måndag 31 mars 2014

Har hittat en bra app som visar rundan!



Sports tracker heter appen som faktiskt verkar mäta ganska korrekt även ute i skog och på mindre landsortsvägar.

Nu har jag använt den två gånger och är impad!

Har testat några andra appar som visade hur jag och Juppe hoppade över E18 ett par gånger längs rundan och fördubblade på så sätt den avverkade sträckan. Det här är bättre.

Nu har jag också ett litet hopp om att jag faktiskt ska kunna hitta hem igen också med hjälp av appen, den talar ju i alla fall om var jag är. Har nämligen världens sämsta lokalsinne. Juppe verkar heller inte särskilt intresserad av att vi ska komma hem.

Jag letade upp appen i "butiken" i mobilen, kostar gratis. :-)

söndag 30 mars 2014

Bro - det är väl ingenting?



Vi var i farten någorlunda tidigt idag, jag och Snuppis, för att slippa söndagsåkande motorcyklister.

Det gick bra. Vi tog sats mot Näs, och eftersom jag tyckte att vi skulle iväg så slarvade jag med markarbetet före uppsittning. Note to self: gör inte det.

Det tog ett tag innan Juppe slappnade av, och är inte han med mig så blir det inte så kul att sitta på hans rygg.

Idag var första gången som Juppe glatt och villigt traskade över bron, utan att fundera på om det verkligen är nödvändigt. :-)

Motorcyklarna bytte vi ut mot en liten överraskning längre fram, en väldans bred traktor på en smal grusväg, och en grävskopa på det. Det jobbades med ett dike.

Jag bestämde mig för att vi gillar stora maskiner, jag och Juppe. Ju större desto bättre. Jag satt av och gick med mycket kavata och bestämda steg längs traktorn som stod och brummade med motorn på. Juppe nitade en gång, men följde sedan efter. Vi gick längs rumpan på traktorn för att precis slinka mellan den och grävskopan och byta sida på vägen.

Marängen brydde sig inte nämnvärt.

Och ja, sedan var det bara att njuta av den vita brevlådan, svanar, tre rådjur och det vackra vädret.

Juppe var på något sätt lite spänd och det gick inte att få till en tölt som kändes okej, men han traskade i alla fall glatt framåt. Bra det.


lördag 29 mars 2014

Helikopter + mc-race, nja

Tänkte rida till Näs idag. Men ju högre solen steg på himlen, desto fler yrvakna motorcyklister dök det upp på vår lilla väg. Jag är lite osäker på vad Juppe tycker om deras brummande.

Som grädde på moset floffade en helikopter fram otroligt lågt över vår lilla by. Där bestämde jag att det fick bli skogen istället.

Vi tog en tur på en timme på nya och okända vägar, lite sumpigt och svårframkomligt bitvis, men fantastiskt vackert på en skogsväg längs en liten bäck. Måste ta reda på var vägen tar slut, nu vände vi och gick tillbaka i våra egna hovspår.

Juppe är en maräng, han går glatt och villigt dit jag vill. Inga problem.

Och - tölt i uppförsbacke i dag med. Juppe stönade, så jobbigt var det. Men han gjorde det. :-)))))

Göra eget fysiologiskt saltvatten



Allt som man köper på apotek eller hästshopar är dyrt, det är en naturlag.

Igår såg jag att Juppe hade geggiga ögon, jag tror och hoppas att det beror på att det varit extremt blåsigt under den gångna veckan.

Nu på morgonen gjorde jag fysiologisk saltvattenlösning - alltså ett kokt vatten med samma salthalt som våra tårar ungefär. Varför? Då svider inte vattnet, osaltat vatten kan faktiskt irritera ögonen och effekten blir motsatt.

Det är busenkelt. Jag tar en matsked salt utan jod, ungefär 15 gram till en halvliter vatten. Först kokar jag vattnet i min vattenkokare, häller saltet i en kanna, på med vattnet - rör om och låt svalna.

Jag häller upp i en sportflaska med pip för att jag tycker att det är praktiskt. Vattnet använder jag inte mer än under ett par dagar. Det är ju så enkelt att göra nytt.

Den här lösningen använder jag till mig själv också, jag har haft massor av bihåleinflammationer (sköljer alltså näsan) och ögoninflammationer (baddar med vattnet).

fredag 28 mars 2014

Äntligen blev det helkroppsschamponering

Vaddå äntligen?




Ja, vad ska jag skylla på. Vårstädkänslor som även omfattar juppesnupp? Aaaahhhhhh, har följt väderleksrapporterna med dreglande mungipor de senaste veckorna.

Nu? Nu borde jag väl kunna tvätta snuppis utomhus utan att han får lunginflammation? Näej.

Men idag blev det av. Tjohoooo! Vinterguck flöt bort i äckliga smutsiga strömmar. Juppe var skeptisk mot vattenslangen först, men vi tog det lugnt och gradvis. Till slut upptäckte han att det var rätt skönt att få ljummet vatten på sig.




Ofsi blev svartsjuk. Jag sprang i omgångar till hagen, först täcke med fleecefoder på Juppe så att han skulle på upp värmen och för att lite fukt skulle dra ut. Sedan bort med täcket, mellisfodring - det ger ju också lite värme.

När jag kom en tredje gång för att borsta Juppe och kontrollera hur mycket fukt som var kvar i pälsen blev det för mycket för Ofsi. Han klev med bestämda steg och bakåtstrukna öron mot Juppe, som blev förskräckt. Jag jagade bort Ofsi så klart.

Efter en rejäl genomborstning tyckte jag inte att det var så mycket fukt kvar, så grabben fick gå utan täcke.

Då förbarmade jag mig över Ofsi och gav honom en rejäl borststund i hagen också. Så skönt att se alla hårstrån som fladdrar iväg över nejden.

Och igår tog jag kort på det här, men glömde lägga ut. Tjejmaffian (förlåt Anton) är för söta. Baldursbrà står vakt:





Titta, det är ju min kompis, säger Fluga. Fint eller hur? :-)

torsdag 27 mars 2014

Juppe och The Rain in Spain





Japp. Det här trallar jag och Juppe på just nu.

Solig tur längs ån med Fluga o medryttare. Juppe är fortfarande som ett svettigt penntroll - MEN när han bryter av från tölten och jag protesterar så tar han den igen. Till och med när vi är mitt uppe i en trav.

Tjohooooo!

Någon slags polett har trillat ned tror jag hos oss båda två.

onsdag 26 mars 2014

Seger - tölt i uppförsbacke :-))))))

Jag vet att jag är lite mesig när det gäller att säga ifrån när Juppe vill bestämma tempo. Men - jag kan helt enkelt inte göra om mig till en ryande typ. Däremot kan jag ladda lite i smyg sådär.

Idag gick jag till stallet med det klara målet att helt enkelt, varken mer eller mindre, köra två varv i tölt på lilla grusvägen. Det är kanske som två varv på en ovalbana.

Det kanske låter löjligt lite, men vi har inte grejat det hittills.

Juppe såg lite lätt lobotomerad ut idag också, det är jobbigt att byta päls. Men - det var rejält blåsigt och lite bitig kyla i luften så jag höll fast vid planen.

Klarade vi två varv i obruten tölt? Nej.

Men - vi töltade för första gången ever i uppförsbacke. Jag lät som en lite för sen utgåva av Susanne Lanefeldt när jag peppade Juppe, ta iiiiiiii. Jajamensan! Smack! Smack!

På krönet sa jag det förlösande ordet BRA. Juppe tvärnitade, snodde runt halsen och krävde en godis. Vet - det är mitt fel att han gör så. :-)

Och: vi tuffade baske mej på med lite liknande avbrott i nästan två rundor. Juppe fattade att jag inte tänkte låta mig nöja med trav eller något annat. Så tölt blev det. Bitvis riktigt fin, bitvis - äh. Hjältar var vi i alla fall som inte föll till föga och slackade. Sista rakan i riktning mot stallet gav Juppe järnet och då flööööööt vi fram.

Vi gick och slöade på lång tygel sista biten, och si, där höll jag på att åka av. Presenningen som vi täckt vedhögen med fladdrade rejält i blåsten. Hopp, studs, stel häststaty. Jag insisterade på att Juppe skulle ta några steg mot fladdret, det gjorde han. Beröm, applåder och godis.

Det är så roligt. När han vet att han är bra vänder han runt på halsen och trutar med kakhålet. Faktiskt också skönt att vi övat på lite läskiga grejer så att det slipper bli full panik.

tisdag 25 mars 2014

Tadaaaa - är medlem i Enköpings islandshästryttare EIR

Jag är bra, men inte alltid jättesnabb. Nu är det i alla fall betalt och klart. Jag är medlem i Svenska islandshästförbundets lokalklubb EIR.

Känns bra att stötta med pyttepengen i medlemsavgift, klubben ordnar mycket matnyttigt och kul.

Gillar tömkörning!

Jodå, Juppe var en maräng i dag med. Vi har fattat lite mer båda två hur tömkörning går till.

Juppe har inget emot att jag går bakom honom, det funkar lika fint som att gå lite vid sidan om. Jag tycker också att han ganska automatiskt sänker halsen och jobbar bättre med kroppen.

Det blev bara ett fippel när jag höll på med tömmarna, då blev Juppe grinig och vände upp halsen mot mig. Då röt jag NEJ och vände runt honom med en töm. Nähäpp, sa grabben då och lunkade på.

Dagens finlir var när Juppe lärde sig att vända runt från position med sidan mot mig. Då vände han runt mot yttertömmen. Tror han tycker det är lite kul.

Gillar tömkörning mycket bättre än longering. Nästa gång ska vi nog baske mej våga oss ut på lilla grusvägen. Det måste vara roligt. Jag får hyra min man som trafikvakt bara när vi ska korsa bilvägen.

Tillbaks i stallet så var det Flugas tur att jobba med sin medryttare o Co. Hon är ju en heeeeelt normal häst:



måndag 24 mars 2014

Livet återvänder!

Drygt en timme traskade vi i skogen idag. Tänk - nu är skogsrundan vardagsmat för oss. Inga dallriga nerver varken för mig eller snuppis. Förutom när han kan lukta sig till att det är vildsvin i skogen förstås.

Idag körde vi back uppför en backe också! :-)

Gick jättebra, Juppe KRÄVDE godis när han var klar. Han ser så vansinnigt rolig ut, han svänger runt som en ostkrok och trutar med munnen. Får hoppas att ingen av grannarna hör när jag gapskrattar i skogen.

söndag 23 mars 2014

Var är min paraplydrink?





Jodå, idag orkade vi röra på oss. Mer en bensträckare i sällskap med Ofsi än hård träning. Men uj, vad Juppe blev svettig.

Det är för varmt i vinterkläder. Hästen flyter bort och behöver en paraplydrink och en fläkt.

lördag 22 mars 2014

En soft lyxvecka för Juppe


Juppes hårdaste jobb den här veckan - att bli masserad av Janne.

Det är roligt att se människor som har uppenbar hand med djur. Juppe sänkte huvudet, stretchade tapirläppen, slöt ögonen till hälften och njöööööt.

Jag är eller var rätt skeptisk till massage. Stort djur, någon som petar lite, vad gör det för nytta? Ungefär så.

Men jag tror att massagen är mer än massage. Nu låter jag flummig, men det jag menar är nog helt enkelt avslappningen den ger. Det och att man också får ett kvitto på hur kompisens kropp mår. Om det finns spända muskler eller om det är något ställe som ömmar.

Janne tyckte att Juppe var helt okej. Kanske lite stel i överlinjen, men det ordnar sig när vi lär oss att jobba i bättre form.

Japp. Så här blir vardagen när matte är förkyld och inte orkar träna.

Idag gjorde vi i alla fall ett litet pass på ridbanan, det kändes helt okej. Juppe var glad och avspänd. Vi slutade med yoga. Juppe trädde elegant bakbenet genom tygeln och satt fast.

Lite lättare panik och klotrunda ögon. Jag stod och stirrade lite fånigt och blev livrädd att Juppe skulle göra illa sig i munnen. Så kom jag på att jag hade godisar i fickan, jag sträckte fram en mot Juppe - han slutade dansa runt och höll upp bakbenet för att få godiset (inte mer panikerande än så). Jag knäppte snabbt loss tygeln och kompisen var fri.

Phu.

Gjorde en yogaomgång till, Juppe var skeptisk. Ska jag sitta fast igen?

Nu gick det bra. Tror jag får beställa massage av mig istället. Herregud så klumpig jag är.

torsdag 20 mars 2014

Läcka i stallet

Jag säger - stackars stallägare. Juppes vattenkopp har stått på sedan i går kväll. Det blev fotbad för alla i stallet.

Och jag skulle ha tagit ut pengar till hästmassören i går, inte kom jag ihåg det. Det blev krångel både för massör och stallägare. Suck.

Igårkväll bestämde jag mig också för att vara hemma från jobbet idag, det känns fräckt att åka hem till folk och göra reportage och känna att halsen är ett sår.

Då inträder det intressanta psykologiska fenomenet - kroppen brakar ihop. Det är som att den fattar att den inte behöver hålla ihop längre. Jag har ingen röst, huvudet dunkar och benen är darriga.

När jag har klämt i mig en kopp kaffe ska jag gå till stallet och mocka ur Juppes box. Jag har ju dagen på mig och kan ta det i omgångar om det behövs.

Rida? Aldrig i livet. Eller rättare sagt, det skulle nog bli det sista jag gjorde känns det som.

tisdag 18 mars 2014

Jag blir livrädd för tävlingsreglerna

Och nej, det är inte reglerna det är fel på. Det är snarare mig.

I förra veckan lyssnade jag till när Lena Lennartsson gick igenom den nya domarhandledningen, det gjorde hon på en mycket trivsamt arrangerad kväll hos tolt.nu.

Jag som inte ens har tävlat en enda gång åkte för att lyssna. Reglerna verkar hästvänliga och bra, jag tycker om att stor hänsyn ska tas till om hästen är avslappnad och trivs.

Och det är väl ungefär där jag blir livrädd också. Hjälp. Jag och Juppe - två stela pinnar på tävling. Vad ska det då stå i domarkommentarerna, och vilka kommentarer ska vi få?

Lena Lennartsson som är internationell Feifdomare berättade pedagogiskt och faktiskt underhållande om reglerna.

Kolla här:


Varje gångart presenteras med hur den bör se ut och ridas. Intressant i sig. Sedan kommer ett legobygge av bitar som domarna har att ta hänsyn till.



Nu syns det inte så bra på bilden eftersom jag dumt nog gjorde en skärmdump av rubbet på mitt skrivobrd. Men, men. Poängen är om man misslyckas till exempel med översta komponenten, riding skills - så påverkar det bedömningen av allt annat som kommer nedanför. Det gäller för alla bitar.

