Att bygga tillit
Det känns som värsta cowboylivet att packa sadel och alla prylar och åka till sommarhagen för att hämta sin häst.
Mackan var cool som alltid, och så hade vi tur och fick sällis av Baldur o Co också. Vajna och Barbie och co gjorde sig i ordning på sitt håll, vid flickornas hage.
Mackan var på. Piggelin men också lite spänd. Och väl ute i skogen blev han riktigt skrajsen där det var trångt där vi gick fram. Jag drev på. Vad annat ska jag göra?
Sommarkvällen var så där riktigt ljuvlig och härlig som man drömmer om under vinterhalvåret. Vi vadade fram i hav av hundkex som lyste i sommarkvällen. Och så lite pladder och skratt på det.
Perfekt att ha lugnande sällskap när hästen blir hispig.
På en stig där det var tätt buskage runt omkring och där stigen helt enkelt inte syntes ville inte Mackan gå fram. Det var lite för mycket stenar och träd runt om för att det skulle vara trevligt.
När jag höll fast vid planen och drev på så reste sig helt enkelt grabben. Hu. Men jag satt kvar.
Det märktes att han inte ville bli av med mig, han var helt enkelt skrajsen tror jag och såg som enda utväg att ge sig av uppåt.
Vi landade och yes, Mackan gick fram.
Grabben fick supermycket beröm när han traskade på och såg rätt nöjd ut.
Jag hoppas att det är så här man bygger tillit och en relation. Läbbigheter? Javisst, men du tog ett riktigt beslut – och jag överlevde när jag gick fram.
Då blir det afterwork:
Visst ser han ändå lite nöjd ut?
Och Juppe kom fram han med och fick en puss på mulen. Och en godis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar