torsdag 29 maj 2014

Sassa brassa mandelmassa!

Jodå, en knapp timme längs favvodiket blev det, trots blåst som gjorde oss tårögda och halvblinda.

Juppe var stissig, men jag tyckte att vi skulle gå i snirklar och sjunga Per Gynth väldigt högt. Då andas man ändå rätt bra. Juppe gav upp, det blev mjukt och fint och lite mer sprutt framåt.

Efter lite sansad galopp och skrittandningspaus på det så blev det riktigt fräsig galopp. Ja, det går ju inte att hjälpa - det är skitkul! Det tror jag Juppe också tyckte, öronen pekade framåt och farten blev mer och mer galen.

Men - i slutet av diket så är det fullständigt självklart och säkert också skönt att sakta ned. Stor skillnad från när unge herrn sket i vad jag tyckte om saken när vi var nya bekantskaper. Man får inte glömma att vi faktiskt tajmat ihop oss och lärt oss massor. :-)

Kan man sjunga Per Gynth högt och falskt på en tävling? Eller blir man svartlistad då?

4 kommentarer:

  1. Vad jag vet står inget om sång i tävlingsreglementet, så sjung för glatta livet! Om jag inte hade såna problem att andas så hade nog jag också dragit en liten trudelutt :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah! Här har vi kanske lösningen. Jag sjunger och tänker inte på något annat, och Juppe hjälper mig att komma ihåg refrängerna. Ett framgångskoncept?

      Radera
  2. Absolut! Du kommer väl och tittar på vår nationella tävling den 12-15 juni? Topphästar o toppryttare garanteras! Jag kommer att sitta i tornet och glassa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhåhåhå, det ska jag absolut försöka göra! Var hittar jag programmet?

      Radera