Har man en grov och krattig ridning så kan man inte få högsta poäng för en aldrig så vacker tölt.

Bra tycker jag. Och det tycker jag trots att jag rider som en kratta. Herregud. Undrar verkligen vad jag skulle få för poäng. Det är nästan så jag tar tillbaks årets mål om att våga tävla en gång.

I Feifs regler ser man också exakt var fattningar av gångarter ska göras för att ge hög poäng:



Jätteintressant läsning tycker jag. Ge dig ut själv och spana här.

Annars då?

Jo, helgen var helt Juppebefriad. Igår longerade jag honom en halvtimme, det gick SUPERBRA. Han travade som en gasell över cavallettibommar.

Idag red jag en halvtimme på banan, dunderförkyld och yr och ämlig. Juppe var som en dröm. Han har tydligen funderat en hel del på det där med back.

Ivrig och glad lade han i backen och körde i våldsamt tempo över hela banan. När han fick godis och applåder blev han ännu mer i gasen. He, he. Sötmule.

Vi fick till öppna som var helt okej, och så försökte vi tölta i en åtta. Juppe vill gärna lägga av med att tölta efter ett tag. Så har vi haft det en period. Hm. Vad göra?

Och - vilken skillnad det märks på snuppis nu när han bara har fått vara häst i två dagar. Han är på gott humör och vill jobba. En riktig solskensfis. Jag med.

lördag 15 mars 2014

Så mycket man - kan bli många frisyrer

Det kom en liten påhittig släkting på besök för ett tag sedan. Hennes mamma, duktiga pressfotografen Margareta Andersson passade på. Bilderna talar väl sitt eget språk, vi hade roligt!:






 Ofsi: eh, måste du ta bild på mig när jag har min sport-bh på?



















Borde inte det här vara islandshästvärldsstandard? Snygga frillor för de väl tilltagna manarna, och även för killar då förstås. Här ska inte diskrimineras.

Efter det här passet så fick Juppe begå premiär, vi handhästade Anton med god hjälp av ryttarinnan förstås. Det gick jättebra. Visst ser man att Juppe förstår stundens allvar?



fredag 14 mars 2014

Det blir för varmt i vinteroverallen

Stackars Juppe. Han är zombiefierad.

Han stod ut med en helkroppsrensning av hår utan att höja på ett öra. Allt från skägg, till magludd till hovskägg kammade jag igenom. Det blev ett underställ till som skalades av.

Vet inte riktigt hur promenaden efteråt blev till en timme, men det blev den. Juppe börjar att tölta, svimmar av värmeslag och seghet och slår över till trav.

Galopp? Om du bär mig. Så, typ.

I morgon får han ledigt. Det är nästan så att jag unnar honom lite kyligare väder framöver.

torsdag 13 mars 2014

Racerfluga och racerjuppe i skogen


Först en härlig timme i skogen, med galopp på mjuka skogsvägen och sedan ännu lite mer galopp längs dikesrenen.

Tror Fluga och Juppe gillar att spankulera tillsammans, Flugas öron åkte i alla fall fram och hon traskade på bra. Juppe och jag har fullt upp att hålla reda på hans ben.

Sedan kom det bästa av allt (enligt Juppe):


 Mellis.


 Hej, sa Ofsi ur ena mungipan.


 Grabbarna dammsög upp varenda strå.


För säkerhets skull vände Juppe rumpan till och traskade rakt från mig när jag ville säga hejdå. Tänk om vi ska jobba ännu mer?

Nejdå, det är bara jag som ska knoga lite till. Ikväll ska jag på kurs på Björsbo. Nya reglerna för hur islandshästtävlingar ska dömas, kan vara bra att veta hur man ska bete sig.

Mitt mål för i år är att våga tävla, om så bara en enda gång.

onsdag 12 mars 2014

Brodd + långkalsonger av

Bästa hovisen svängde förbi stallet idag och spikade fast Juppes tappsko. Då åkte alla broddar av också, nu är det vår! Det har vi bestämt!

Jag ställde min standardfråga till hovis, nu känner vi ju varandra lite så det går bra att fråga på:

Är Juppe fet?

- Näej. Han ser ut att vara i perfekt hull. Han skulle kunna gå ner kanske tio kilo, men jag skulle nog säga perfekt.

Moahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahah.

Blir galen.

Brodden var det nästan inget kvar av, ändå bytte vi till nya förra gången hovis var i stallet. Vi har knatat på bra jag och Juppe.

När dojan satt på borstade jag av Juppe. För varje gång känns det som ett lager underställ ryker. Förstår inte att han kan ha så mycket hår. Och de snygga mameluckliknande långkalsongerna på bakbenen är det inte mycket kvar av. Lite synd, de var så söta.

Jag har fortfarande kvar ett litet sår på vänstra ringfingret efter Juppes jag-visar-dig-fula-fingret-longering. Det svider fortfarande, på fler än ett sätt.

Idag hade jag bestämt mig för att köra markträning ordentligt innan jag satt upp. Jag petade runt Juppes bakdel så att han fick korsa benen för att klivan undan mitt beniga pekfinger. Han började tugga.

Kollade bromsen. Var helt enkelt ganska noga.

Det kändes bra också när jag satt upp. Jag hade förberett med koner uppställda längs medellinjen. Slalom är bra och kul. Vi började med tempoändringar. Juppe var stel och lyssnade sådär.

Gjorde skänkelvikningar, Juppe blev mer och mer entusiastisk faktiskt. Och mitt i alltihop hittade vi på en egen liten gymnastik, i princip snurr på stället - åt båda hållen.

Testade också att rygga, lättade på rumpan och gav eftergift så fort Juppe klev bakåt. När han gjorde det fort och med lite schvung så fick han jättemycket beröm. Har läst att det ska vara bra för pållar som inte kopplar på bakdelen.

Efter det var det nästan svårt att få Juppe att gå rakt. Han undrade hela tiden om jag inte ville göra små krusiduller eller backa.

Slalomet var också kul, nu när Juppe var med på noterna. Vi fick till och med till lite lätthet i tölten.

På spåret däremot ville Juppe inte tölta alls. Galopp kanske? Eller trav? Vi gjorde bådadera. Och en hel del igångsättningar i tölt.

Japp, 40 minuter gick snabbt som bara den. Vi borde ha fortsatt lite längre, men det var dags för mellis.

tisdag 11 mars 2014

måndag 10 mars 2014

Jag vill bli rik på en pygmésadel

Här kommer bilderna på min sadel, som jag lovat. Det är en Töltrider Tönn bomlös, storlek 17,5 tum och jag köpte den i fjol hos Tolt.nu.

Det står att det är gelfyllning, det betyder inget annat än skumgummi gjuten till rätt form. Sadeln kommer alltså inte att börja läcka ... :-)

Här kommer Juppe med sadeln, som både han och jag är nöjda med och som nu är godkänd av sadelinprovaren Peter Winslow:


 Juppe är ovanligt stor för att vara isis, men inte hjälper det. Det är inte mycket rygg att lägga sadel på. Isisar är korta och runda, som jag ungefär. :-)

Jag borde egentligen kunna ha en mycket kortare sadel, om den var rätt byggd så att den passar Juppe också. Alltså mjuka, runda bossor som möter upp mot Juppes ländrygg. Nu tänker jag på om jag någon gång skulle vilja köpa en sadel med bom. Med en bomlös är det inget problem.

Och där fram ser den ut så här. Gott om plats.




Rejäla knästöd och mjukt och skönt för ryttarens rumpa.




Och gott om plats för Juppes ryggrad. Bossorna placerade lagom långt ut mot sidorna, de vilar på muskelfiléerna som heter något fint som jag glömt namnet på. Är det en för bred kanal hamnar bossorna nedanför musklerna.

Så här ser sadeln ut underifrån:



Yep. Det var bilderna på sadeln som jag lovat ta. Här har vi dagens outfit för Juppe. Sele på för tömkörning. Det gick jättebra idag igen.

Lömsk som jag är så ställde jag upp cavalettibommar åt Juppe, med tömmar har jag bättre koll på honom tänkte jag - helt rätt den här gången.

Det gick så bra att jag flyttade ned tömmarna från hålen längst upp på selen till de ett snäpp ned. Det var okej med Juppe.

Efter tömkörningen spelade vi lite boll och tränade på att backa i racerfart. Det gick också bra.



Här någonstans slocknade Juppes blick. Ridån gick ned. Depression. Jag kommer aldrig att få mellis. Buäh! Så då avbröt jag fotosessionen och så ryckte jag med mig mellishöpåsarna ut i hagen.
Stackars Juppe.
Glad och nöjd 30 sekunder senare.

söndag 9 mars 2014

Tömkörningspremiär!

Ah, vilket härligt ord förresten. Tömkörningspremiär.

Juppe såg lite lättare misstänksam ut när jag fick låna en tömkörningsgjord av stallägaren. Jag lade en vojlock under innan den spändes fast under magen. Jag vill inte att snuppelito ska få skav.

Jag trodde att det skulle vara lugnt med Juppe att använda ringarna längre ned på gjorden, då ligger tömmarna mer bakom rumpan på Juppe - men det blev lite för mycket nyheter på en gång.

Tömmarna flyttades upp till översta hålet och då blir dragpositionen lite mer lik den från en ryttare som sitter på ryggen.

Det gick fint! Jag tömkörde från båda hållen och Juppe gjorde som jag bad. Det är svårt att stå stilla utan att göra något, det märktes här också. Alltså att Juppe ska vänta på att jag ska säga till att det är okej att traska på igen.

Vi blev så glada att vi testade att trava lite bredvid varandra också. Kul! Nu har vi något nytt att göra någon dag i veckan, tror Juppe verkligen uppskattar det. Han blir lite avig och trist när han är uttråkad.

lördag 8 mars 2014

Här ska sadelgjorden ligga


I ett tidigare inlägg berättade jag om sadelinpassaren Winslow. Han tipsade om det här. Så simpelt, så simpelt - när man vet om det.

Jag älskar den här Mias vojlocken, men bandet som man drar sadelgjordsstropparna genom ligger fel i förhållande till stropparna. Tvingar du in stroppen genom bandet så ser både bandet och vojlocken till att dra fram sadeln. Det betyder så klart minskad bogfrihet.

Så - antingen sy om eller strunta i att dra igenom den främsta stroppen. Jag är lat så jag gör så.

Och den franska gjorden ser ut så här på utsidan. Tyg som dessvärre lätt blir skitigt, men som går att borsta rent när leran torkat...




Och mjuk skumgummi mot hästens mage. Det och den breda anläggningsytan gör att den sitter stadigt.


Bilder på sadeln har jag också lovat att ta. Det kommer, det kommer.

Vad har Juppe och jag gjort idag då?

Vi tog långa rundan förbi Näs. En och en halv timme i ljuvlig vårsol och jädrigt frisk blåst.

Juppe borde ha en guldmedalj, efter en hel del funderande gick han trots allt över bron med mig på ryggen. Liksom han korsade en gårdsplan fylld med spännande saker och modigast av allt - han utmanade tomten som bor i den kritvita brevlådan. Visserligen sidsteppandes, men ändå! Vi kom förbi!

På hemväg återvände krafterna och Juppe och jag fick till en rent fantastisk tölt i två nedförsbackar. Tjohooooooooo!

fredag 7 mars 2014

Stilla kväll med skritt

Näej. Det känns inte bra när vi varit oense jag och Juppe. Jag tog god tid på mig idag att pyssla med snuppis, borsta, borsta, borsta och få bort hår.

Och - det blev också premiär för tandborstning. Han smakade eftertänksamt på babytandkrämen med fruktsmak och lät mig borsta på framtänderna. Det följde med en hel del brunt guck så det är nog inte så dumt att borsta någon gång i veckan.

Sedan tog vi ett pass på ridbanan. Jag var jättenoga med markarbetet, och det lönade sig när jag satt upp. Vi fick en fin stund där Juppe stannade på sekunden när jag bad om det, och så tränade vi på back. Nu gick det också fint.

Det blev en skön avslutning på en kämpig jobbvecka.

Nu ligger en härlig helg framför oss. :-)

torsdag 6 mars 2014

Brännmärken i händerna

Longering. Jag och Juppe.

Jag trodde vi var på gott humör. Det slutade med att Juppe slet sig på ridbanan och tokgalopperade med longerlinan slafsande efter sig. Jag hade brännblåsor i händerna.

In i ridhuset. Galopp igen och koll av alla andra kommandon. Skithäst. Det funkade hjälpligt.

I stallet trodde Juppe att allt skulle vara som vanligt med godis och applåder och yoga. Nope.

"Med bomlöst kan det inte gå fel"



Igår kväll kom sadelinpassaren Peter Winslow till stallet.

Kan verkligen rekommendera att anlita en sadelinpassare som själv inte säljer sadlar av något märke. Jag fick ett så gott intryck av Peter. Lugnt och metodiskt kollade han igenom Juppe och berättade under tiden vad han tittade på så att vi kunde hänga med.

Det blev som en miniclinic mitt i alltihop.

Han gick över allt från hur musklad hästen är över ryggen till muskler som blir överutvecklade om hästen jobbar fel. Juppe har som två små kuddar precis nedanför bogbladen. Mina härliga stallkamrater har sagt att det är depåer av rent fett på min vackra häst.

- Det här är fett och muskler, de har blivit så här stora för att hästen går för mycket på framdelen.

Juppe och jag ska alltså få Juppe att använda motorn - bakdelen mer. När han börjar göra det så kommer "kuddarna" att rätta till sig.

- Islandshästar och arabhästar är svårast att hitta sadlar till. Islandhästen generellt har kort rygg och är runda.

Jag berättade att jag tycker att Juppe visat missnöje när jag sadlat honom senaste månaden. Och med missnöje är det på Juppenivå, ett bakben som höjs lätt och sedan lugnt sätts ned igen.

Winslow lade på min bomlösa Tönn på Juppe. Han visade var bogbladen slutar och var sadeln absolut inte får ta i där bak, där revbenen slutar. Sadeln var på snöddevippen för lång, tack vare att kloka Sara sa åt mig att beställa en 17,5 tum så hamnar jag ändå rätt på sadeln - inte för långt bak.

Peter Winslow tog ett rejält grepp bak på sadeln och bände upp den från Juppes rygg. Han ville bevisa för mig att sadeln omöjligt kan vara för hård för Juppes rygg. Det gick ganska lätt att få sadeln att ge efter.

Det är alltså sadeln som anpassar sig efter Juppe istället för tvärtom. Det är ju bra. Och kanalen var tillräckligt bred och bossorna lagom.

Kort sagt, sadeln är helt okej för Juppe.

- Med en bomlös kan det inte gå fel. Vissa säger att ryttare med dålig balans inte ska ha en bomlös sadel, men jag säger - ge en vinglig ryttare en bomlös så hittar ryttaren balansen.

Ack så trösterikt.

Jag berättade också för Winslow att jag bytt ut min franska gjord som har en bred platta mot hästens mage som fördelar trycket mot en stum neoprengjord.

- Varför?

Jo, jag har läst på olika forum om att bomlösa sadlar inte ska användas med resårsadelgjord, det blir blir sladdrigt och det är lätt att dra gjorden för hårt.

- Absolut inte. Franska gjordar eller gjordar av samma typ, det börjar komma mycket billigare nu på Hööks och Börjes, ser till att sadeln håller sig på sin plats och inte glider fram. Det är viktigast av allt, att sadeln håller sig där den ska och hästen får bogfrihet.

Winslow demonstrerade hur hästar ser ut som vid varje steg får knuffa sadeln bakåt med bogmusklerna, och hur det känns i sadeln när en häst gör så.




Sedan var det hopp ut i ridhuset för att sitta upp och visa hur sadeln funkar på hästen. Juppe och jag lunkade runt varv på varv.

Vi bytte varv och fick rida bort från Peter Winslow i en rak linje och mot honom.

Han såg direkt att jag är svagast på vänster sida. Men - han såg också att sadeln höll sig utmärkt på sin plats när den franska sadelgjorden var åtdragen flera hål tajtare än jag vågat göra.

Och - istället för att dra främre remmen genom hylsan på vojlocken lämnade han den utanför. Hylsan är nämligen lite felsydd och tvingar man ner remmen i den vinkeln så ser en till att dra fram sadeln.

Jag är supernöjd. Nu slipper jag tänka på att sadeln kanske inte är rätt till Juppe, jag har fått bekräftat det jag visste - att vi måste få Juppes bakdel med oss, att min bakdel funkar till sadeln och att gjorden är bra.

Lärdom grande: sadla ännu längre bak. Och tvinga inte sadelgjordsremmarna genom vojlocksnörpen bara för att det ska se prydligt ut. Sprätta bort och sy fast på rätt ställe eller strunta i att dra igenom båda remmarna.

- Du har en fin Totto, det där kommer att funka fint för er. Han kommer inte att gå sönder av sadeln. Du kanske har lite dåligt självförtroende, var Winslows analys.



800 kronor per häst kostade det att anlita experten Winslow. Nu är jag nöjd och lugn, och unghästägarna har fått veta att deras sadlar tänkta för grabbarna passar helt utmärkt.

onsdag 5 mars 2014

Lekte skrittmaskin åt Juppe

Idag kommer en sadelutprovare till stallet. Laddar mest för det.

Borstade i alla fall av Juppe och sadlade på för en sväng på grusvägen, blev nog inte mer än en halvtimme. Tempoväxlingar som gick sådär.

På hemväg tyckte Juppe att det var bäst att tölta i en jädra fart, och tog hjälp av en nedförsbacke för att komma igång. Då blev tölten riktigt fin! Vilken fin känsla det är när tölten sitter som en smäckelismäck!

tisdag 4 mars 2014

Hurusom man tämjer en halvblodsmänniska



Sådärja, bra jobbat Fluga. Som alltid.

Evelina Åström med bloggen evieastrom är en hästkompis från förr. Idag kom hon äntligen och hälsade på och fick se min juppeplutt. Tanthästen Fluga var också redo för en tur i skogen, och off we went.

- Oj, vilken backe! Den här hade jag aldrig tagit med ett halvblod, sa Evelina om Juppes och min klätterbacke.

Skrock, skrock. Stolt strutt, strutt. Godis på krönet förstås. Lite virrvarrridning för att komma rätt (man måste överraska hästen för att den ska vakna och undra vart vi ska - det är ju inte det att jag inte hittar). Skritt och kliv över fällda granstammar och en avslutande töltrunda på grusvägen. Evelina klarade tölten galant.

Fina, fina pållar i härlig vårsol som faktiskt värmde lite. Drygt en timme i trevligt sällskap blev det.


Lätt som en plätt sa världens bästa Juppe.


måndag 3 mars 2014

En perfekt galoppfattning

Foto: Margareta Andersson


Tillbaks till sjunde himlen idag. Juppe frustade förnöjt redan när han förstod att vi skulle stanna på ridbanan. Jag tror det känns hemtamt och lugnt. Han vet att det inte kommer några större överraskningar.

I närmare en timme varvade vi markarbete (gick verkligen jättefint från start), halvdana men helhjärtade skänkelvikningar vid fyra koner uppställda som en stor fyrkant, tempoväxlingar och - halter.

Juppe stannade på sekunden när jag bad om det. Klart han fick godis.

Han har liksom fuskat lite med det när vi ridit ut i naturen på sistone. Här var det inga problem. Men - det märktes att juppelito blev jätteglad när jag ville galoppera lite. Han är våryster tror jag. :-)

Vi körde galoppfattningar längs långsidorna och stannade av vid kortsidorna. Och - efter ett lite gnetigt vänstervarv så bytte vi till höger. Och poff - där satt en perfekt galoppfattning. Juppe rullade elegant igång och såg lite häpen och glad ut själv. :-)))))

Ska sluta googla på recept på hästlasagne. Grabben är en maräng.

söndag 2 mars 2014

Slut i rutan och ha det bra

Uj. Trött idag. Träningsvärk i ljumskarna. Hm.

