måndag 5 juni 2017

Nu två tappskor

29 augusti 2016:

Juppes hovar är bedrövliga. Jag börjar nästan gråta när jag tittar på dom.
Hovslagaren som ställde till med det här har en tvåårig utbildning bakom sig, det kollade jag upp innan han fick närma sig Juppe. Men vad hjälpte det?
IMG_1587Juppe ser ut som om han har ankfötter istället för hovar.
I dag upptäckte jag att han tappat ytterligare en sko också. Fan.
Jag är så trött på att jaga hovisar. Den ordinarie hovisen (som inte ställde till med det här) är ofta ute och reser. Hen jobbar som en idiot, sparar pengar och kastar sig iväg på äventyr. Det betyder att det är j-ligt svårt att få hjälp när det behövs.
Visst, om hovis är på hemmaplan går det jättebra. Hen är snäll och har dykt upp på helger om det krävts.
”Han går inte sönder av att gå med tappskor”, tröstade hovis per sms.
Hur vet du det? tänkte jag. Gå själv med bara en sko i två veckor så får du se hur kul det är.
Som det är nu vågar jag inte göra något med min kompis. Jag tar in honom i stallet och klämmer och känner på hans hovar och ben. Proppar i honom hö och berättar att han är vacker.
Juppe ser olyckligt på mig, han känner att jag är orolig. Det känns som att vi tagit 15 steg bak från att känna att vi är på G och träningssugna och starka och lyckliga.
Hatar det här.
Hatar att vänta.
Hatar att vara orolig.
Hatar att vara maktlös.
Har du en bra isishovslagare så ro hit. De växer inte på träd (uppenbarligen).
Självklart har jag mejlat hovisen som verkat Juppe så fel, med bilder och hela tjonkarongen. Jag bad hovisen ta råd av en kollega och ta reda på vad han gör fel så att det inte blir så här på nästa isis han tar sig an.
Så här bedrövliga är Juppes tassar:
IMG_1590
IMG_1592
IMG_1593
IMG_1596
IMG_1598Min absolut enda, pyttelilla, pyttelilla tröst är att det regnar ihållande. Tänker att det är skönt med blöta för trasiga hovar. Skönt med hagar som är leriga och mjuka.
Helt otroligt att det ska vara så svårt att hitta en skicklig hovis. Jag känner att jag måste hitta en ersättare till hovis som är ute och flyger och far jämt. Det klarar varken mina nerver eller Juppes hovar.
Otroligt fräckt att han inte fixade en vikarie själv i somras förresten, utan att jag skulle behöva leta som en galning. Ja, jag är förbannad. Med rätta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar