Det vimlade av hästar i skogarna i dag!

Hittade Juppe i ett helt nytt hörn av hagen i dag. En liten habrovink som jag inte tänkt på att den finns. Eller glömt bort.

Tänk att en Juppe kan lyckas se både muskulös, fet och gullig ut.

Fet? Titta här, sa Juppe. Bara skinn och ben!

Vi fick en härlig kväll, benranglet och jag. Först dök kompisen Baldur upp på parkeringen, det kunde ha varit ett troll - men nu var det Baldur.

Det riktigt syntes hur lättad Juppe blev.

Och mitt i vår favoritrunda hörde vi röster, si - där dök både Vinka och Patti upp. Nu såg Juppe närmaste blasé ut.

Lägre fram stötte vi på Frami och Mackan. Rena rama trafikstockningen. Om Juppe vore en hund skulle vi träna på hundmöten, nu tränar vi på att inte dö av stroke när det dyker upp andra hästar.

Juppe är så jädra fin. Lite trögstartad, lite seg, men fin. Han travade som en jag vet inte vad och jag har börjat tänka mer på hans form.

Nu känner jag när han släpper i kroppen och bjuder på fin tölt också. Bara en sån sak. Och en gång hörde jag att det var ren takt. Det har tagit typ fyra år för mig att lära mig det.

Frid och harmoni och ridläger till helgen. Ska bli så himla kul.

Jag blev erbjuden att låta Juppe pusta om han behöver det och låta Mackan gå som stand-in. Skönt att veta att det finns en plan B att ta till.

Å andra sidan verkar Juppes kondis ha bättrat på sig. Ja, ja. Vi får se.

Mackan tog ett "bad" i hagen när han kom tillbaks från sin runda.

Frami gjorde detsamma.

Juppe hade koll på mig och kameran istället. Det kan trilla fram en liten godis om en har tur, en kan aldrig veta.