Till och med jag ser hur självmedveten Juppe ser ut. Nöjd med sig själv.
I kväll hade vi den makalösa turen att hamna i skottlinjen för en lektion, jag frågade om jag fick rida igen en missad lektion på min Juppesnupp och det fick jag.
Gänget skulle öva gaedingakeppni. Tävlingsformen där det är hästen som är i fokus, det är hästen som tävlar och ryttaren är bara ett bihang. Vinnaren blir en gaedingur – en drömhäst som alla vill ta med sig hem.
Smarta Annica lät oss starta först, så vi inte skulle värma och förbereda oss i evigheter.
Och visst är han en dröm min pålle. Lättväxlad och så fin, så fin, så fin. Inte någon gaedingagalopp än, men det förväntar jag mig verkligen inte. Och det tror jag inte skulle vara bra heller (även om ni kan spana in Juppes helt liksidiga muskelkuddar på bogen här ovanför, just sayin).
Det där med form och tygelkontakt måste vi öva på.
Fin kväll. Juppe betade resten av lektionen och fullständigt glödde av trivsel.
Vi firade med att ta horsies.
Du, den där antennen gillar jag sa Juppe. Nu ser det i alla fall ut som om du har ett piggt öra.
Måste gå till frissan fnissade jag. Och synkade som vi är så blundade vi båda på sista horsieförsöket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar