Jo, jo. Fläckvis blank och fin börjar han bli min kompis. Nu syns gropen i skadade bogen tydligare också. Jag kikar på gropen med skräckblandad förtjusning. Förtjusning för att Juppe funkar så bra trots skadan.
Nu får jag röra och greja där också utan att Juppe blir misstänksam.
En halvtimme rörde vi på oss på ovalen. Eftersom jag var på fest i går och jobbat hela dagen i trädgården i dag så fick Juppe springa.
Juppe får bestämma själv vilken fart han vill ha i galoppen, i dag bjöd han på en långsida med riktig räserfart! Ha, ha. Njuter.
Kompisen är så van att jag bara vill att han kör en gångart på långsidan att han självmant bryter av före kortsidan. Nu har jag utökat kraven på Juppe till ett helt varv i en gångart – det tyckte han var kul. Och jobbigt.
Ett varv klarar han lätt vad jag än väljer för gångart, men jag är noga med att han ska skritta och varva ned och vila inför nästa ansträngning.
Kanske lite hönsmammaattityd. Men så är det.
Tillbaks i hagen kände sig Juppe rik (se bilden ovan). Dels har han tryckt en påse hö, fått beta groteskt mycket och så är grabbarna i andra änden av hagen och pillar med höhögar där. Det betyder en hel rad av höhögar för Juppe att njuta av.
Du, kan du tugga lite hö åt mig? sa Juppe. Jag känner mig lite sliten faktiskt.
Du klarar det Juppe, sa jag. Och kanske möjligtvis är det så att vi får springa lite till du och jag för att minska midjemåttet på både dig och mig.
Usch, sa Juppe. Det tar vi till hösten när det är lite svalt och skönt. Nu ska vi träna på att fylla ut pälsen ordentligt. Du är lite glest behårad, men det är bara snyggt tycker jag. Kör med pälsglans bara så märker ingen något.
Japp, du är i all fall blank och fin utan pälsglans Juppe. Men, mja. Jag får nog kolla till cykeln så att vi kan cykla lite tillsammans. Du behöver ju inte kånka på mig, men röra på oss lite mer ska vi göra.
Jag är utbränd, sa Juppe. Ta hänsyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar