Longering är inte våran grej

Acksalamanka. Järnspikar och andra söta små kringelikrokar för fula svärord. Fattar inte varför det knyter sig så in i bängen med longering.

Jag är alltid lite nervig för att det aldrig har gått bra, och det smittar så klart. Och Juppe blir förvirrad och tja, tonårsjävlig helt enkelt.

Idag satte jag på en repgrimma under tränset, på med sadeln också. I tränset och ned till ringen på sadelgjorden fäste jag lånade gummiband. Allt för att hjälpa Juppe att hitta formen.

Hm.

Det började med att Juppe skrittade lite håglöst. Jag hämtade spö. Någonstans och på något sätt byttes sirapsseg skritt till galopp. Yep. Killen lyssnade till ho och stannade till, galopp i andra varvet istället. Jomän.

Sakta neeeer, försökte jag. Näru.

När pålle sprungit sig lite trött gick han snällt in till mig i mitten, nu började jag om från början och lät Juppe gå på en pytteliten volt runt mig i skritt. Till slut kom det ett nöjt frust och då avbröt vi det hele.

Juppe brukar alltid stå kvar i hagen och titta efter mig när jag går, idag vände han rumpan till och traskade ivrigt iväg till nedre delen av hagen. Hörde jag en svordom? Nä, måste ha hört fel.

I morgon får vi hjälp med longeringen. Blir bra det.