söndag 30 november 2014

Viljans seger över latmasken!

Nä, det här går aldrig, tänkte jag med magen full av smaskig frunch från Gula stallet/Sagålamm. Där i lilla magen simmade puckar av färskost från får i skön harmoni med lingonglögg och våfflor.

Men - äh, en tur på vägen kan vi ju ta, jag och Juppe. När solen skiner och allt.

Bra, bra. Trevligt sällskap fick vi också av Barbies medryttare.

Och näej. Jag har fortfarande inte blivit hungrig. Vi började äta frunchen klockan 11 på förmiddagen. :-)

lördag 29 november 2014

This is art, sa Juppe







 Åh, vad du kan flämtade en av tjejerna i grannhagen.


Lägg ägg, sa Embla. Vad är det med dig?


Määåhh, han är ju så söt. (Jag tog rosetten på mig i pannluggen så att han ska märka mig).


Nu blev det dock så att det blev Barbie som höll oss sällskap på promenaden förbi golfbanan idag.

Bra sprutt och glada pållar. Och nästan ljust och inget regn. Vad mer kan man begära?

torsdag 27 november 2014

Vi vill bli filmade

Å ena sidan: november har varit en riktig skitmånad träningsmässigt sett. Har aldrig varit så lat sedan jag köpte Juppe. Bläh.

Å andra sidan: något är på väg att hända. Vi känner det i våra kroppar.

På lektionen i onsdags lät Annica oss prova på lite centrerad ridning (hon har varit på kurs :-)). Kändes jätteroligt och helt baklänges bitvis. Vi startade på en utandning och en vick på höften framåt, stopp var lättare att förstå, utandning och luta bäckenet framåt.

För att hitta rätt position i sadeln fick vi göra "klockan", luta framåt i sadeln till klockan 11 och streta bakåt till klockan 13. Allt för att verkligen känna var klockan 12 var.

Det funkar.

Benens lodpunkt ska vara knä-ankel istället för knä-häl. Och foten lite mer stadigt och djupt in i stigbygeln. Trolla bort hästen och du ska landa på fötterna (precis som Atli Gudmundsson skriver i sin bok!).

Juppe lyssnade verkligen på mig, och var alldeles förbryllad bitvis. Lite road också tror jag, vad vill hon nu? Han gillar när jag andas djupt.

Kul. Kul och inspirerande. Och mycket mer känsla av balans när man ska sitta lika mycket på sittbenen som på skrevet. Annica sa skrevet, jag tolkar det som blygdbenet. Det kändes mycket bättre för mig, mer "rätt". Det är nämligen mer så jag börjat sitta av mig själv på sistone, Juppe gillar. Juppe tuggar mer och mer på bettet och bjuder på bättre och bättre tölt. Det är här önskan om att bli filmad kommer in. Jag vill se om det ser lika bra ut som det känns fläckvis.

Judit-Karin ställer upp och filmar sa hon, om några helger. Blir bra det. :-)

Ikväll: jihaaa på ovalen och jo, fin tölt. Och avslappnad trav med halsen ned mot backen.

Vi är på G, mot något kuligt. Vi bara känner det i våra kroppar.

måndag 24 november 2014

Tog en sväng till Island

Jo, det är sant. Fast det fick bli ett besök till på Islandsbloggen.

Det här är en skönt ambitiös blogg, det märks att det ligger en journalist bakom. Innehållet är väl strukturerat, artiklarna arbetade och insatta. Här får man full koll på allt från vulkaner till politik och väder.

Här finns länkar samlade som en hjälp för förstagångsturisten. Hur växlar man pengar? Ska man göra det i Sverige eller på plats?

Buss på, klicka dig vidare dit. Du kan också njuta av bilder från Island. Kolla:








Jag tillhör en underlig skara (eh, om någon mer är som jag är vi en skara tycker jag) som faktiskt inte har varit så särskilt sugen på att åka till Island.

Förrän nu.

Jag har lärt mig lite mer om landet. Fascinerats av landskap som är så brutalt annorlunda mot Mälardalens vyer.

Sedan var det det där med att man "ska" rida islandshäst när man är på Island. Eller, många hästnördar gör det i alla fall. Jag blir livrädd bara vid tanken. Just nu vill jag bara rida på islandshästen Jupiter, en pålle jag med viss möda lärt känna och litar på.

Men, men, man ska aldrig säga aldrig. Det skulle vara kul att se The Outback of Island, kan det vara norra Island kanske?

Jag bad Anders Svensson som driver bloggen om tips för att hitta isländska hästbloggare. Han är helt uppenbart inte hästintresserad. :-) Men lovade att göra sitt bästa för att vaska fram tips.

Du kanske har ett tips?

Ja. Vi kanske ses på bloggen på Island ikväll. Jag skulle ha ridit, men kroknade fullständigt efter en hel dags regn. Igen. Juppe får samla krafter till på onsdag när det är lektion på Bäjeby. Wohoooo.

söndag 23 november 2014

Pållesprutt!