Jag och Juppe fick sällskap av Oskan o Co på förmiddagen. Det blev en liten skogsrunda, jag och Juppe avrundade med lite tölt på grusvägen.

Juppe vill bestämma både tempo och rutt. Det ville jag också.

Chockade grabben på eftermiddagen också, han stirrade klentrogen på mig när jag dök upp i hagen igen med två grimmor i högsta hugg.

Ofsi och Juppe lufsade med upp till stallet. Det såg så roligt ut när de stod bredvid varandra, de var på gott humör så de fick stå så.

Av med täcken och skutt iväg till ridbanan. Ofsi som haft ont i ett ben såg lite stel ut, men inte så farligt. Vi tog det lugnt och körde mest skritt. Lite trav blev det också.

Ofsi blev grymt sur när Juppe glad i hågen struttade förbi honom eller trängde sig. Ofsi tuggade sig genom Juppe, från rumpan till bogen under longeringen. :-) Brorsan ska veta sin plats tydligen.

Fina grabbar är det, gudomligt snälla att hantera.

lördag 1 mars 2014

Premiär för flygande pass

Jag har haft en så fin dag, som jag sett fram emot länge. Jag har "pryat" på Björsbo och fått hänga med Sara en hel dag.

Hästfrossa grande. Vi började med att åka till killarnas flock. Och jag tänker att så här borde alla hästar få växa upp, i ett gäng där de lär sig vett och etikett på hästars vis - hur en flock funkar och var man passar in i den.

Här har min Juppe fått växa upp.












Saras lilla Draumur. Son till hennes ögonsten Messa. Sara kollar pälslössens framfart. Inte mycket att göra något åt, snart försvinner de med vinterpälsen.










 Avvaktande blyga tonåringar, respektfulla. Med tiden lite mer frimodiga.












Sedan var det dags att åka till stoflocken och göra inspektion.


Här möter Juppes mamma Isold upp. Magen ser ut som den innehåller minst tre föl, men hon rör sig med drottninglik självklarhet och näpsar de ston som inte uppför sig korrekt.






Fri tillgång till mat och kanske något slags vemodigt stråk av kollektiv längtan. Längtan efter vår och efter att de där fölen ska titta ut och skutta runt i solen.










Det här är bara en liten, liten bit av "hagen". Den sträcker sig genom en skog som ger naturligt skydd och över vidsträckta fält.


Här dyker Juppes helsyster upp. Jag tycker att hon är så vacker, en mörkare version av brorsan. Liksa stor och tjusig.




 Mor.

 Dotter.







Och där var det dags att börja jobba. Markarbete av tre hästar FÖRE ridning. Inte den arbetsbelastning jag är van vid.


 Så här snyggt kan det se ut, när man väl får till det. Alla är vi barn i början. Och det som är krävande är - jobbigt. Slappa lite?


 Nope.


 Rätt.


 Passet började med att leda hästen, allt måste en unghäst lära sig. Ibland är det lätt att glömma att det inte är en självklarhet att hästen hänger med när man leder i en grimma.




 Iiiiihhhh! Hur gör man?




 Näste man till rakning.






 Fnys. Anything you can do I can do better. På ett smalt staket.


 ?






 Jag har börjat förstå hur jag ska placera mig i förhållande till hästen när jag longerar, för att vara lagom drivande och lätt att förstå. Alla är vi barn i början . . .






 Yep. Uppvärmd och klar så att säga fick jag rida Messa, Saras ögonsten. Först stämde vi av varandra på ridbanan. Redan där förstod Messa att det skulle bli lugna puckar. Hon som sitter på kommer inte att kräva speciellt mycket.




 Ungefär så här borde jag sitta på alla hästar. Jag lyckas i tresekundersintervaller. Det är så lätt att slacka och falla framåt, eller spänna knäna, eller låren, eller axlarna.


 Någonstans efter det här skulle jag försöka hitta traven i varvet som Messa tycker är kämpigast. Jag märkte att frökenlöken var liksom lite pigg. Springa är kul. Tänk om hon går över i pass, tänkte jag. Vad gör jag då?

Någonstans på vägen gick hon över i flygande pass. Jag skulle släppa tyglarna och låta Messa hitta traven. Inte gjorde jag det. Jag tog tyglarna, höjde händerna och - knep åt! Tjohooooo! Vi flög fram!

Släääääääääpppp tyglarna skrek Sara. Så det gjorde jag. Messa bytte tempo från raket till galopperande raket, till galopperande häst till makligt galopperande häst till lunk.

Oups. Förlåt. Men det var roligt. Tror Messa hade kul också. ^^

Eh. Hoppas jag får hoppa upp på pållen igen. Och så lärorikt det är att rida andras hästar. Messa är så känslig för hjälper av alla slag. Helt olik Juppesnupp.










Tack Sara!