Allt känns liksom mjukare

Fin kväll igen. Vi tog bara en liten svängom på ovalen, det var upptaget på ridbanan så uppvärmningen blev helt enkelt skritt med halter och serpentiner.

När Juppe väl ger med sig och jag får bestämma över hans huvud så känns allt åligt mjukare. Det känns fint. Det märks att Juppe också har kul, han ger järnet när jag ber om det.

Och tölten, mjo, känns bra!

Jag tror han fnittrade han med när vi travade och slappade på slutet. Jag stod i fältsits för att öva på balansen och grabben slafsade fram på helt lång tygel. Kändes lite tecknat på något sätt.

I morgon ska det bli barbackalektion berättade Annica. Spännande, he, he.