Ljuvlig dag. Juppe o jag tog rundan förbi golfbanan. Tjihoooo, pålle är piggelin. Jättekul, han har varit lika seg som vädret varit grått ett tag tycker jag. Nu är det full fart framåt. :-))))

Det ångade av honom när han stod och chillade med lite hö och kikade på glada barn som hade barnkalas i stallet. Myspys.





lördag 22 november 2014

Vi har hoppat!

Judit-Karin och Saga hade hoppat när jag kom till stallet, Judit-Karin frågade om jag ville ta över hindret.

Jo, det ville jag!

Tjohooo, nu jädrar. Jihaaaaa! Ut och hämta den nyhalmade lergrisen.













- Om du frågar mig så kan vi göra om det där, sa Juppe, fortfarande med klotrunda upphetsade ögon.

- You bet, sa jag och stirrade lika storögd och upphetsad tillbaks.

Vi var noga med uppvärmningen. Jag hade också släpat fram cavalettibommar, eftersom en låg på hindret så fick det duga med två att trava över. Tänkte att det är bra att börja jobba med att dra upp tassarna innan vi tog hindret.

Innan jag satt upp tänkte jag, vad händer om han tvärnitar? Då ligger jag i gruset. Det kanske inte är så bra att göra det här själv på ridbanan?

På väg mot hindret i galopp så tänkte jag inte så utan: jihaaaaaaaa! Och jag såg att det tänkte Juppe också. Inte skuggan av tvekan där inte. Jag tog tag i manen för säkerhets skull och stod i fältsits.

Juppe gjorde sin special, en tvärnit efter hindret för att fråga: godis? Klart han fick. Sedan försökte jag stå emot det, det kanske är bra om han fortsätter galoppera efter hindret också . . .

Vi svischade över åt båda hållen. Juppe blev liksom lite ivrig. :-)

Jag sansade mig och avbröt hoppfesten efter några gånger åt båda hållen, allt gick ju så bra, så det är bäst att avbryta när det är som roligast. Dessutom är det väl rätt kämpigt för bakbenen.

HA, HA, HAAAAAAAAA! Jättekul! Mer!

Och - efter hindren tuffade vi på lite i trav och sedan i tölt. Och vilken tölt. Haaaa, haaaaa (igen).


 Gosse i äldre tonåren. Väldigt nyfiken, men det skulle han aldrig erkänna.


Nyhalmat hästparadis.


Vad kul, sa jag till Safir. Du har ju alldeles raka mungipor, inte alls sådär sötsura som Juppe.


Suck, sa Safir. 


Du har en himla speciell färg. Jättefin. Gräddig. Jaha? sa Safir.


Låååånga ljusa ögonfransar.


Hoppsan. Du blev ju nästan blå i vinterljuset, när jag fotograferar utan blixt.


Bättre?


Vill du ha halm? undrade Juppe.


Punkigt.


På väg mot tonåren. Näbbmule. 




Jag då? sa Baldur. Kolla in min ögonfärg. . .






Ehem, host. Det gör mig inget alls att stå och hålla andan lite, men jag tänkte att min fina färg kanske syns bättre så här från sidan?

Usch ja, jag är barnslig. Men det är så fruktansvärt kul att få umgås med djur, att bara få iaktta på nära håll. Balsam för själen.


torsdag 20 november 2014

Om mod och snor

Jag vet, jag ska sluta tjata om att jag är förkyld. Ska till jobbet i morrn.

Släpade mig till stallet, ryckte Juppe ur leran och tryckte ned sadel och vojlock på hans skitiga rygg. Gav upp på förhand så att säga.

Fick sällskap av kvinnan som äger åldermannen i valackhagen och en nästan lika gammal dam i stoflocken. Idag var det stoet som skulle vädras.

Mitt ridsällskap berättade att hon ridit en gång när hon var sex år och gick på Skansen, och under en vecka i USA när hon var i 40-årsåldern.

Och människan bestämde sig för att starta turridning med islandshästar! Säg fyra år efter första ridturen som vuxen startade hon sin verksamhet. Som gick bra förstås. Nu är hon pensionär.

- Vad modig du är, sa jag.

- Tycker du, sa hon lite förvånat.

Jag och Juppe fick bekräftat att takten i tölten är bra. Och jag kände faktiskt direkt när det blev passtaktigt. Hurra!

Mod ja, vad är det?

Jag har en kompis som är adopterad som fått kontakt med sin mamma i Iran i vuxen ålder. Just nu är hon hos sin biologiska mamma och genomför ett fotoprojekt.

Hur modig är man inte då när man vågar leta efter sin riktiga mamma, och vågar ta kontakt.

Vi möttes en gång på Arlanda när jag var på väg på ensamsemester till Spanien. Och hon var på väg till Iran (igen). Jag tycker det är helt okej att resa ensam, ibland är det skönare och mer vilsamt än att vara fler.

- Vad modig du är, sa fotografen. Jag skulle aldrig våga resa ensam, jag har ju min släkt som väntar på mig.

