måndag 13 juli 2015

Snurriga tankar

I dag orkade jag åka till stallet, ville inte i går eftersom jag inte kunde hålla tillbaks gråtattackerna. Jag har skrämt slag på Juppe förut med mitt humör, så behövs det inte så är det bäst att låta bli - hålla sig borta från stallet helt enkelt.

Men i dag dök jag upp. Juppe var på bra humör, lugn och harmonisk. Gräs i lilla hagen = livet är toppen.


 Lite tagen kanske efter resan till Sigtuna, men väldans nöjd med att alla i stallet vill titta på just lilla mig.








Och jag då?

Njä. Hur det än är så är det svårt att hålla irrationella och dumma tankar borta.

Om Juppe inte klarar annat än skogsmullejobb? Är jag nöjd med det då?

Är det ett värdigt hästliv om han inte klarar att till exempel tölta? Eller sätta full fräs i galopp?

Stopp och belägg.

Än så länge vet jag faktiskt inte någonting. Och så kommer det att förbli två veckor framöver, fram tills besök på kliniken och troligtvis operation.

I dag var det extra skönt att det var många kompisar i stallet. Många att prata med, och ALLA som dök upp har faktiskt haft en skadad häst på något sätt. Det drabbar väl nästan alla hästägare, eller djurägare kanske man ska skriva.

Och skönt att man faktiskt kan kläcka ur sig det där dumma utan att bli tittad snett på. Hur kul är det med en skadad häst på en skala?

Förutom all oro och faktiskt sorg så får man väl ändå undra lite över hur kul det är att ha häst, när hela hästägeriet bara går ut på enbart plikter och inga skojsigheter.

Kändes mycket, mycket bättre att åka hem från stallet än när jag åkte dit. Att prata av sig är bra.

6 kommentarer:

  1. Oron är ju helt befogad, och jag förstår hur tankarna går, men som du säger är det bäst att vänta tills du har svaren.
    Visst ska det vara roligt att ha häst, mesta delen av tiden, men tyvärr får man ta det goda med det onda.
    Jag vet inte vad för nytta den här kommentaren gör, men jag vill i alla fall säga att jag lider med dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jodå, all sympati emottages tacksamt.

      Radera
  2. usch, hemskt med sjuka djur!! Har själv många gånger funderat på varför jag inte håller mig till hamstrar..
    håller alla tummar nu att det går bra för Juppe och att han blir helt återställd! Och att du klarar av väntetiden...vilket är nog det värsta nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-) Fast man kan nog bli väldans förtjust i en hamster också. Tack för hållna tummar, tror du har rätt - nu gäller det att klara av väntan.

      Radera
    2. jag hade en liten dvärghamster vid namn Boris för några år sedan :) allt var liksom mindre dramatiskt, skadorna och veterinärbesöken obefintliga, han blev gammal och så somnade han bara in. Och ja, jag kan fortfarande sakna honom ibland..så det slipper man ju inte :P

      Radera