fornstedt och Hammarbyhästar en föl- och unghästmönstring.


Så spännande och så trivsamt.

Anne Fornstedt som stod som värd på Hammarby hade hyrt in Nina Bergholtz som domare.  Nina har högsta titeln Landsdomare (som får döma Landsmót i gaedingakeppni), inte många utanför Island som har den. Förutom detta är hon flitigt anlitad föl- och unghästbedömare på FEIF-nivå.

Många miljoner guldstjärnor både till Anne Fornstedt och till Nina Bergholtz. Båda förstår värdet av att föra kunskap vidare på ett prestigelöst sätt. Nina hade på sig en mikrofon så att vi i publiken kunde lyssna till hennes bedömingar.


Här har vi stallkamrater från Bäjeby som väntar på att få gå in i ringen för bedömning. Vansinnigt söta stoet Vinda från Bäckeklint, -16, e. Vidir fra Feti, u. Kvika fra Vesturholtum stod redo med matte.


Vi tittade både på treåringar, tvååringar och föl med mammor.

Ninas kommentarer lättade på många mysterier. Kommentarerna var alltid sakliga, men tog fasta på det som var positivt. Helt plötsligt fick vi som var åskådare upp ögonen för kotor som är långa och veka, kors som är korta och bogar som sluttade på ett bra sätt.

Jag satt i mina egna földrömmar och såg framför mig hur Annica skuttade fram med Tinna med mitt vackra föl vid sidan om nästa år.

- Skutta kan du göra själv, sa Annica. Det klarar du.

Jahapp.


Vinda värmer upp lite. Nina står och pillar med tekniken.


Det var så roligt att se fölens och unghästarnas olika temperament och personligheter.

Fölen med mammor med sig var trygga. Säger mamma att det är okej att vara här så är det ju så. Men tvååringar och treåringar fick klara sig själva.


Vinda är mycket hanterad på grund av att hon föddes sent på året och behövde hjälp så att säga. Hon hade inte samma respekt för plastpåsar i änden av ett långspö som andra unghästar. Det var helt enkelt lite svårt att se den unga damen i aktion.


Däremot hade hon dagens mest enastående både man och svans. Inga andra nådde upp till de bedömningarna.


Jag har glömt vad Vinda fick för poäng på bedömningen. Sympatiska Nina Berghotlz poängterade också svårigheterna med att bedöma unga hästar. Det blir mer av en dagsform när det gäller gångarter och lynne.

Vissa dagar "fryser de fast" och vill inget alls, andra dagar klarar det sig till avelschampionat. Det är bara så det är.


För oss som var åskådare var kommentarerna värdefulla oavsett om de gladde en uppfödare eller inte.

Jag är "allätare" när det gäller kunskap. Mitt mål är helt enkelt att lära mig mer, basta. Att försöka förstå varför ett kors ser lovande ut eller varför en sluttande bog är bra.

Jag har ingen aning om varför jag tycker det är så himla kul att slörpa in kunskapen, jag bara njuter. Desto mer njutningsfullt blir det när prestigelösa människor delar med sig.


Och på ridbanan avlöste den ena lilla hästpersonligheten efter den andra varandra.


Och okej då. Erkänner att jag tycker att hästarna med en sjuhelsickes sprutt i var kuligast att titta på. Små stjärnor som förstod att uppskatta en publik.


Apropå kors. Kolla här vilken kollektion. Runda, sluttande, korta och muskelfattiga. Så här kan det se ut - just nu. Hur det ser ut och vad som funkar när pålle är ridhäst är en annan femma. Men spännande, det är det.



Fölen som hängde med sina mammor var i mina ögon mest fascinerande.


Där var den egna personligheten så tydlig på något sätt. Mamma och tryggheten var med, här gällde det att utforska världen.

Så roligt och spännande att få vara med om. Jag är så tacksam för att det finns eldsjälar som orkar ordna det här (och dessutom trolla fram kärleksmums och fika till bra priser).

Får fölsjuka. Hoppas Tinnas lilla början på ett föl trivs och vill bo kvar. Jag hotar med det här. Och vill det sig illa får jag äta en burk Sobril och visa fölet själv. Det får väl bli så.

torsdag 28 september 2017

Tjurrusning på volt - vi kan allt

Trettiokronorshandskar väl värda sitt pris.
Kolla in brännmärkena som longerlinan gjorde.

Jaha då. Vi har varit ute på stubbåkern igen, med longerlina i packningen.

Det är superjobbigt underlag på stubben, lite mjuk och sugande lera. Kämpigt, kämpigt att springa på.

Solen sken. Juppe fick rycka gröna strån mellan blekblonda stubbstrån när han varit duktig. För duktig var han. Traven åt båda håll var fantastisk.

Sedan slog jag om den lilla svitchen i huvudet och bestämde att jag skulle hålla mig till min plan och faktiskt min lilla önskedröm. Att få koll på galoppen. Tänk att se en tomat-Juppe i andra änden av linan. Det måste gå.

Jag vet att jag inte är världens mest kunniga hästägare, men jag hör sannerligen till den mer uthålliga och envisa sorten.

Det blev artig och fin galopp åt ena hållet, jajemen. Fast Juppes ögon såg inte snälla ut.

Det sket jag i, beställde byte av varv. Inga problem, sa Juppe och struntade i det där med att smyga igång galoppen från trav. Här var det turbo direkt som gällde.

Jag stod faktiskt kvar där i mitten av vansinnesgaloppen och kunde hålla emot. Juppe lyssnade på det där med att stanna också, så det var ändå ett plus i det hele.

Om han fick beta, nej. Vi gick raskt hemåt och raka vägen ut på ridbanan. Jag ville longera i galopp åt andra hållet också. Det gick inte alls. Galopp? undrade Juppe. Det låter jättefort. Vi kan väl skumpa fram i lite trivsam trav istället?


Min bredbenta cowboy-häst, väl tillbaka i hagen.


Nej. Jag är inte arg på detta säregna djur. Jag är bara lite förundrad. Att en stubbåker kan kännas ogreppbar och jättestor och - alldeles underbar, det har jag all förståelse för.

Vad djuret inte förstår att nu har alla knappar i mig som säger att VI SKA KLARA EN GALOPP PÅ VOLT PÅ STUBBEN slagits på on.

Vi kommer att bo på denna stubb.

I morgon blir det uppsuttet på stubben. Jojomen. Och blir det vansinnesgalopp så blir det kämpig tölt som motdrag. Klart vi ska kunna hålla till på en stubbåker. Varför skulle vi inte kunna det? Det är ju härligt.


Och djuret må se hur gulligt ut som helst på ytan, men just nu finns det en annan glimt i Juppes ögon.

En liten otämjd glimt, en glutt av en vildhäst.


Jag vet inte om ni ser det, men min stilige häst har en hård glans i ögonen. De är inte Juppe-vänliga.

Det finns förstås inte någon vinst med att vara osams med sin häst, men det är ändå jag som bestämmer (någorlunda) vad vi ska göra och var.

Är Juppe trött och vissen en dag så visst kan jag ta en nyponätarpromenad, men det här köper jag inte riktigt.

(Fan)

Det här ska bli kul. Längtar efter att vi båda ska bli bättre i galoppen. Jag måste bli ungefär 110 procent tydligare i mina fattningar och lika mycket tydligare från backen vid longering.

Tomat-galopp. Tänk vad coolt.

Och i går var djuret jätteduktigt på lektion. Vi repeterade fältsits och nedsutten trav. Bommar blev det också. Så härligt.

tisdag 26 september 2017

Chefen Frami gillar inte bråk och tjafs


Japp. Så här är det för det mesta. En Juppe som ruschar i grisepass till grinden med ett följe av glada grabbar.

Och en grintant som viftar runt och vill vara ifred och som absolut inte vill ha med sig sisådär 4-5 hästar ut istället för en.

Viftet går alltid bra. Grabbarna håller tillbörligt avstånd och stirrar förundrat på Juppe och mig.


Vi körde markarbete med bommar och hela tjiddevippen i dag. Jag gjorde i alla fall ett tappert försök att tejpa Juppe, det gick sådär. Blir så irriterad av tejpen att jag vill använda superlim.

Juppe håller inte med om att det är en bra idé.

Vi var bra! Det där med tomat-trav är otroligt svårt, men vi jobbar i alla fall på. Juppe vill göra rätt, jag med. Nu måste vi ha en Karin-lektion igen för att få lite sprutt på oss.


Jag jobbar gärna lite med Juppe i hagen också. Då har vi hunnit vila lite båda två, smält lite saker. Vi är på trivsamt humör oftast.

Men - här är nyfikna-grabbar-faktorn mer besvärlig än vid in- och utsläpp i hagen.

Vissa kompisar förstår helt enkelt inte ett stick och brinn.

Jag ska komma ihåg att ta med ett grimskaft nästa gång, det är skönt att ha något att vifta med.


Och är det någon som snappar otrevlig stämning så är det chefen Frami. Han gillar varken upprörda människor eller upprörda kompisar.

Detta är ingen typ som väljer ett slagsmål som första alternativ. Här är det medling och gå emellan och "lugna ned er nu grabbar" som gäller.

Så skönt och värdefullt i en flock. Undrar om det är ovanligt att chefen tar eller har den rollen?

I ett expertsvar på Hippson, beskrivs fenomenet med att vissa individer systematiskt går emellan vid bråk, dessa hästar hade hög rang och var mer sociala och vänliga än övriga. Dessa hästar tog alltså en roll som gjorde att det blev lugn och ro i gruppen när nya hingstar tillkom i en grupp med Przewalski-hingstar som det forskats på.

Om jag har fattat rätt är det här själva forskningsrapporten.

Nä, jag och Juppe kunde inte jobba så mycket i hagen trots att vi gick undan lite.


Frami stod och tittade hela tiden på oss. Inte för nära, utan artigt en bit bort.


När vi gett upp gick Juppe fram till Frami för lite kli. Jag såg att Frami sa: det där gjorde du bra!


Visst syns det att Frami och Juppe är släkt? Inte samma pappa, men samma släktlinje. Så fina.


Frami tar nog saker lite mer piano än Juppe.








Mission completed. Lustigt nog var det mest Frami som stod för putsandet. Juppe gav lite kli tillbaks, men inte alls lika mycket som han fick.

Sötmular.

I går då?

Så blev det en underbar höstkväll i fint sällskap. Ess som är på väg tillbaks som ridhäst efter en skada hängde med på en tur längs åkrarna.

Jamenvisst funkade det fint med galopp (och stopp, hä, hä). Fast nog märks det att det är kämpigt med varma kläder för hästarna, även om vi människor njuter av ljumma kvällar och mjukt fint höstljus.

söndag 24 september 2017

Snören och skit kanske kan bli vår grej!

Ha. Vi fick promenadsällis till största stubbåkern i dag. Karin och Eida hängde med.

Jag tänkte att eftersom det gick så himla bra att rida på stubbåkern i går så kanske det är en strålande idé att longera på stubben. Eller inte. Kanske hänger jag som en vante i ett snöre. En kan aldrig veta.

Juppe skötte sig superfint! Han gillar inte riktigt traven åt ena hållet, så är det. Men han travar fint ändå.

Eida ska sättas igång på sikt och har bytt avelsflocken mot ridstoflocken. Det blev en spännande dag för henne.

Klart så duktiga pållar fick beta så magen stod i åtta hörn.


I hagen ville Juppe gärna hänga med mig. Det har varit så en tid nu och det är skönt.

Jag tycker om känslan av kontakt mellan oss och att han är nyfiken på vad jag ska hitta på.

I dag gjorde jag bort mig lite, så Juppe blev faktiskt lite grinig på mig.

Jag har ställt till det genom att byta kommande för spansk skritt till lyfta benet. När jag försökte hitta på ett nytt kommande för spansk skritt blev det kortslutning i båda våra skallar. Det får jag lägga ned ett tag helt enkelt. Lyfta benet duger gott.


Sedan var det dags för Juppes favoritdel av haghäng. Jag berättar hur otroligt snygg han är och han står och lurar.


Norra Europas mysigaste mule börjar också få till en början av vinterskägg som inramning. Fina grejer.

lördag 23 september 2017

Wrummm - upp med ryggen i tölten!

Jag har sovit dåligt och Juppe ser spöken lite varstans. Men vi gav oss ut ändå.

Regnmjuk grusväg är inte dumt. Vi körde intervaller och till slut vågade vi oss ut på rätt blöt och slaskig stubbåker.

Nosen pekade hemåt och mitt i det schllooorpande eländet på åkern, vi gick i sicksack för att hitta torra ställen, så beställde jag tölt - och fick det med duga. Jag kände hur Juppes hela rygg lyftes uppåt!

Han töltade för kung och fosterland (och för att äntligen komma till den trevliga grusvägen som leder hem till trygga stallet).

Wow. Och ha! Min kompis orkar mer och mer. Men jag ska ta det lugnt. Vi flåsar ordentligt mellan intervallerna också, och fyller på med lite färsk klöver i Juppes mage.




Okej! Vi ska hänga alltså, sa Juppe när jag klev runt i grabbarnas skogshage.

 Men kom ner! Tråkmåns!
Juppe blir sur när jag står på stora stenen i skogshagen.


 Scchhh! Ett troll!

Ja! sa jag. Kom så går vi och jagar det!


Bra idé! sa Juppe. Du går först va?


Smyyyyyga, smyyyyggaaa.


Du? Vad gör vi om vi hittar trollet?


Du vet om att jag är troende vegan, va? sa Juppe oroligt.


Visst, visst, sa jag.




Jag menar allvar! sa Juppe. Du får äta upp det där trollet alldeles själv!




Skojar bara lite sa jag. Jag letade inte alls efter ett troll. Jag tycker bara det är mysigt att hänga med dig.