Öh, ja. Det blev väl mer hjärngymnastik och stimulans än hård ridtur. Men jädrar vad kul det är att träffa människor som varit med om lite saker i livet, och som är öppna och vågar ta för sig av det som bjuds. Det var väl det jag ville säga ungefär. :-)

onsdag 19 november 2014

Oorkar och drömmer om sadlar



Näej. Att skutta iväg på lektion 19.30 går inte. Jag stannar hemma och snyter mig istället.

Snyter mig och slösurfar. Drömmer om sadlar.

Min bomlösa sadel funkar fint, det är inte det. Det här är bara fönstershoppande på hög nivå.

Vad sägs om den här i dressyrmodell? Underbar färg, den skulle se fin ut på Juppe.



En Butet, franskt hantverk. En sadel där man kan bestämma precis vilka mått man vill ha. Kostar bara 36 500 hos Agersta. 

När Juppe musklat sig mer och jag törs köpa en sadel med bom som kanske passar honom ett par år skulle jag verkligen vilja ha en brun sadel. Jag vet, jag vet. Men nu blir lilla Juppe nervös om han inte matchar sin sadel, så är det bara.

Eller en Maxiflex? För 12 600.




Eller en maxflex fina kanske? Kostar 12 900 på Hästaffären.




Eller Eques sella soft i brunt?




Suck, ja. Alla dessa spörsmål.

tisdag 18 november 2014

Snor åt alla håll och tjoffetjoffe

Nej, det var väl ingen lysande idé att åka till stallet. Men jag gjorde det ändå. Jag var hemma från jobbet idag, känner hur en förkylning liksom lurar i kroppen. Spänner i bihålorna.

Pyssla lite, ta en lugn tur, tänkte jag.

När jag fått bort värsta leran från Juppe kändes det som om huvet skulle trilla av. Satte mig pladask och glodde när grabben käkade. Tur att svarta stallkatten har liknande intressen.




Ibland tror jag att den här typen av start på ett jobbpass (för Juppe alltså, inte mig) är den bästa. Han är en myspyspålle, när jag pratar snällt med både honom och katten ser det nästan ut som om han skulle kunna välta omkull när som helst och börja spinna han också.

Grusvägen fram och tillbaks, varken mer eller mindre blev det. Lite kondisträning i fem kilometer.

Jag får så jädra dåligt samvete när jag inte håller igång Juppe, det känns faktiskt som en liten katastrof att han fått vila både söndag och måndag. Jag vet, jag vet. Jag är dum.

Jag hade stora svårigheter att ta mig upp på Juppe, min spänstfaktor var låg. Tur att han är snäll och väntar på sin äppelbit. :-)

Grabben var en maräng. Baske mig om vi inte fick till riktigt bra tölt en ganska lång sträcka, det lät i alla fall tjoffe, tjoffe och det kändes som vi flöt fram. :-) :-)

Det blev beröm och äppelbit och frust och tölt igen på Juppes initiativ. Och baske mig och inte superpållen bjöd på fin tölt igen. Ha, haaaaaaaaaa.

Längtar tills vi får visa för någon som kan berätta om det ser lika bra ut som det känns.

Pust, pust i stallet igen. Satt som en padda med katten i knät.







Juppe och katten spann ikapp. Jag lyssnade på förkylningsdånet i mina tilltäppta öron. Undrar om jag pallar lektion i morgon kväll. Ja, ja. Antingen blir det bättre, eller också blir det sämre.



lördag 15 november 2014

Nykär. Igen

Kurs på Bäjeby för bästa Annica. Hur ska det här gå, undrade jag i morse. Jag och Juppe som varit så sura på varandra den här veckan.

Grabben var en maräng! Jag med tror jag. :-)

Fasiken vad roligt det är när det är roligt. Vår första lektion började på ridbanan, och Annica granskade de två ekipagen och drämde till med en start på ovalen istället. För att få lite fart och väcka upp.

He, he.

Jättebra idé. Juppe hade supersprutt. Det var inte helt lätt att göra halt när jag ville. Nu ska jag öva benhårt på att lyfta blicken även vid halt och att jobba med sätet.


Nu är han väl helt slut, tänkte jag när det var dags för pass två som verkligen hölls på ridbanan. Icke! Vi var på lika bra humör båda två (tänk så det kan sammanfalla). Vi fick till en liten bit riktigt, riktigt, riktigt bra tölt och dundrade fram i galopp på en volt. Hurra! Harmoni!

Lägg till trevligt sällskap under dagen, god hemlagad lunch, fika (hjälp, med alldeles för gott gottelimums) och varm saftglögg framdukad i sadelkammaren innemellan. Supernajs.


Anna och Anna började rida.


Den här Annan började rida i augusti! Superduktig! 


Den här Annan började också rida i vuxen ålder.
Tycker nog ändå att islandshästtanter är ett roligt och modigt släkte.  






 Säger Annica halt så är det halt.


 Judit-Karin och Saga. Båda lääääänger och pustar.




 Lite kul ser jag allt ut.
Jag har bestämt mig för att ha blicken dit jag ska och ser ut som en tennsoldat i sadeln. 






 Frami och Karin.






 Matilda och Patti.








 Högsta hönset?


Nja.




Och så några filmer från dagen: