Tyst - jag håller på att träna nu

Juppelove, love, love. Putsade på kompisen en evighet, och nya skon satt kvar också och inget varmt eller konstigt i hoven eller området omkring.

Trodde inte att jag skulle orka göra något idag, men si, lite klapp på Juppes mage så steg blodsockret. Det är så kul att låta honom stå utan grimma, han tittar så nyfiket på vad jag pysslar med på hans kropp.

På med bara tränset och ut i mörkret på ridbanan. Eller mörker och mörker, det går ju att tända lampor, så det gjorde vi.

Återigen var Juppe en fullständigt lyhörd och uppmärksam gentleman. Han spanade in varje steg och andetag jag tog. Eller vänta nu?

Juppe, Juppe? Vad gör du?

Stånk, stånk. Lyfta höger fram, öööööver vänster fram och liiiikadant med bakdelen. Yes, jag kan det här. Och efter det så tänker jag mig en ...

Tjoho Juppe! Hallå?

Och så tar vi det från andra hållet, lyfta vänster fram och ööööööver...

Hrm, host, host. Juppe?

Sccchhhh, jag tränar.

Ja, han är en ambitiös och välvillig ung man, Juppe. Men ikväll kom jag underfund med att han kör sitt race, visserligen av sådant vi har lärt oss tillsammans - men på egen hand. På ett sätt är det fruktansvärt kul, å andra sidan är det också fint att ha en häst som lyssnar in vad jag vill att han ska göra.

Där skulle jag vilja få till en fin balans, jag vill inte "straffa" honom för att han tänker och vill, utan bara få honom att förstå att han ska lyssna också.

Där får vi hämta lite bra idéer från andra om vad vi ska göra. Säkert börja med lite stanna och starta, det är också lite svårt att lyssna på. Stanna går finemang, men inte mer än tre sekunder. Juppe vill själv bestämma när han ska gå igång igen, och det går inte ... :-)