Juppes hovar är okej

Snälla hovis kom förbi stallet i kväll med visitertången i högsta hugg. Näej. Juppe rörde inte en min när han blev klämd på hovarna. Där sitter inte problemet.

Hovis gjorde också böjprov och jodå, Juppe reagerade på höger fram. MEN, han reagerade ännu mer ikväll på vänster fram.

"Låt honom vila en eller två veckor och testa igen", sa coole hovis.

Uj, sa jag. En människa som kommenterar på min blogg skrev att inflammationer aldrig går ned av sig själv.

"VA. Varför skulle de inte göra det?" sa hovis.

Ja, säg det.

Jag och Juppe ägnade en del av kvällen åt det här istället:

Vi trivdes.

Nåja. Jag ska ringa och rådfråga veterinär. Välgörande i alla fall varje gång man träffar en lugn och snäll människa. Och skönt att ha uteslutit hovbölder och hålväggar. Gött så.

Juppes vårfavorit: maskrosblom. De tog han sikte på.

Juppes lilla kvällsöverraskning: hästliniment. Näsborrarna fladdrade vildsint när flaskan öppnades. När han sedan luktade på mina händer och tror jag, på sig själv såg han lite konfunderad ut. Är jag en stickad tröja? Eller är du det?