Vi fick sällis av Hulda o Co stora delar av promenaden i dag. Trivsamt, trivsamt.
Eftersom vi är hurtiga och eftersom jag försummade min häst igår till förmån för ett after work så tog vi en extrasväng i skogen.
Mums, mums, sa Juppe.
Näej, nej, sa jag med aparmarna. Du får bara äta när jag säger att det är okej.
Visst, visst, sa Juppe och vek av in mot extrasaftiga maskrosblad. Maskrosblad är nästan lika goda som nypon. Det säger inte lite.
Vi hade en vad som snällt brukar kallas diskussion jag och Juppe. Vi diskuterade faktiskt hejvilt. Som tur är kan vi ta det båda två.
Här dök vi upp ur skogen vid vägen, och här vände vi tillbaks efter att Juppe fått snacksa lite. Jag är inte missunsam, jag fattar att det är gott med färskt gräs och annat smask.
Okej! Nu går vi, då.
Ja, gud ja. Det gör vi! sa Juppe.
Jag menar nu alltså, sa jag.
Jamenprecis! sa Juppe.
Men kom då, fräste jag.
JAJEMENSAN, vrålade Juppe.
MENVADIHELVETE vrålade jag nog tyvärr.
Måste du vara så sur jämt, sa Juppe.
Förstår inte vad det är med ditt humör.
Hrmpf, sa jag. Och så gick vi hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar